Bombays
karismatiska stjärnpolitiker, eller Tigern som hans anhängare kallar honom, var en av Indiens mest populistiska högerextremistpolitiker. Han har
flera gånger sagt att han beundrar Hitler. Han har också sagt att Indien
behöver en diktator som styr med järnhand.
Bal Thackeray grundade
Shiv Sena, ett parti som tagit sitt namn efter kung Shivaji som på 1600-talet
gjorde marathernas rike starkt. Partiet, som idag styrs av hans son, har
framgångsrikt fört fram drömmen om en ny storhetstid för de marathitalande
folken.
Med sina tefatsstora
glasögon, traditionella vita långskjorta och halsband med träkulor såg han ut
som en kommersiellt framgångsrik religiös guru.
Bombay ska inte
vara den multietniska stad den är, missionerade han och krävde mer makt åt sin
egen grupp – och mindre för alla andra.
Hans budskap var
demagogiska och enkla: ned med västerländsk kultur, fler jobb åt jordens söner,
ut med sydindierna, ut med nordindierna och ut med muslimerna. Han har åtalats,
men aldrig straffats, för att ligga bakom pogromer på muslimer och stenkastning
mot biografer som visar filmer där hinduer framställs i dålig dager.
Bal Thackeray tilltalade marather ur
de flesta samhällsklasser från daglönare och sluminvånare till välmående butiksägare,
som anser att den egna gruppen är förbisedd och att det gullas för mycket med
muslimerna.
I Bombay är Shiv
Sena sedan 20 år tillbaka största partiet i den styrande koalitionen, men man
styr inte längre i delstaten Maharashtra, marathernas en gång så stolta rike. Och
i parlamentsvalen går det sämre och sämre.
Landets snabba
ekonomiska tillväxt har varit ett starkt motargument mot hetsretoriken: i takt
med att fler får jobb och råd att konsumera och sätta sina barn i bra skolor lockas
allt färre av hans krav på att minoriteterna ska kastas ut.