Hallå finanskrisen! Var är du?

Jag följde den indiska valrörelsen på plats i två veckor. Jag reste med kampanjande politiker, besökt valmöten och tittat på åtskilliga timmar av de indiska nyhets-tv-kanalernas dygnet runt-rapportering av valrörelsen.

Hur närvarande var den globala finanskrisen i valrörelsen?

De indiska medierna ger fortfarande en försiktigt optimistisk bild av landets ekonomi.
Börsen, som rasat i 15 månader, har vänt uppåt med raketfart och flera av de största indiska industriföretagen meddelar att försäljningen ökar.

Dessutom skrev indiska tidningar i mitten av april om en ljusning för det lågproducerande indiska jordbruket, som enligt nya siffror blivit effektivare och börjat producera mer.

- Helt klart, sa en jordbruksexpert i tidskriften Outlook, har den indiska landsbygdens ekonomi lyckats hålla emot den globala nedgången.

Rubriken på Outlooks första sida i en bild på ett hav av solrosor: "Rural India Shining (almost)".

Utslag för brist på krismedvetenhet?

Det rapporterades också om den nya indiska folkbilen, Tata Nano, världens billigaste bil, som äntligen börjat säljas. Efterfrågan tros bli större än vad bilfabriken mäktar med att producera. Samtidigt inviger Wolkswagen en ny fabrik för att inte missa den snabba tillväxten av privatbilism i Indien.

Med näsan i indiska tidningar mumlade jag för mig själv: Hålla, krisen, var är du?

Indiska valet - tre glimtar

Tre glimtar från valrörelsens Indien. Valet började 16 april och avslutas 13 maj. Nu på torsdag röstar bland annat Bombayborna.

1. Regional politik. M Karunanidhi, högste minister i delstaten Tamil Nadu, påbörjade häromdagen en fasta i protest mot regeringen i grannlandet Sri Lanka, som inte vill gå med på vapenvila i konflikten med tamilernas gerilla LTTE. Två andra ministrar i delstatsregeringen fastar också i protest.

Karunanidhi förträder det regionala partiet Dravida Munnetra Kazhagam (DMK) som i dag är en allierad till Kongresspartiet på nationell nivå.

För befolkningen i Tamil Nadu är konflikten på Sri Lanka oerhört känslosam och politiskt het, eftersom gerillan säger sig företräda en minoritet av tamiler, samma etniska och lingvistiska grupp som dominerar i Tamil Nadu.

2. Kommunisterna. Indiens kommunist- och vänsterpartier kommer inte att lansera någon premiärministerkandidat förrän rösterna räknats och valresultatet offentliggjorts, enligt Prakash Karat, ordförande i Communist Party of India (Marxist).

Vänstern vill då lansera en kandidat som sitter i underhuset, Lok Sabha, och inte Kongresspartiets kandidat, Manmohan Sing, som sitter i överhuset, Raja Sabha.

Trix och rävspel. I slutänden tror jag att vänstern, som hoppade av samarbetet med Kongresspartiet i juli förra året i protest mot kärnkraftsavtalet med USA, återvänder till sina gamla bundsförvanter.

3. Kongresspartiet behöver stöd. Sharad Pawar, ordförande i Nationalist Congress Party, ett av Kongresspartiets allianspartier, sa häromdagen att regerande Kongresspartiet kommer att behöva stöd från såväl kommunistpartierna som regionala partier för att kunna forma en regeringsduglig koalition/allians, samma slutsats som de flesta valanalytiker redan kommit fram till.

Indiska demokratin stärks

Ett längre reportage om valrörelsen i Indien. Ett sånt har jag skrivit och det publiceras idag i nyhetsmagasinet Fokus.

Reportaget börjar så här:

I krig, sa Bhishma i det antika indiska eposet »Mahabharata«, sitter de gamla männen i sina palats och pratar medan de unga dör på slagfältet. Likheten med dagens indiska demokrati är inte alltför långsökt.

Ledamöterna i indiska parlamentet blir äldre för varje val – 89 procent är över 40 år – medan huvudkandidaterna om premiärministerposten för länge sedan har passerat pensionsåldern: regerande Manmohan Singh från kongresspartiet är 76 år och har nyligen genomgått en bypass-operation, medan hans rival Lal Krishna Advani från hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) är 81.

Samtidigt är 40 procent av väljarna – demokratins fotfolk – under 35.

Köp veckans Fokus i en kiosk nära dig.

Finns även att läsa på Fokus sajt.

Börja prenumerera på Fokus.

"Hur många har besökt en toalett i slummen?"

I måndags kväll samlades hundratals människor på gräsmattan mellan höghusen i välbärgade Bombay-stadsdelen Malabar Hill för att lyssna till sina kandidater.

- Bombays medelklass är apolitisk. Men 26/11 (dagen då terrorattacken inleddes) var en katalysator. Nu har folk insett att alla måste engagera sig om vi ska få bättre politiker, säger Padmini Mirchandana, samordnare för Agni, Aktionsgruppen för bättre styre och sammanhållning.

Milind Deora, son till en minister i federala regeringen, valdes i förra valet in i parlamentet för Kongresspartiet. Han är idag 33 år och därmed Indiens yngsta parlamentsledamot. För att bli omvald har han bland annat tagit hjälp av Bollywoodstjärnan Salman Khan.

– Ett viktigt medel för att ha bättre koll på politiker är Indiens nya lag om rätt till insyn i myndighetsarbetet som jag varit med om att driva igenom. Lagen fungerar som ett vapen mot korruption och ineffektivitet, säger han innan han går upp på scenen för att hålla sitt anförande.

Men en av hans motkandidater, före detta ABN-Amro-bankchefen Mira Sanyal (oberoende kandidat), är skeptiskt.

– Trafiken ökar och slummen växer, men inget görs. Mer än hälften av Bombays befolkning bor i slum eller på trottoarer. Hur många av er har besökt en offentlig toalett i slummen? Hur många av har gått upp halv fyra på morgonen för att stå i kö för att hämta vatten? frågade hon den välklädda medelklasspubliken.

Nu drar valet i Inden igång

Se Kongresspartiets valvideo som just nu går i indisk tv.

Låten ni hör är förstås Jai Ho från Slumdog Millionaire som partiet köpt från kompositören A R Rhaman för 1,6 miljoner kronor.

I morgon torsdag börjar valet i världens största demokrati. Det avslutas med en femte valdag 13 maj och 2 juni ska det nya parlamnetet samlas.

Årets indiska val är med tanke på de 714 miljoner valberättigade, av vilka runt 60 procent förväntas rösta, världens största demokratiska övning någonsin.

Världsrekpord således, även om det finns många invändningar: indisk dynastipolitik, politiker med kriminell bakgrund etc. Återkommer om det.

Tills vidare: Jai Ho!

Rösta för Indien, säger Ankit på Café Leopold

Café Leopold i Colaba i södra Bombay öppnade dörrarna första gången 1871. De senaste 25 åren har jag gått dit vid varenda Bombaybesök.

Då på 80-talet bestod gästerna av hälften västerländska backpackers och hälften nyrika östafrikaner i fotsida dräkter och oljerika gulfaraber i lika fotsida dräkter.

Idag är en majoritet av gästerna bombaybor och de har inte fotsida dräkter, utan t-shirt och jeans, typ.

26 november 2008 sköt de tio pakistanska attentatsmännen som attackerade Bombay rakt in på kaféet med sina AK-47:or. Två kypare och ett tjugotal gäster dog. Pratade med en kypare som överlevda tack vare att han serverade i baren på övervåningen.

Hade igår möte med två unga killar på Leopold. Vi pratade om valet.

– Terrordådet var en väckarklocka. Nu inser medelklassen att politik berör dem. Bara om vi väljer bra ledare kan vi få förändring, sa 22-åriga Ankit Shrivastava, IT-ingenjör och initiativtagare till Vote India, en internetbaserad gräsrotsrörelse som vill få medelklasseen att engagera sig politiskt.

Han och kollegan Nimish Inamdar tittade storögt på kulhålen i väggarna och glasrutorna som ägarna låtit vara kvar för att påminna om den fasansfulla kvällen.

- Jag hade hoppats att Gregory David Roberts skulle vara här, sa Nimish. jag älskade hans bok (Shantaram).

– Tänk! fortsatte han, nu sitter vi där på kaféet som skildras i boken!

Ankit tittade skeptiskt på Nimish sopm satt och himlade med ögonen, drack en klunk fresh lime soda och tog över, välartikulerat:

– En perfekt regering är en illusion. Det kan vi aldrig få. Men bara om vi öppnar ögon och intresserar oss för politik kan vi få de goda politiker vi så desperat behöver.

Vote India använder modern teknik för att göra valet överskådligt för den unga apolitiska medelklassen. Sms-utskick och filmer på You Tube med uppmaningar att gå och rösta och en sajt där Google Earth används tillsammans med egenutvecklad programvara så att väljarna kan klicka sig fram till sin valkrets och se sina kandidater.

Här Vote Indias valfilm:

Indiska nutida dynastier

Var med på valkampanj häromdagen. Parlamentsledamoten för Kongresspartiet Sandip Dixit hoppas bli omvald och turnerade runt i sin valkrets i östra Delhi för att träffa väljare.

- Dixit, Dixit, Dixit, skanderade supportrarna som kommit för att få en glimt av sin kandidat.

Han höll inga tal. Han anser att han inte är någon vidare talare. Åkte bara runt och hälsade på väljare och fick blomsterkransar runt halsen i utbyte.

Jag hängde med i kampanjbilen. Jag i baksätet med partifunktionärerna, Sandip Dixit i framsätet ätande puffat ris och nötter.

- Valet står mellan fortsatt sekularisering, som vi står för, och hindutva (hinduiskt-religiöst inflytande i politiken), sa han medan kampanjbilen körde över floden Jamuna.

Vi körde hem till hans mamma, Sheila Dixit, chefsminister i Unionsterritoriet Delhi, i hennes palatsliknande officiella bostad och kontor.

Sandip var stressad och ofokuserad. Kändes inte som den öppna, nya, moderna, kommunikativa politiker jag skulle vilja rösta på. Han ses som en ung kraft trots att han är 44. Han ses som nåt nytt och fräscht trots att han är son till en av Kongresspartiets mest kända politiker.

Dynastipolitiken är mer regel än undantag i Kongresspartiet. Praktiskt taget varenda parlamentsledamot under 50 år är son eller dotter till en berömd politiker.

I fredagskväll satt jag med med min vän Sanjit Das och några av hans polare, drack öl och pratade om unga lovande politiker. Varenda exempel de tog upp var son/dotter till den och den - politiker, före detta maharajor, Bollywoodskådisar, elitsläkter. Gandhi förstås, men också Deora, Pilot, Dutt etc.

Symptomatiskt nog består Kongresspartiets valfilm, vackert och snabbt filmad, nästan Danny Boyle-feeling, och akompanjerad avfilmens hitlåt "Jai Ho" (som partiet köpt rättigheterna till av A A Rahman för 1,6 miljoner kronor) av gamla klipp på Rajiv och Indira Gandhi varvade med bilder på gröna risfält och prydliga kontor med datorer.

Som om sossarnas valvideo skulle klippa in 25-30 år gamla bilder på Olof Palme Kjell-Olof Feldt och låta allt akompanjeras av BWO:s senaste eurodisko-hit.

Pyssch, pysch! Ljudet av en miljörevolution

Delhi. Knappt en vecka före första valdagen. Det är egentligen inte här allt händer just nu. De flesta av de högsta politikerna är ute på valkampanjresa i landet.

Men i medierna är det fullt pådrag. De indiska tv-kanalerna rullar om och igen Indiens "Shoe-gate", som handlade om en sikhisk journalist som kastade sin sko på inrikesminister Chidambaran för att han uttryckt sig klumpigt om massakern på hundratals sikher i Delhi hösten 1984 (en rasande "hämnd" för att Indira Gandhi mördats av sina sikhiska livvakter).

Frågan som fick skokastaren att ilskna till handlade om en parlamentsledamot som i en polisutredning sent om sider rentvåtts från inblandning i massakern på sikher för 25 år sedan.

Det finns så många andra mer akuella frågor. Och de ges stort utrymme i nyhetsveckotidningarna Outlook och India Today. Men ser man på tv blir man galen: filmsnutten med den där flygande skon körs om och om igen. Och idag har ytterligare en sko kastats - denna gång av en åhörare på ett offentligt valmöte mot en av politikerna på podiet...

Jag är trött på flygande skor.

Jag flänger Dedlhi runt, upp och ner för boulevader, in och ut ur rondeller i de hexagonformade gatunätet. Man vet aldrig var man är.

Flängde till Tughlakabadh Institional Area och pratade med Sunita Narain på Centre for Science and Environment. Hon och hennes center pratar nu om att förbjuda privatbilism i storstäder och en massiv satsning på kollektivtrafik, som i Singapore.

Larviga extrema krav som ändå aldrig förverkligas?

Nej, jag tror inte det. Sunita Narain – som också sitter i svenska regeringens internationella kommission för klimatförändring – vet att radikala miljökrav kan förverkligas.

I slutet av 1990-talet startade hennes miljöcenter en rättsprocess i Indiens Högsta domstol som ledde till att alla fordon äldre än 15 år förbjöds i huvudstaden och att 100|000 taxibilar, mopedrikshor, bussar och lastbilar nu körs på naturgas.

Ingen annanstans i världen har ett sånt stort miljöprojekt genomförts när det gäller fordonstrafik.

Rikshan jag åker i, alla rikshor som surrar fram, går på naturgas. Och chauffören kör in till naturgasmackarna, där de inte ens säljer bensin. Pysch, pysch, låter det när personalen ansluter och tar bort sladdklämman från rikshornas, bussarnas och billarnas gastankar.

Pysch, pysch! Ljudet av ev miljörevolution.

Men privatbilarna måste ännu inte köra på gas och de blir ständigt dramatiskt fler. Igår började världens billigaste bil, Tata Nano, säljas, vilket borgar för ännu fler bilar... Sunita Narain står på sig:

– Nästa stora språng är att helt gör sig av med personbilar i städerna och förlita sig på kollektivtrafik, även om det känns lika omöjligt idag som förbudet mot bensin och diesel framstod då.

Rahul Gandhi kritiserar fokus på marknadsliberalism

Familjen Nehru-Gandhis gunstling och dynastiarvtagare, Rahul Gandhi, har gett sig in i valrörelsen för den rörelse som varit hans släkts "familjeföretag" sedan 1800-talet, Kongresspartiet.

I sitt första valtal i årets valrörelse kritiserade Rahul oppositionspartiet BJP för att fokusera för mycket på ekonomisk tillväxt och marknadsliberala reformer.

- Om du beger dig till en by och frågar vad "Shining India" (framstegsvänlig, optimistisk slogan formulerad av BJP när de regerade 1998-2004) betyder fattar byborna inte vad du pratar om, sa Rahul i talet som han höll i Maharashtra häromdagen.

- Detta tänkande är för rika människor. De kämpar för privatisering, de kämpar för aktiebörsen, men deras (kamp) berör aldrig er verklighet, sa han till sina samlade supportrar.

Indien har världens yngsta väljare och världens äldsta ledare. De två premiärministerkandidaterna - Singh för Kongresspartiet och Advani för BJP - är runt 80 år.

Det är ett mysterium varför inte Kongresspartiet pensionerar den seriösa, kompetenta men ack så åldersstigna Manmohan Singh och satsar på Rahul, som är ungdomen själv, bara 38 år.

Tids nog blir Rahul premiärminister, men det verkar alltså dröja till tidigast nästa regeringsskifte, troligtvis vid nästa nationella val 2014.

Men vapnet Rahul tänker i vilket fall användas för att entusiasmera folket på en omfattande valturné som härmed dragit gång. Fortfarande ses medlemmar från familjen Nehru-Gandhi bland många indier, särskilt fattiga och outbildade, som trygga faderliga-moderliga gestalter, poch genom sin upphöjdhet och status värdiga att styra jättelandet.

Skåda val i Indien

Världens största val? Blåvalen! Fel! Rätt svar: de nationella valen i Indien!

714 miljoner indier går till val regionvis under april och maj för att välja det femtonde parlamentet, Lok Sabha, sedan självständigheten 1947. Sista valdag är 13 maj och den 16 maj presenteras valresultatet.

PR- och kommunikationsföretaget Springtime ordnar därför en valresa till världens största och färgrikaste demokrati.

Kommer Kongresspartiet eller BJP att vinna regeringsmakten? Eller kan uppstickaren Mayawati, kastlös kvinna och delstatschef i Uttar Pradesh, nå premiärministerposten? Hur ska det gå för Rahul Gandhi? Och kommer kommunisterna att fortsätta spela en vågmästarroll? Vad blir konsekvenserna för näringslivet och för svenska företag? Går Indien mot mer liberaliseringar eller mot protektionism?

Resan äger rum 9-17 maj och bjuder på besök i en delstat där man följer det lokala kampanjarbetet och röstningen. Sedan åker man till Delhi och träffar parlamentariker, politiker och näringslivsföreträdare under en skräddarsydd tvådagarskonferens. Resan avslutas med en gemensam valvaka då valresultaten presenteras.

Man kan också välja att enbart delta i konferensdelen i Delhi 14-16 maj.

Inför resan anordnas två seminarieträffar i Stockholm om indisk inrikespolitik, näringsliv och det nutida Indien med specialinbjudna gästtalare.

Här läser du mer och bokar resan!

Håll koll på valkampanjen i Indien via Reuters indiska valwebb med reportage, sammanfattningar och bloggar.