Varje år reser nästan en halv miljon svenskar till Thailand på semester.
Thailand är ett fantastiskt land där man kan uppleva myllrande basarer, spännande tempel, vacker natur och enastående möten med människor.
Efter tsunamin 2004, som drabbade oss så hårt, verkar det som om de mellanmänskliga relationerna mellan Thailand och Sverige bildat en tätare väv än någonsin tidigare.
Thailands folk och kultur har kommit att stå oss väldigt nära.
En liten andel, kanske bara någon enstaka procent, av alla svenskar som reser till Thailand köper sex av prostituerade. Det innebär ändå att de är många tusen.
Den stora skillnaden mellan prostitution här och där är att allt sker så öppet i Thailand. Och att den ser så tjusig ut, inte alls som misären på horgatorna i Europa.
Den thailändska sexhandeln känns så befriande avdramatiserad, som om det handlade om vilken vara som helst. Och därmed blir skuldkänslorna inte så tunga att bära.
Sexhandeln utnyttjar fattiga kvinnor från landsbygden som lockas att sälja sina kroppar för att finansiera sina barns skolgång eller kanske sina gamla föräldrar i hembyn. Vad som först verkar löftesrikt visar sig snabbt bli ett helvete. Som i vilken annan maffiaverksamhet som helst hamnar flickorna i ett träsk av ekonomiska skulder, förlamande hierarkier och förnedring.
Allt detta förstår vi turister. Vi vet att det inte finns lyckliga horor. Men vi låter oss förföras av den vackra fasaden och de varma leendena. Och vi som inte köper sex, vi som bara ska ut och äta middag och dricka en kall öl i den thailändska natten, vi går förbi sexbarerna där allt sker så öppet utan bli nämnvärt upprörda.
Varför, kan man fråga sig, är det då så förtvivlat tyst om prostitutionen i Bangkok, Pattaya och Phuket? Svaret, tror jag, är att vi lämnar moralen hemma när vi reser utomlands på semester. Det gäller såväl de enstaka procent svenska män som köper sex som de 98 procent av turisterna som ser på.
Sexhandeln känns rentav exotisk, som en piffig krydda, som en del av upplevelsen av det annorlunda. Dessutom verkar den ju vara socialt accepterad.
Så varför bråka?
När jag promenerar förbi sexbarerna på Bangla Road på den största strandorten i Phuket kommer jag att tänka på den franska författaren Michel Houellebecqs tio år gamla roman Plattform. I boken beskriver han en verklighet som liknar vår, den är bara lite mer skruvad.
Huvudpersonen i boken anser att mer sexturism skulle lösa såväl den andliga nöden i nord som den materiella nöden i syd. De hungrande i tredje världen får det de saknar, det vill säga mat. De ensamma i den rika världen får det som de saknar, det vill säga sex.
I Michel Houellebecqs bok blir lösningen på köttets lust och själens ensamhet en fråga om praktiska arrangemang och logistik, snarare än om var gränsen går för människans värdighet.
Bokens resonemang om sexhandeln som en win-win-situation är extremt provocerande. Jag tror att det beror på att tanken bara är en vidareutveckling av den rådande moralen, som går ut på att i de flesta av oss nästan en halv miljon svenskar som reser till Thailand har bestämt oss för att ödmjukt ta seden dit vi kommer – och tyst acceptera vad vi ser: svenska män som köper sex av thailändskor.
Sändes 27 december 2011 i Tankar för dagen i Sveriges Radios P1. Lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar