De kommande 20 åren kommer en kvarts miljard indier flytta från landsbygden till staden. Snabbast växer Bombay, där ekonomin är lika het som den brännande solen, där nationens drömmar vävs till film, där kast, klass och andra hierarkier kastas huller om buller.
I denna kittel finns också rester från det förgångna. Klämd mellan flygplatsen och slummen står ett femvåningshus, Torn A, där större delen av Aravind Adigas nya roman ”Last Man in Tower” utspelar sig. En gång i tiden var det rosa men nu är det, precis som stora delar av Bombays skyline, regnvattenfläckigt, svartmögelangripet och grått.
Husets invånare bor i kooperativa bostadsrätter och träffas regelbundet i ”parlamentet”, det demokratiska och rättvisa husrådet. Samtidigt kastar de ängsliga blickar på varandra. Om den kollektiva gemenskapen är god är den sociala kontrollen infernalisk.
En metafor för Indiens väg från självständigheten till idag? Ja, vad annars. Torn A är det gamla systemet med indisk socialism, godhjärtat men socialt stillastående och sakta sönderfallande. Det nya Indien med snabb tillväxt, förändringsvilja, ökade klyftor och girighet representeras av Mr Shah. Han kom till Bombay barfota, utblottad och uppfylld av drömmar och järnhård vilja. Idag är han en mäktig byggherre. Hans drivkraft: att inte falla tillbaka.
Mr Shah erbjuder husets invånare att bli utköpta. Han vill bygga nytt. Confidence Shanghai ska resa sig ur askan av det gamla Indien med lyxlägenheter i en blandning av gotisk och indisk kunglig stil ”med modern touch” – och en fontän i art deco. Till att börja med är motståndet hårt. Varför ge upp gemenskapen? Men till slut faller alla för frestelsen, utom Masterji, en pensionerad lärare som inte vill rucka på de gamla idealen, som inte längtar efter rikedom och därmed är totalt omutbar.
Adiga skriver extremt tätt. Många repliker vibrerar av dubbel betydelse. Torn A är Indien nedkokad till en buljongtärning. Men allt är inte så schematiskt som det först verkar. Hjälten, Masterji, försvarar demokrati och lärdom, men omöjliggör all förändring. Skurken, Mr Shah, uppkomlingen som vill fram till varje pris, är kanske precis vad staden behöver för att bryta dödläget. Samtidigt är den trilskande Masterji Indiens demokratiska hopp. Förtvivlad över motgången drömmer Mr Shah om att Indien vore som Kina. Då skulle man kunna skippa demokratitjafset och starta byggkranarna.
Boken är också ett mustigt socialt reportage. Vi åker mopedriksha förbi slumområden, besöker lyxvåningar på Malabar Hill och får följa med in i de 16 lägenheterna i det sönderfallande Torn A. Via en rad titthål i den mögliga fasaden får vi inblickar i den indiska medelklassens privatliv.
2008 vann Adiga Bookerpriset för debuten ”Den vita tigern”, upplagd som en serie brev från en lågkastig tjänare till Kinas premiärminister. Uppföljaren ”Mellan attentaten” hade inte samma undertryckta vrede, men beskrev ändå en ständig kamp där medborgarna biter varandra i svansen som råttor i en för trång bur. Det senaste gäller också Adigas nya roman, som ändå är hoppfullare. Men jakten på lycka plus trängsel och sociala bråddjup leder ofelbart till tjuvnyp.
Publicerades först i Dagens Nyheter Boklördag 29 oktober 2011.
”Last Man in Tower”
Aravind Adiga
Atlantic Books, 2011
”Den Vita Tigern”
Telegram Förlag inbunden 2009
Brombergs pocket 2011
”Mellan Attentaten”
Brombergs inbunden 2010
Brombergs pocket 2011
Köp Last Man in Tower på Adlibris eller Bokus!
