Paradoxala moder Indien

Blivande indiska taxichaufförer över självförsvar i Bombay. Foto: Per J Andersson

Ännu en grov våldtäkt uppmärksammades i Indien i veckan. Inget tyder på att antalet våldtäkter ökat men däremot är protesterna mot dom som sker desto kraftigare.

Här är min krönika om Indiens paradox - låg status för kvinnor och dyrkade modersgestalter - som sändes i Godmorgon världen söndagen 5 maj.

Lyssna: Godmorgon världen söndag 5 maj!

Efter gruppvåldtäkten: Inget typiskt brott

Efter gruppvåldtäkten i New Delhi i december har många indier förfasat sig över det odygdiga, moderna livet i storstaden.  Men det är inte den anonyma storstaden som är största säkerhetsrisken för indiska kvinnor. Tvärtom är det statistiskt sett den lilla byn, den närmaste släkten och den egna familjen hon bör akta sig för om hon inte vill bli våldtagen.

Och polisen är inte i första hand räddaren i nöden för en våldtagen indisk kvinna. Tvärtom är polismännen ibland en del av problemet.

Indiens färskaste politiska trauma var inget typiskt indiskt våldtäktsfall. Precis som i resten av världen är det även i Indien betydligt större risk att våldtäkten utförs av maken, kusinen, grannen eller storgodsägarens son än av en främling på gatan. Och om den våldtagna kvinnan, som ofta är fattig och av låg kast, går till polisen, vilket bara ett fåtal av de drabbade gör, är risken stor för att ärendet snabbt läggs ner och kvinnan får en förmaning om hon inte ska komma springande med sådana smutsiga anklagelser mot respektabla män. I värsta fall blir kvinnan våldtagen en gång till – av polismännen inne på stationen.

Om polisen trots allt tar kvinnan på allvar och utreder brottet är risken stor att domstolen inte agerar. Bara 16 procent av alla våldtäktsfall som anmäls till en domstol går så långt som till rättegång.

Men polis- och rättsrötan drabbar också indiska män, framför allt de av låg kast, de utan pengar, de utan makt. Möjligheten för rika och inflytelserika indier att tack vare såväl klass- och kastlojaliteter som rena mutor köpa sig fria från olika brottsmisstankar är ett av Indiens största samhällsproblem.

Den feministiska förläggaren Urvashi Butalia skrev nyligen att våldtäkten är ett uttryck för det våld och de orättvisor som drabbar alla med en underordnad roll i samhället, inte bara kvinnor. Tragiskt nog krävdes det ett grymt dåd som det i New Delhi för att indierna skulle få upp ögonen för den rådande olikheten inför lagen.

Ändå är rättsmedvetandet högt hos de allra flesta indier. Idén om ett samhälle där medborgarrätt inte dikteras av kast och pengar har växt sig stark i takt med den snabba moderniseringen. Myndighetsmissbruk som man för några decennier sedan ryckte på axlarna åt väcker idag vrede och leder till gatudemonstrationer, hungerstrejker och mediakampanjer.

Så var också fallet efter gruppvåldtäkten i december. Kvinnor och män som aldrig tidigare demonstrerat gav sig ut på gatorna och ropade slagord för ett mer jämlikt och mindre kvinnoförtryckande Indien.

Och tack vare mediauppmärksamheten skipas allt oftare rättvisa där såväl förövare som korrumperade politiker och poliser tidigare kom undan. När hela nationen ser på är det svårt att fuska.

Den 23-åriga kvinnan som blev våldtagen och mördad har blivit en indisk ikon, eftersom hon representerar en gryende kvinnofrigörelse. Hennes relativt fattiga föräldrar jobbade hårt för att finansiera hennes sjukgymnastutbildning. Hon, som var så studiemotiverad och duktig, var familjens hopp om en ljusare framtid. Många indier känner igen sig i den drabbade familjens ambitioner – och kan föreställa sig den förlamande bedrövelse som hennes död innebär. Det är på grund av denna känslomässiga förståelse som den folkliga vreden den här gången blivit så högljudd.

Fortfarande är det färre indiska kvinnor än män som kan läsa och skriva, men analfabetismen sjunker snabbare bland kvinnor. Om något decennium har kvinnorna kommit i kapp. De indiska kvinnorna kommer till och med att springa om männen. Förövarna i New Delhi var arbetarklass och daglönare, offret högskolestudent. Därför kan man också tolka gruppvåldtäkten i New Delhi som de indiska männens frustration för att man själv står och stampar, medan kvinnorna rusar framåt. Herraväldet är helt enkelt på väg att förloras.

Mina indiska kvinnliga bekanta brukar påpeka att det är betydligt enklare att leva som ensamstående yrkesarbetande kvinna i Bombay, Bangalore, Chennai och andra sydliga indiska storstäder. I samma andetag säger de att New Delhi, som ligger långt upp i norr, har en mer aggressiv offentlig atmosfär för en kvinna, med fler sexuella kommentarer, mer tafsande och mer fluktande.

Och historiskt sett har det varit så i åtminstone några tusen år, ända sedan de mer patriarkala indoariska folken flyttade ner mot Indien från Centralasiens stäpper. Kvinnans underordnade roll förstärktes i och med de muslimska erövringarna av norra Indien under medeltiden.

I Sydindien har man bevarat en jämlikare tradition ända sedan jägar- och samlartiden. En av de första portugisiska resenärerna, Domingo Paes, skrev på 1520-talet att det i det sydindiska kungadömet Vijaynagar fanns kvinnor representerade på praktiskt taget varenda nivå i samhället. 1500-talets sydindiska kvinnor utövade brottning, spelade trumpet och fäktades med svärd med stor skicklighet, skrev den förbluffade portugisen.

Den brutala gruppvåldtäkten har skakat Indien. Lagarna är redan rättvisa. Problemet ligger i tillämpandet. Och eftersom majoriteten av de myndighetspersoner som ska tillämpa lagarna är män är problemet ytterst det patriarkala samhället.

Ordförande i regerande Kongresspartiet, Sonia Gandhi, sa häromdagen att våldtäkten inte bara drabbade en kvinna, den var en attack på hela det snabbt framåtskridande Indien. Efter dådet i New Delhi har utredningar och kommissioner tillsatts för att ändra på missförhållandena.

Den våldtagna och mördade 23-åringen, sa Sonia Gandhi, har inte dött förgäves.

Sändes i Obs i P1 31 januari. Lyssna!


Läs mer:

Let’sask how we contribute to rape, krönika i The Hindu av feministiskaförläggaren och skribenten Urvashi Butalia. 

Ram Singh and Mukesh,Delhi Gang Rape Accused, Remembered With Fear, artikel i New York Times av Betwa Sharma om två av de sex åtalade våldtäktsmännen.

Investigation: Therapes will go on, tidningenTehelkas granskning av New Delhipolisens attityder när det gäller våldtäkter,publicerad ursprungligen i april 2012.

Gruppvåldtäkten i New Delhi: Hinduhögern bekänner färg

Vissa vet man var man har. Ledaren för hinduhögerorganisationen RSS, Mohan Bhagwat, anser att våldtäkter i Indien är vanligare i städer influerade av västerländska värderingar. Han säger också att kvinnans roll är att sköta hushållet och att mannens roll är att dra in pengar till familjen. Uppdelningen är ett socialt kontrakt som inte får brytas.  

- Om du besöker byar och skogar i landet träffar du inte på några incidenter med gruppvåldtäkt och andra sexbrott. De är typiska för urbana miljöer, säger RSS-ledaren. 

I själva verket tyder allt på att det är tvärtom. Gruppvåldtäkten i New Delhi 16 december var en avvikelse på flera sätt. Dels är överfallsvåldtäkter betydligt mindre vanliga än våldtäkter som utförs av nära anhöriga, dels är brottsplatsen oftare byar och småstäder, där gamla patriarkala värderingar är starka, än storstäder. Läs mer!

En annan reprsentant för hinduhögern, ledaren för chauvinistiska högerpartiet MNS i Bombay, Raj Thackerey, säger att orsaken till ett ökat antal gruppvåldtäkter i Indien kan skyllas på alla som kommer från delstaten Bihar. Invandrade män från fattiga Bihar har länge fått vara hinduhögerns syndabockar för allt som gått fel i Bombay.  Läs mer!

Trött på tokerier? Läs istället indiska journalisten Basharat Peers insiktsfulla krönika i The New Yorker.

"Indien berömmer sig för sin demokratiska polityr, för sin sociala mobilitet och för att man har mer frihet än i något av sina grannländer. Indien hade kunnat berätta om den orädda unga kvinnan (den 23- åriga sjukgymnaststudenten) som ett exempel på sin egen framgång … om det inte vore för att hon angripits och mördats." Läs mer!

Läs också den kloka tidningen Tehelkas analys av våldtäkter i Indien.

Och läs tidningen Outlooks intressanta genomgång av händelserna.

Radioprat om gruppvåldtäkten i New Delhi

I P4 Extra idag klockan tolv pratar jag om effekterna av protesterna mot kvinnovåldet i Indien i efterdyningarna av gruppvåldtäkten av den 23-åriga kvinnan i New Delhi 16 december.

Lyssna! (Indieninslaget är 5.20 in i sändningen)

Gör upp med det patriarkala samhället

I morse i den täta dimma som nästan alltid täcker New Delhi tidiga morgnar så här års kremerades den 23-åriga flickan som så brutalt våldtogs och misshandlades av sex män på en buss för två veckor sedan.
Protesterna på huvudstadens gator är förstås ett gott tecken. Äntligen reagerade allmänheten!
Sedan kan man alltid fråga sig: varför reagerade ingen när tusen och åter tusen andra flickor våldtogs, många av dem av låg låg kast och bosatta i byar och småstäder? Självfallet bidrog det faktum att den här fickan var  bildad medelklass och bodde i landets huvudstad till kraften i protesterna. De protesterande var precis som den våldtagna/mördade flickan själva bildad medelklass och studenter snarare än sluminvånare och inresta lantarbetare med låg utbildning.
Men ändå: det innebär inte att man ska misskreditera de senaste veckornas protestanter på gatorna i New Delhi.

I april i år frågade tidningen Tehelka 30 polischefer i Delhi vad de anser om skuldfrågan i våldtäktsfall. Resultatet visade att många av poliserna anser att en våldtäkt åtminstone till en del är kvinnans eget fel.
Kom och tänkta på en intervju jag gjorde med dalitaktivisten Ruth Manorama för några år sedan.

Problemet i Indien är inte regeringen och lagarna, sa Ruth. Kastdiskriminering är ju förbjuden. Problemet är att lagarna inte efterlevs, att regeringens kvoter (som ger lågkastiga och stamfolk rätt till jobb, utbildning och platser i valda församlingar) inte utnyttjas fullt ut och att gamla föreställningar lever kvar. Hon pratade om maktfullkomlighet och en myndighetssanktionerad maffiamentalitet och om osunda kastlojaliteter.
Typfallet: En högkastig pojke våldtar en lågkastig flicka. Flickans föräldrar anmäler pojken till polisen. Polisen, som delar kasttillhörighet med den anklagade pojken, skrattar hånfullt åt föräldrarna och säger att ”såna lågkastiga små strunt-människor som ni ska inte komma springande med falska anklagelser mot så fina pojkar, ge er iväg!”.

När gärningsmannen, polisen och domaren tillhör samma kast, förklarar Ruth Manorama, då är de lojala mot varandra – och förövaren slipper straffa för sitt brott.

Det är därför det är så tyst när lågkastiga flickor våldtas av män med högre kast. Det är därför det, åtminstone ibland, inte är lika tyst när kvinnor av högre rang skändas. Det är därför det är sy tyst på landsbygden. Det är därför hoppet, trots allt, finns i storstaden.

Urbanisering och ekonomisk utveckling har också fått de gamla hierarkierna att rassla sönder. I stan är det svårare att upprätthålla hackordningen. I stan finns möjligheter att utbilda sig och göra karriär, vilket gör att lågkastiga kan stiga i status, även om de sedda ur konservativa braminers ögon behåller sin låga kast livet ut. Problemet är alltså inte brist på rättigheter. Problemet är att gamla föreställningar lever kvar.

– Daliterna utför flera jobb i byn. De tvättar kläder, städar gator och jobbar i jordbruket med undervärderade löner, under de lagstadgade minimilönerna, vilket innebär att de tvingas leva under eländiga förhållanden. Kombinationen av klass – och kastförtryck håller daliterna kvar i fattigdom.

– Skillnaden mellan Indien och västerlandet är att i västerlandet diskrimineras människor på grund av sin klass, medan det i Indien är ett kombinerat klass- och kastförtryck.

– Och betänk att de indiska dalitkvinnorna förtrycks trefaldigt. Föreställ dig en dalitkvinna som också är jordlös lantarbetare. Hon är underordnad på grund av sin kast i det hinduiska samhället, på grund av sin brist på egendom i klassamhället och på grund av sitt kön i det patriarkala samhället.

– Vad är egentligen hennes chanser att dra nytta av de konstitutionella rättigheterna om alla indiska medborgares lika rättigheter?

– På grund av denna trefaldiga köns-, kast- och klassdiskriminering kontrolleras kvinnans sexualitet och fertilitet. Att skymfa och våldta dalitkvinnan är olika sätt att för de högre kasterna att använda hennes kropp för att kontrollera alla oberörbara, såväl män som kvinnor.

I tidningen Tehelka skrev häromdagen Shoma Chaudhury: "Vad som behövs är regeringsinitiativ för ett blietz-krieg för ökad medvetenhet om könsroller på varenda nivå i det indiska samhället!"