Lyckat varumärkesbygge

Gläds alla som jobbar med att göra och sälja Volvobussar. I Indien har ert varumärke inte bara blivit synonymt med kvalitet och komfort utan också tagit sig in i språket och blivit ett begrepp för ”bekväm, lite lyxig bussresa”.

En bjärt kontrast till ett annat svenskt företags bidrag till språkbruket i Indien. Sedan mutaffärerna på 80-talet använder indier ”Bofors” som synonym för ”lurendrejeri”. ”Don’t try to bofors me”, kan man höra, vilket alltså betyder: försök inte lura mig.

I dag har Times of India en artikel om de nya stadsbussarna i Bangalore.

Tidigare har staden mest haft gamla skrangliga Tatabussar med bucklig plåt och höga handikappovänliga trappsteg.

De nya Volvobussarna är en sensation: moderna, luftkonditionerade och med marknära golv så att man enkelt kan kliva på. Självklar standard i väst, lyx i Indien.

Rubriken i Times of India ”Riding high on a Volvo”.

Tidningen har intervjuat busspendlare:

"’Volvos are a welcome change in India. There is a feel good factor when you travel in these buses. They should have more of them’, says Rakesh, a software engineer, another Volvo regular."

Lägg märke till språkbrygget. Rakesh är inte ”trogen bussresenär”, han är en ”Volvo regular”.

Det här är inget nytt. Volvos bussar är sedan länge kända i Indien som bekväma, robusta och lyxiga. Bussbolag brukar med braskande stora bokstäver skriva på sina reklamskyltar att de kör med Volvobussar och inget annat.

Det finns också en stor piratmarknad som snyltar på Volvobussarnas goda renommé. Indisktillverkade bussar med ”Volva” eller ”Valvo” skrivet på långsidorna är en vanlig syn på indiska vägar.

En black om foten var när det i februari i år visade sig att en av modellerna inte var så välbyggd som man trott.

När jag bodde i Bombay i vintras skrev jag en artikel till TT om Volvobussägare som klagade på sina långfärdsbussar.

De sa att bussarna läcker under monsunen och att det lätt går hål i golven. Dessutom dog en fotgängare för två sedan han efter att ha träffats av en bussdörr som lossnat i farten, hävdade en bussägare.

De missnöjda bussbolagen hade gått samman i organisationen Volvo Bus Owners Seva Sangh (Volvobussägarnas förening) och protesterat mot Volvos modell B7R, som tillverkas i Indien.

Karossen – som de klagade på – görs av en indisk underleverantör, vilket de flesta indier jag pratade med anser förklara hela saken. Indier har ett starkt politiskt, vetenskapligt och kulturellt självförtroende, men de flesta anser att när det gäller maskiner står ”international standard” för något som håller och ”Indian standard” för något som snabbt går sönder.

Katastrofen i Bangladesh

Meddelande från Parul Sharma, jurist med inriktning på medborgarrättsfrågor:

Vänner,

Min vän och kollega Farid i Bangladesh skrev till mig häromdagen för att beskriva den enorma katastrofen som drabbat Bangladesh.

Farids organisation har tagit på sig att hjälpa 5000 barn- och behöver snabbt pengar för att göra detta.

Jag känner honom sen ett par år tillbaka och hyser stor tillit till hans arbete. Ni kan se mer om honom och hans organisation på www.phreb.org.

Jag har lovat att inom två veckor skicka minst 100 000 BDT (ca 10 000 SEK) till hans organisation- dessa pengar kommer i vanlig ordning att öronmärkas och användas enbart för att hjälpa dessa barn att fortsätta sina liv. Farid har också lovat att skriva och berätta med jämna mellanrum hur det har gått.

Med detta email ber jag er att stötta Farid i hans arbete- och också sprida emailet till så många intressenter som möjligt- jag har inte så stora kontakter i Bangladeshi communityn här i Sverige och ber därför er som har att sprida budskapet om insamlingen- jag har två veckor på mig.

Hjälp oss hjälpa: NORDEA Bank: 3480 5634235- skriv "BL" på inbetalningen., och deadline för detta är 15 December. Kom ihåg att varje droppe - varje liten insats kan förändra ett helt liv.

Koldioxidbovar och kärnkraftsdebatt

Australien är världens miljöskurk nummer ett. USA kommer på en icke hedrande andra plats. Om man räknar koldioxidutsläpp från kraftverk per capita.

Det har den amerikanska tankesmedjan Center for Global Development och The Carbon Monitoring for Actions (Carma) räknat ut genom att mäta utsläppen från 500 000 kraftverk över hela världen.

Varje australiensare släpper ut 10 ton koldixod per år, medan amerikanen står för 8 ton.

Australiensaren släpper ut 16 gånger mer än indiern, som därmed hamnar långt ner på listan av per capita-utsläpp.

Men om man räknar det totala utsläppet av koldioxid hamnar däremot Indien högt på listan, som då ser ut så här:

USA – 2 530 miljoner ton
Kina – 2 430 miljoner ton
Ryssland - 600 miljoner ton
Indien - 529 miljoner ton
Japan - 363 miljoner ton
Tyskland - 323 miljoner ton
Australien - 205 miljoner ton
Sydafrika - 201 miljoner ton
Storbritannien - 192 miljoner ton
Sydkorea - 168 miljoner ton

Indien har många smutsiga kolkraftverk, men vill nu satsa mer på kärnkraft och har skrivit avtal med USA för att få tillgång till teknik och bränsle, ett avtal som för övrigt ifrågasätts av kongresspartiets koalitionspartner Communist Party of India (Marxist), som är rädd för att USA därmed får för stort inflytande i indisk politik.

Frågan är delikat: mer kärnkraft som är ren på kort sikt eller mer kolkraft som bidrar till globala uppvärmningen.

Svaret borde förstås vara: inget av alternativen, utan mer alternativ energi.

Indiens regering har som förmodligen enda landet i världen ett eget departement för alternativ energi. Indien satsar hyfsat mycket på vindkraft och solenergi, men i förhållande till landets enorma energibehov är det förstås en droppe i havet.

Förväntningarna på vad New Delhis departement för alternativ energi kan åstadkomma är med andra ord enorma.

Läs mer om globala kraftverksutsläpp på Carmas hemsida.

Indisk superdator världens fjärde snabbaste

Det finns en topplista över världens tio snabbaste datorer.

I detta datorernas världsmästerskap är segraren en dator från IBM som används i det säkerhetssystem som omger USA:s kärnvapenarsenal. Det känns tryggt (tur att amerikanska försvarsdepartementet vid upphandlingen inte valde billigaste offerten).

På fjärde plats på topplistan finns en indisk dator, eller snarare ett system, som döpts till Eka – hindi/sanskrit för ”ett”. Den kan göra 478 biljoner (en miljon miljoner eller tusen miljarder, 1 000 000 000 000) beräkningar per sekund. Jag kan bara konstatera: det låter snabbt.

Eka står på Tataägda Computational Research Laboratories i Pune (Poona).

– Superdatorns system kommer att skapa direkt nytta för indierna. Den ska användas för beräkningar av jordbävningar, tsunamis och ekonomiska modeller, och i framtiden kanske också i medicinsk forskning, säger S Ramadorai, datorlabbets ordförande, till BBC.

Indisk folkbil med kokraft

Det indiska företaget Tata Motors ska lansera en folkbil för bara 20 000 kronor. Den kallas One lakh car (1 lakh = 100 000 rupier, dvs knappt 20 000 kr). En bil för alla i botten av den ekonomiska pyramiden.

Tatas bil har fått New York Times-kolumnisten Thomas L Friedman, författare till boken ”The world is flat”, att bli förfärad. Fattigmansbilarna kommer att få förödande miljökonsekvenser, skriver han.

Skorrar det inte falskt? Vad har han – och vi – för rätt att tillrättavisa indier som bara vill ha det som vi har det.

Friedman efterlyser billiga lösningar på stora problem, snarare än billiga kopior på våra värsta vanor. Han säger att Indien kan göra jämfotahopp över och förbi den amerikanska livsstilen.

Visst, landet har tidigare visat att man är bra på oväntade språng. Se på hur ett miljöinstitut lyckats få New Delhi att förbjuda diesel i alla bussar och taxibilar. Se på utvecklingen från telegrafen till e-posten och mobiltelefonen (utan omvägen via stationära telefonen).

Jag har ett förslag. Gödslet från Indiens 300 miljoner kor används idag av bybor som billig energikälla i spisar. Metangasen från dyngan skulle också kunna driva Indiens motorfordon.

Se framtiden: ett Indien som är världsledande när det gäller framställning av motorbränsle ur koskit. Målet: en metangasdriven indisk folkbil. Samtidigt en väg bort från oljeberoendet och en stabilare global säkerhetspolitik.

Publicerad i en något kortare version 8 november på DN kultur.

Smidigaste flyget till Kerala

Från och med 27 november flyger Qatar Airways nonstop från Stockholm till Doha vid Persiska viken. Därifrån går det flyg vidare till flera asiatiska destinationer, bland annat Trivandrum (Thiruvananthapuram) i indiska delstaten Kerala.

Att ta sig från Skandinavien till Kerala har tidigare varit lite krångligt; det har inneburit flyg till exempel Stockholm-London-Bombay-Trivandrum och tagit över ett dygn och kostat ganska mycket.

Qatars nya linje innebär att du numera kan flyga Stockholm-Trivandrum med bara ett planbyte. Det gör den till smidigaste vägen till Kerala. Vad det kostar? Olika förstås, beroende på när du ska resa och när du bokar, men när jag kollade för några veckor sedan på flygbolagets egen hemsida fanns biljetter i slutet av november för 7 400 kr tur och retur.

Sedan början av november finns ett ännu snabbare sätt att resa till Kerala: med charterflyg med Solresor nonstop Stockholm-Trivandrum. Men då är du begränsad till att stanna borta en eller två veckor, vilket jag tycker är i kortaste laget för en sådan lång resa - och ska man släppa ut så mycket koldioxid ska man väl passa på att stanna ett tag.

Från flygplatsen i Trivandrum är det bara 30 minuters taxi- eller riksharesa till Kovalam Beach och cirka en timme till Varkala beach.

Indien fixar utsläppen

Kommer ni ihåg millenniumbuggen? Om inte världens alla datorer programmerades om skulle de haverera när klockan slog 00.01 den 1 januari 2000.

Det blev inget globalt datorhaveri. Varför inte? Jo, skriver Thomas L Friedman i New York Times, eftersom en stor del av omprogrammeringen las ut på indiska IT-företag som fixade problemet till en låg kostnad. Indien fick en utmaning och klarade det. Det blev också startskottet för vågen av outsorcing från framför allt USA och Storbritannien till Indien. Indien hade visat att man kunde. Belöningen lät inte vänta på sig. Resultat: IT-boom, börsboom, fler nya jobb.

Nu behöver världens företag göra en ny jätteoperation. De måste ställa om sin produktion och bli koldioxidneutrala.

Detta är en jättechans för Indien igen, menar en av ledarna för indiska IT-företaget Infosys, Nandan Nilekani. Indiska IT-företag kan visa vägen och sköta hela administrationen. Först ska någon räkna ut varje företags ekologiska avtryck, sedan ska någon göra en handlingsplan, sedan ska någon uppfinna en modell för hur man jobbar koldioxidneutralt.

Denna Någon, menar Nilekani, är Indien, närmare bestämt Infosys och resten av Indiens IT-industri.

Gröna konsulter, gröna designers, gröna husbyggare - se där nya yrken som det kommer att bli ökad efterfrågan på. Och de gröna jobben, menar Thomas L Friedman, kommer att framför allt skapas i Indien, som alltså kommer att sköta omställningen i resten av världen.

Vill du ligga bra till i framtidens gröna ekonomi, lille vän, lär dig stava till Gurgaon, Hyderabad och Bangalore - och lär dig hindi!

Tidigt julklappstips

Köp min och fotograf Håkan Elofssons Indienbok, Indien - elefanten som började dansa, i ett julklappspaket tillsammans med en vacker indisk skål och indiska kryddor för 340 kr. Beställ här.