Kulturell byteshandel

– Aurangzeb, sa han med vrede i rösten där han stod i en skuggig gränd i den heliga staden Varanasi.

– Det var Aurangzeb som rev templet och lät bygga moskén.

– Och Babur, la han till. Han rev templet i Ayodhya och byggde också en moské.

Han pekade med ena handen mot moskéns kupoler och nickade menande för att understryka vad han ansåg om det historiska övergreppet.

Jag förstod att han hatade dessa män som styrde Indien från 1500- till 1700-talet och att han ansåg att Stormogulriket – som Baburs och Aurangzebs imperium kallades – mest hade varit till ondo. Men varför? Allt det där låg ju flera hundra år tillbaka i tiden.

Hur kunde man fortfarande vara så arg?

Mitt möte med mannen som hatade Babur och Aurangzeb ägde rum i slutet av åttiotalet.

Ett par år efteråt insåg jag allvaret i vad han sagt. Då exploderade vreden i våldsamma kravaller som lämnade tusentals döda.

På 1520-talet hade Babur låtit riva ett Ramatempel i Ayodhya och låtit bygga en moské på samma plats. Det påstod i alla fall de hinduiska aktivister som hösten 1992 ansåg att den historiska oförrätten måste korrigeras. Med egna händer och under kravallartade former gick de till attack mot den gamla moskén och rev den tegelsten för tegelsten. Deras mission var att återuppbygga det hinduiska Ramatemplet.

För att förstå ilskan som hinduaktivisterna kände måste man göra en djupdykning i Indiens historia och inse att Indien sedan tusentals år tillbaka drabbats av ständiga erövringar och ockupationer. Erövrarna har kommit från väst och nordväst: från Centralasien, Persien, Afghanistan och Europa. Men religiös omvändelse har inte varit deras huvudmotiv, utan de har lockats hit av den indiska subkontinentens rika skördar och naturtillgångar.

Ändå är det just religionen som ständigt utgjort bränsle på elden i diskussionen om historiska oförrätter. Framför allt islam har betraktats som ett konkret hot hinduismen och den indiska kulturen.

Skillnaden mot Europa är att den muslimska omvändelsen var mer framgångsrik i österled. Medan islam i Europa mest varit ett avlägset spöke har tron på Allah fått stor genomslagskraft i Indien, som i dag är världens näst största muslimska land med 144 miljoner bekännare.

Indien har oftast varit splittrat och oförmöget att värja sig. Det har utkämpats många krig om makten på den indiska halvön, men ofta har främmande härskare kunnat slå sig ner efter fredliga förhandlingar och överenskommelser med lokala furstar. Indierna har accepterat nya herrar så länge den lokala hierarkien i byn eller distriktet inte påverkats och de egna gudarna accepterats.

Indierna har satsat på kulturell byteshandel. Indiens kultur har sakta men säkert påverkats av erövrarnas, medan erövrarnas kultur sakta men säkert har påverkats av Indiens. Det kulturarv som landet bär på är på flera sätt resultatet av ”inkräktares” bidrag till kulturen, vilket lett till en mångkulturell sammansmältning.