Det finns en stor skillnad mellan de västerländska klassiska eposen och de indiska, menar affärsmannen-som-blev-författare, Gurcharan Das.
När en människa handlar orätt och omoraliskt i de grekiska texterna så kommer hon undan med det - och fortsätter som inget hänt. Men i Mahabharata stannar allt upp när något görs orätt. Den argumenterande indiern tar då över, säger Das, och texten utvecklas till brillanta diskussioner om rätt och fel.
Detta fick Das att skriva en bok om dharma, som i hinduisk-buddistisk tradition betyder ungefär den rätta vägen - i betydelsen: den bana i livet alla som vill leva rättfärdigt/enligt läran bör följa.
Men i dag saknas dharma i Indien menar Das. Det upprör honom inte så mycket att toppolitiker är korrumperade, men desto mer att 1,5 miljoner indiska lärare är det (de tar lönen från kommunen/staten, stoppar den i fickan och visar sig därefter aldrig i skolan).
Lärarna borde känna ett kall, menar Das; att deras dharma är att vara lärare.
Eftersom de inte verkar känna så har Das skrivit en hel bok om Dharma och låter sig intervjuas i senaste numret av fina tidningen Tehelka.
Där säger han också att det fantastiska med Mahabharata är att den samtidigt bygger så mycket på individualism. Ingenstans pratas det om gud, visa män eller kungar som ska vägleda människorna. Mahabharatas budskap, enligt Das: lita helt och fullt på dig själv.
Tehelkas intervjuare undrar försynt om Das kanske blivit hindunationalist ("turned saffron"), men Das försäkrar: jag är en liberal hindu. Jag är en skeptiker. Jag ser saker som är fel i hinduism, men också saker som är bra.
Gurcharan Das nya bok heter The Difficulty of Being Good: On the subtle art of dharma (Penguin 2009). Han har tidigare skrivit ett par krönikesamlingar, bland annat India Unbound: The Social and Economic Revolution From Independence to the Global.
På sin blogg skriver han om The dilemma of a liberal Hindu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar