Indiens snabba ekonomiska tillväxt sedan 1990 har resulterat i att miljoner människor lyfts ur fattigdom.
Men den ljusa bilden av framgång har många fula svarta fläckar.
Samtidigt har visserligen dödligheten för barn under fem år minskat med en tredjedel. Men minskningen är inte tillräckligt stor för att Indien ska kunna klara av att uppnå millenniemålen om halverad barnadödlighet.
Det slår FN:s barnfond Unicef fast i rapporten
The State of Asia-Pacific’s Children 2008 som kom i början av augusti i år.
Barn i Indien dör på grund av dålig eller obefintlig mödra- och barnavård och av undernäring. Barnen svälter inte ihjäl, utan dör i sjukdomar, framförallt lunginflammation, som orsakas av undervikt, vitaminbrist och dålig hygien. Nästan hälften av Indiens 0–5-åringar är undernärda.
Skillnaderna inom landet är enorma. Värst ställt är det i delstaterna Bihar och Orissa, medan läget är oändligt mycket bättre i sydliga delstater som Goa, Tamil Nadu och Kerala, men också i bergiga Meghalaya i nordöstra Indien.
Problemen när det gäller levnadsvillkor i Indien är många, men framför allt handlar det om de fortfarande benhårda sociala hierarkierna som håller tillbaka en stor del av befolkningen (de får inte den utbildning, den odlingsbara mark, de jobb etc som skulle kunna lyfta de ur fattigdom).
Det handlar också om brist rent vatten och kass grundskoleutbildning och primärvård:
• Bara en tredjedel av landets befolkning har enligt Unicef-rapporten tillgång till "tillräckligt sanitära förhållanden" (toaletter och rent vatten) - på Indiens landsbygd är siffran bara 22 procent.
• De senaste åren har den privata utbildnings- och vårdsektorn - som nästan alltid håller mycket hög klass - vuxit explosionsartat, inte på grund av myndighetsbeslut om privatisering av offentliga inrättningar, utan på grund av att marknaden försöker lösa det som det offentliga misslyckats med. De som har pengar får därför allt bättre hälsovård i Indien, medan de som inte kan betala knappt upplevt någon förbättring alls.
Unicefs rapport är ett underbetyg till indiska politiker, som inte lyckats ta itu med problemet med en inneffektiv och korrup offentlig sektor. Pengar anslås, men det mesta försvinner och väldigt lite händer i realiteten.
Grannlandet Sri Lanka, hårt plågat av ett inbördeskrig som pågått i 25 år, har under samma period uppnått mycket bättre resultat när det gäller att förbättra levnadsvillkoren för sina barn.
Sri Lanka har idag Sydasiens lägsta barnadödlighet: av 1 000 födda dör 13 barn innan de hunnit fylla fem år. Förklaringen är någorlunda fungerande offentliga sjukhus och det faktum att 97 procent av alla mödrar föder på sjukhus.
Motsvarande siffra för Indien - där många fortfarande föder barn hemma - är 76 döda per 1 000 födda (år 2006).
Det är ovärdig statistik för ett land med en en ekonomisk tillväxt på närmare nio procent per år.
