I morse i den täta dimma som nästan alltid täcker New Delhi tidiga morgnar så här års kremerades den 23-åriga flickan som så brutalt våldtogs och misshandlades av sex män på en buss för två veckor sedan.
Protesterna på huvudstadens gator är förstås ett gott tecken. Äntligen reagerade allmänheten!
Sedan kan man alltid fråga sig: varför reagerade ingen när tusen och åter tusen andra flickor våldtogs, många av dem av låg låg kast och bosatta i byar och småstäder? Självfallet bidrog det faktum att den här fickan var bildad medelklass och bodde i landets huvudstad till kraften i protesterna. De protesterande var precis som den våldtagna/mördade flickan själva bildad medelklass och studenter snarare än sluminvånare och inresta lantarbetare med låg utbildning.
Men ändå: det innebär inte att man ska misskreditera de senaste veckornas protestanter på gatorna i New Delhi.
I april i år frågade tidningen Tehelka 30 polischefer i Delhi vad de anser om skuldfrågan i våldtäktsfall. Resultatet visade att många av poliserna anser att en våldtäkt åtminstone till en del är kvinnans eget fel.
Kom och tänkta på en intervju jag gjorde med dalitaktivisten Ruth Manorama för några år sedan.
Problemet i Indien är inte regeringen och lagarna, sa Ruth. Kastdiskriminering är ju förbjuden. Problemet är att lagarna inte
efterlevs, att regeringens kvoter (som ger lågkastiga och stamfolk rätt till jobb, utbildning och platser i valda församlingar) inte utnyttjas fullt ut och att gamla
föreställningar lever kvar. Hon pratade om maktfullkomlighet och en
myndighetssanktionerad maffiamentalitet och om osunda kastlojaliteter.
Typfallet: En högkastig pojke våldtar en lågkastig flicka. Flickans föräldrar
anmäler pojken till polisen. Polisen, som delar kasttillhörighet med den
anklagade pojken, skrattar hånfullt åt föräldrarna och säger att ”såna
lågkastiga små strunt-människor som ni ska inte komma springande med falska
anklagelser mot så fina pojkar, ge er iväg!”.
När gärningsmannen, polisen och domaren tillhör samma kast,
förklarar Ruth Manorama, då är de lojala mot varandra – och förövaren slipper
straffa för sitt brott.
Det är därför det är så tyst när lågkastiga flickor våldtas av män med högre kast. Det är därför det, åtminstone ibland, inte är lika tyst när kvinnor av högre rang skändas. Det är därför det är sy tyst på landsbygden. Det är därför hoppet, trots allt, finns i storstaden.
Urbanisering och ekonomisk utveckling har också fått de
gamla hierarkierna att rassla sönder. I stan är det svårare att upprätthålla
hackordningen. I stan finns möjligheter att utbilda sig och göra karriär,
vilket gör att lågkastiga kan stiga i status, även om de sedda ur konservativa
braminers ögon behåller sin låga kast livet ut. Problemet är alltså inte brist på rättigheter. Problemet är att gamla föreställningar lever kvar.
– Daliterna utför flera jobb i byn. De tvättar kläder,
städar gator och jobbar i jordbruket med undervärderade löner, under de
lagstadgade minimilönerna, vilket innebär att de tvingas leva under eländiga
förhållanden. Kombinationen av klass – och kastförtryck håller daliterna kvar i
fattigdom.
– Skillnaden mellan Indien och västerlandet är att i
västerlandet diskrimineras människor på grund av sin klass, medan det i Indien
är ett kombinerat klass- och kastförtryck.
– Och betänk att de indiska dalitkvinnorna förtrycks
trefaldigt. Föreställ dig en dalitkvinna som också är jordlös lantarbetare. Hon
är underordnad på grund av sin kast i det hinduiska samhället, på grund av sin
brist på egendom i klassamhället och på grund av sitt kön i det patriarkala
samhället.
– Vad är egentligen hennes chanser att dra nytta av de
konstitutionella rättigheterna om alla indiska medborgares lika rättigheter?
– På grund av denna trefaldiga köns-, kast- och
klassdiskriminering kontrolleras kvinnans sexualitet och fertilitet. Att skymfa
och våldta dalitkvinnan är olika sätt att för de högre kasterna att använda
hennes kropp för att kontrollera alla oberörbara, såväl män som kvinnor.
I tidningen Tehelka skrev häromdagen
Shoma Chaudhury: "Vad som behövs är regeringsinitiativ för ett blietz-krieg för ökad medvetenhet om könsroller på varenda nivå i det indiska samhället!"
