Rik och fattig. Bildad och analfabet. Herre och tjänare. Storstad och landsbygd. Och dessutom hög kast och låg kast. Indien är landet som ger begreppet klassklyftor ett ansikte.
Men sen några år tillbaka spirar rasande rättvisediskussioner och ivriga gräsrotsrörelser. Till och med den slumrande medelklassen och de apolitiska ungdomarna har vaknat.
Söner till polischefer och politiker begår hemska brott men frias, eftersom de har inflytelserika föräldrar.
Förr ryckte folk på axlarna eller knöt näven i byxfickan.
Idag: demonstrationer på gatorna och mediekampanjer tills rättvisan segrat.
Korrumperade politiker och brist på interndemokrati i de politiska partierna.
Förr suckade folk bara uppgivet.
Idag: Facebookgrupper och sms- och epostkampanjer för att få folk att gå och rösta och välja bort de dåliga politikerna.
Precis som i USA använder sig aktivisterna gärna av grundlagen som vapen för att skapa förändring. Miljörörelsen har använt lagens paragraf om grundläggande fri- och rättigheter för att få domstolarna att fälla miljöradikala domar. Och gayrörelsen har använt samma paragrafer för att legalisera homosexuella förbindelser, vilket skedde så sent som i somras.
I väst tror vi gärna att liberalism och frihet är europeiska uppfinningar och att Asiens arv är det auktoritära enväldet.
Men Aristoteles frihet gällde bara fria män, medan samtida kung Ashoka 600 mil österut ansåg att det goda samhället måste ge frihet även till kvinnor, slavar och vildar.
Och när kättare ännu brändes till döds på Campo dei Fiore i Rom, ledde mogulkejsaren Akbar en nordindisk stat med religionsfrihet.
I år kommer arvet från Ashoka att visa sig i fler avslöjanden om orättvisor för flickor i fattiga familjer, stamfolk, jordlösa och religiösa minoriteter. Och det kommer att kicka igång många gräsrotsrörelser.
Samtidigt får vi se fler filmer från Bollywood där eskapismen gett vika för rafflande skildringar av missförhållanden.
Sändes i Obs i P1 på Trettondagen 6 januari. Lyssna!
4 kommentarer:
I will not approve on it. I over warm-hearted post. Especially the designation attracted me to read the unscathed story.
Great! Did you use google translater to read it in English.
Min erfarenhet är att aktivism fortfarande är ovanligt i Indien jämfört med i väst och att indisk aktivism först och främst är "egoistisk", anti-rasism i Indien är att protestera mot enskilda händelser i Australien men blunda för hur man själva diskriminerar minoriteter i det egna landet.
Protesterna mot korrumperade politiker är om än rättfärdig, fortfarande populistisk och grundat i indignationen över att man inte själv är priviligerad. Däremot ser indisk medelklass väldigt sällan sig själva som priviligerade och någon rörelse som vänder sig mot dessa priviligier lyser fortfarande med sin frånvaro.
Det är precis denna "egoistiska" inställning som förändrats senaste fem-tio åren som jag ser det.
Skicka en kommentar