Shehla Masood var en av tiotusentals aktivister som kämpar mot korruptionen i Indien. Ett av hennes bästa vapen i kampen var landets nya offentlighetsprincip, den sex år gamla Right to Information Act. Enligt lagen ska all information hos myndigheterna som kan vara intressant för allmänheten göras offentlig.
För Shehla fungerade lagen utmärkt. Hon begärde och fick ut handling efter handling där hon misstänkte att mutor förekommit.
En av affärerna hon nystade i handlade om ett brittisk-australiskt gruvföretag som fått tillstånd att anlägga en diamantgruva i en naturskyddad teakskog. En skog som dessutom är vattenkälla för ett reservat för den utrotningshotade tigern.
Här hade en massa viktiga naturskyddslagar körts över, insåg Shela. Men hennes kamp fick ett drastiskt slut. 16 augusti i år hittades hon död i sin bil, skjuten i huvudet. Hennes aktivistkollegor, vänner och familj är övertygade: hon mördades för att hon var på väg att avslöja ännu en stor indisk korruptionsskandal.
Tidigare i höstas höll aktivisten Anna Hazare på att få Indiens regering på fall med sina hungerstrejker. Syftet med dem var att få stopp på korruptionen.
Hazare är inte ensam. Indien har många problem, men ibland känns det som om landet har nästan lika många aktivister och organisationer som arbetar för att eliminera dem. Utan det massiva aktivisttrycket underifrån skulle Indien idag inte vara den livfulla demokrati det ändå är.
Jag är övertygad om att det är just den indiska gräsrotsaktivismen som gör att landet går mot strömmen. När många regeringar världen över stryper tillgången till offentliga handlingar gjorde Indien 2005 slut på myndigheternas urgamla hemlighetsmakeri, som man ärvt från britterna – och införde istället en lag som ska ge ökad insyn i myndigheternas arbete.
Lagändringen kom precis som många andra reformer efter protestmarscher, debattartiklar och hungerstrejker. Den världskände Anna Hazare var en av aktivisterna som redan för 15 år sedan kämpade för en offentlighetslag i syfte att få bukt med korruptionen.
Korruptionen drabbar hela samhället. Sedan ett år tillbaka valsar en nationell mutskandal i de indiska medierna. Det går inte en dag utan att pressen avslöjar nya detaljer i 2G-skandalen som handlar om hur en minister med hjälp av en påhittig PR-konsult slumpat bort mobilnätlicenser till telefonoperatörer till underpris. Statskassan gick miste om inkomster, medan flera inblandade förmodligen berikade sig själva.
Men värst drabbar ändå korruptionen de fattiga. Huvudskandalen är inte jättebedrägerierna med inblandade toppolitiker, utan alla miljoner små mutor som betalas av medborgare till poliser, lärare och andra tjänstemän på lokala myndigheter för att få tillgång till något som man egentligen har rätt till, alldeles gratis.
En enskild muta kanske består av 20 kronor, inte mer, men det räcker för att bli ett svårforcerat och irriterande hinder för de fattiga.
Inte så konstigt att folk i byarna och städernas slumområden ser den nya lagen som ett vapen i kampen mot korruptionsepidemin. De första tre åren med Right to Information Act lämnade indiska medborgare in mer än två miljoner ansökningar om att få ta del av offentliga handlingar. Postkontor landet runt rapporterade att tiorupier-frimärkena, som används för att skicka ansökan, tog slut.
Shehla Masood, aktivisten som sköts i huvudet, var akademiker och medelklass, men lagen har framförallt utnyttjats av fattiga lantarbetare, tjänare och daglönare – kort sagt: de som saknar all annan makt i samhället än sina demokratiska rättigheter.
En av dem var Shashidhar Mishra, en gatuförsäljare i en småstad i den fattiga delstaten Bihar. Innan han gav sig ut på sin dagliga cykeltur för att ropa ut sina försäljningsslogans för kex och choklad brukade han cykla förbi tingshuset och lämna in en ansökan om utlämning av offentliga handlingar. Informationen han var ute efter handlade om varför den lokala vårdcentralen saknade mediciner och sjukvårdsutrustning, vad polisen gjorde med alla skotrar och cyklar som man beslagtog från tjuvar och hur myndigheterna i största allmänhet använda skattepengarna.
Han var idog. Under de första tre åren med Right to Information Act lämnade han in drygt 1 000 ansökningar om att få ta del av offentlig information.
Han var för idog, tyckte vissa. 12 februari 2010 hittades han död vid sidan av sin cykel i en gränd nära sitt hem, skjuten i huvudet. Alla i hans omgivning, utom polisen, är övertygade: han mördades för att han alltför flitigt använde offentlighetsprincipen.
Kritikerna säger att mutkulturen lever kvar trots Right to Information Act. Sant är också att tusentals oheliga allianser mellan politiker, tjänstemän maffia och företagsledare – orättfärdigt berikat sig själva – spårats upp och gjorts offentliga. Politiker och tjänstemän har åtalats, och tidningarna har haft braskande rubriker.
Men tyvärr kan det alltså vara farligt om man är för flitig i sitt sanningssökande. Förra året skedde ett tiotal mord som alla tros ha ett direkt samband med utlämning av handlingar från myndigheterna. Men lagen stiftades 2005 och man utplånar inte en djupt rotad mutkultur på sex år, påpekade nyligen en indisk tidning.
Enligt Transparency Internationals listning av hur korrupt medborgarna anser sitt land vara hamnar Indien på 87:e plats, vilket är nästan exakt i mitten av listan över jordens länder. Danmark ligger i topp och betraktas därmed som minst korrumperat, medan Somalia parkerat sig i botten.
Indien har förbättrat sin position sedan den nya lagen kom. Offentlighetsprincipen har spelat roll. Men det är förstås liten tröst för anhöriga till de mördade aktivisterna, vars enda brott var att de försökte leva som lagen lär. Och visst: trots allt klarar sig de flesta av mutkolvarna. Har man makt och pengar finns det alltid metoder för att dölja den giriga egennyttan.
Texten sändes i Obs i Sveriges Radios P1 14 december 2011. Lyssna!Mer att läsaArtikel i brittiska The Guardian om fallet Shehla Masood.Forum för Right to Information-rörelsen, som drev på stiftandet av den nya lagen 2005.Dangerous Knowledge, essä om Right to Information Act i indiska tidskriften The Caravan.För den riktigt inbitna, regeringens officiella sajt för Right to Information Act.
