Mera om indisk rosa makt

I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar blir Phileas Fogg vittne till hur en indisk kvinna bärs iväg för att brännas till döds på bålet där hennes avlidne make, maharajan av Bundelkhand, snart ska kremeras.

Änkebränning var en grym sed som numera är praktiskt taget utrotad. Men patriarkatet lever dessvärre vidare.

För fyra år sedan blev Sampat Pal Devi vittne till hur en man i byn slog sin hustru medan folk gick förbi utan att ingripa. Det var en lika sorglig som vanlig syn, som man i byn slutat reagera på. Men Sampat blev upprörd – och gick fram till mannen och sa argt: ”Kan du inte inse att din fru är en människa, precis som du själv”. Men det ledde bara till att han gav sig på henne också.

Den natten kunde hon inte sova. Blåslagen låg hon och funderade på hur hon skulle få stopp inte bara på mannen som slog sin hustru mitt på gatan, utan på alla män i byn som missbrukade sin ställning, sitt kön och sin makt.

Nästa dag samlade hon fem andra kvinnor. De beväpnade sig med bambupinnar, gick hem till mannen som slagit sin fru och gav igen. De slog tills han bad om nåd.

Så föddes en ny motståndsrörelse. Gulabi Gang – eller Rosa gänget. I dag är de flera tusen och finns på många platser i norra Indien. De klär sig i rosa sarier, har käppar i händerna och är beredda att rycka ut så fort de får rapporter om kvinnor som far illa.

Idag, fyra år senare, är Sampat Pal Devi en legend, en kvinnlig Robin Hood som försvarar de maktlösa mot de maktfullkomliga. Hennes hemtrakter – Bundelkhand i södra hörnet av delstaten Uttar Pradesh – är torra och fattiga – och feodala och patriarkala traditioner lever kvar.

Jordägare, politiker, poliser och andra lokala småfurstar styr och ställer över fattiga, lågkastiga och kvinnor.

Det är ingen slump att en annan kvinnlig Robin Hood-figur, banditdrottningen Phoolan Devi, kom från en by inte så långt bort. Pholan Devi – kvinnan som för 30 år sedan blev ledare för ett kriminellt gäng och mördade männen som våldtagit henne och förtryckt hennes familj och kast.

Men Sampat Pal Devi och hennes Rosa gäng slår inte ihjäl plågoandarna. De skrämmer dem bara lite – tills de lovar att bättra sig.

Och de bryr sig inte bara om att upprätta kvinnlig värdighet. Alla som diskriminerar och plågar fattiga och lågkastiga – oavsett kön – kan också få hembesök av de rosaklädda kvinnorna.

När elverket snålade med strömmen till de fattiga i byn låste Rosa gänget in tjänstemännen på deras kontor tills de lovade att även folk som inte äger jord har rätt till elektricitet.

När byns storjordägare mutade polisen för att den skulle gripa en uppstudsig daglönare klampade 40 medlemmar ur Rosa gänget in på polisstationen och vägrade gå innan den oskyldige mannen släppts.

Den självklara invändningen är förstås att medborgargarden och direkt aktion, ibland med hjälp av våld, inte är okej i ett demokratiskt samhälle.

Men i Indien höjs få kritiska röster. Alla vet ju hur jävligt det kan vara för kvinnor, fattiga och lågkastiga på landsbygden i Uttar Pradesh.

På kommentarer i etablerade indiska medier och från upplysta indiska rikspolitiker låter det som att ett slag på benen med bambukäppen är ett legitimt sätt att bekämpa orättvisorna.

Sänt i Obs i P1 30 augusti.

För 200 kr kan man bli passiv medlem i Rosa gänget och få information om vad de hittar på: www.gulabigang.org.