Indien Online tar semester - åter i augusti

Nu tar Sveriges största Indienblogg semester, men återkommer i början av augusti.

Till dess: tänk mindre, upplev desto mer!

Kanske en tripp till Indien, på onsdag 24 juni börjar en av Indiens häftigaste religiösa festivaler, Rath Yatra i Puri. Läs mer om festivalen i denna trevliga Indienblogg: India outside my window.

Vill ni komma i kontakt med mig: skicka ett e-brev.

Vi hörs igen i slutet av sommaren!

Indisk stolthet

När indier vill skryta om sitt lands och sin kulturs förträfflighet saknas inte erövringar och upptäckter att ta upp. Ett axplock:

1. Siffersystemet och nollan uppfanns av den indiska matematikern Aryabhatta på 500-talet.

2. Värdet av ”pi” räknades första gången ut av indiern Budhyana, också det på 500-talet.

3. Tiden det tar för jorden att snurra ett varv runt solen räknades första gången ut av den indiske matematikern och astronomen Bhaskaracharya på 400-talet. Vad han kom fram till? Jo, att det tar jorden 365,259756484 dagar att snurra ett solvarv.

4. Världens första universitet grundades i Takshila i Indien cirka 700 före Kristus.

5. Indisk ayurveda var världens första system för mediciner.

6. Schackspelet uppfanns i Indien.

7. Indien har egna satelliter i rymden. Indien skjuter upp sina satelliter med egna raketer. 2008 är det dags för en månexpedition och några år senare siktar man på planeten Mars.

8. Indien är känt över hela världen för sin datorindustri. Indien tillhör de länder som har flest dataprogrammerare i världen.

9. Indien är världens största producent av mjölk, smör, mango, te, jute kokosnötter, kashewnötter, traktorer, lädervaror, grönsaker och frukt. Indiska företag dominerar världens stålindustri.

10. Indien har världens största utvinning av diamanter.

11. Indien har världens största järnvägsnät. Indian Railways är världens största arbetsgivare.

12. Indien har världens äldsta och största filmindustri.

13. Sju indier har fått nobelpris: Rabindranath Tagore (litteratur, 1913), C V Raman (fysik, 1968), Hargobind Khurana (genetik, 1968), Moder Teresa (fred, 1979), S Chandrashekar (astrofysik, 1983), Amartya Sen (ekonomi, 1998), och V S Naipul (litteratur, 2001).

14. Utvecklaren av hotmail (Sabeer Bhatia) och pentiumprocessorn (Vinod Dham) är båda indier, även om de varit verksamma i USA.

Fina priser till Jodhaa Akbar

Filmen Jodhaa Akbar vann flera priser på International Indian Film Academy i Macau.

Det historiska dramat om äktenskapet mellan den hinduiska prinessessan från Rajastahn och den toleranta muslimske mogulhärskaren Akbar vann juryns gillande.

Jodhaa Akbar vann priset för bästa film, bästa skådespelare (Hrithik Roshan) och bästa regi (Ashutosh Gowariker), därtill för bästa sångtexter, bästa musikregi (Slumdog-musikkompositören A R Rahman) och bästa manliga playback singer.

Jag är sval inför det mesta som produceras i Bollywood, men gillade verkligen Jodhaa Akbar. Det är inte bara intressant för att den skildrar en spännande period i mogulriket då religiöst tolerans triumferade över intoleransen, ett faktum som dagens hindunationalister brukar blunda för, utan också för Hrithik Roshans lysande gestaltning av mogulhärskaren, som är långt från vanliga Bollywoodschabloner.

Filmen har tidigare vunnit priser på Sao Paulo International Film Festival och Film Festival of Muslim Cinema Golden Minbar i Kazan i Ryssland.

Har tidgare bland annat skrivit om politiska kontroverser kring filmen.

Fotont: Svenska wepshopen Indiskafilmer.se har tyvärr upphört. Lågt intresse för Bollywood i Sverige. Det säger nog en hel del om de indiska filmernas inkompatibilitet med svensk smak, tror jag.

Känd slumflicka skriver bok om sitt liv

Rubina Ali var en av barnskådespelarna i filmen Slumdog Millionaire och är bara nio år. Ändå har hon redan fått kontrakt på att skriva en bok om sitt liv.

Förmodligen blir hon därmed världens yngsta memoarförfattare.

Boken, som ges ut av brittiska förlaget Transworld, ska handla om hur hon växte upp i slummen i Bombay, valdes ut att spela i filmen och blev världskändis.

Tillsammans med två andra av filmens barnskådespelare - också de uppväxta i slummen - deltar hon nu också i välgörenhetsgalor med filmlåten Jai Ho och uppträder med Bollywooddans i affärsgallerior.

Rubina Alis bok kommer ut redan i juli i år. Intäkterna ska delas: hälften till Rubina, hälften till franska välgörenhetsfonden Medecins du Monde.

Rubinas liv har redan bjudit på skandaler. I april skrev en brittisk tidning att hennes pappa Rafiq Qureshi försökt sälja/adoptera bort henne till en rik familj i Mellersta Östern för närmare tre miljoner kronor för att förbättra livsvillkoren för resten av familjen som bor i slummen.

Men såväl pappan själv som Rubina förnekade ryktena.

Och nu kommer boken som med största sannolikhet gör familjen till miljonärer, boken där man för reda på hur allt egentligen gick till.

Som i en saga, som i Bollywood, som i Slumdog Millionaire.

Människor och tro om BJP:s valförlust

I bröjan av dagens Människor och Tro i P1 pratar jag om varför BJP förlorade valet i Indien.

Finns att lyssna på här. Klicka på antingen Lyssna eller Podradio/mp3. Dessutom kan man lyssna på flera program från redaktionens reportageresa i april till Indien.

Programmet sänds också i repris i morgon lördag klockan 17.00.

Hur sekulariserat är Kongresspartiet?

Valet i Indien handlade inte om sakfrågor utan om avgjordes av de politiker som gjorde sig bäst i medierna.

Förvånande analys? Knappast! Så har man sagt om de flesta demokratiska länder i världen de senaste decennierna.

Men kanske var årets indiska val ändå ovanligt osakligt, saknade ovanligt mycket reella politiska trätofrågor.

Partha Banerjee är männiksorättsaktivist, bor i USA och är författare till "In the Belly of the Beast: Hindu Supremacist RSS and BJP of India". Han skriver i en artikel i kommande numret av indiska magasinet Outlook att valet inte handlade om stort mer än reklamkampanjer för Sonia Gandhi och hennes barn (Rahul och Priyanka). Reklam som funkade: Kongresspartiets stora valvinst kan till stor del förklaras av medieexponeringen av familjen Gandhi.

Valet kan också ses som ett starkt mandat för sekulariserad politik. Kongresspartiets - och därmed Indiens - signum ändå sedan självständighetsrörelsens barndom har ju varit ett mångfalds Indien med alla språk, religioner och etniska grupper jämställda - i kontrast till utmanaren BJP:s hindunationalism (en politik som är en paradoxal reaktion på muslimsk teokrati/fundamentalism eftersom den föreslår samma hopblandning av religion och politik som de muslimer den föraktar och vill sätta på plats).

Men hur sekulariserat är egentligen Kongresspartiet, frågar sig Partha Banerjee i Outlook. Kongresspartiet har ju använt sig av religionen och kastsystemet för att maximera sin egen makt, menar han.

Kongresspartiet har under sin historia förlitat sig, skriver Partha, "på muslimer i Kerala, daliter/"oberörbara" i Karnataka, Orissa, Andhra Pradesh, Uttar Pradesh, Rajasthan och Bihar och spelat ut det kristna, anti-bengaliska kortet i nordöstra Indien...".

Kort sagt: Kongresspartiet är ideologiskt religionsneutralt, men maktpolitiskt religionsfixerat.

Fotnot: I fredags presenterade Manmohan Singh 19 ministrar. Idag var det dags för resten. Läs mer om vilka de är i Times of India.

Författare slog kommunister i Kerala

Kommunisterna backade i indiska valet, framför allt i de delstater där de sedan länge varit starka och leder de regionala regeringarna: i sydliga Kerala och östliga Västbengalen.

Vinnaren i årets parlamentsval i dessa delstater var Kongresspartiet. Författaren Shashi Tharoor hoppades för några år sedan på att bli utsedd till FN:s generalsekreterare. Det blev han inte. Nu fick han en liten revansch. Han utmanade Communist Party of India (Marxist), kandiderade för Kongresspartiet - och knep parlamentsplatsen i New Delhi som Trivandrums kandidat (Trivandrum är delstatshuvudstad i Kerala).

Som författare skriver han ofta om fenomenet Indien, som är hans största intresse. Mest känd är han kanske för "India: From Midnight to Millenium" från 1997. Hans senaste bok heter "The Elephant, the tiger and the cellphone" och handlar om de senaste decenniernas snabba men också ojämna utveckling av Indien.

Han har en gång sagt att eftersom han bryr sig så mycket om Indien hoppades han att Indien en dag skulle bry sig om honom.

Kerala var nog den enda del av Indien där utrikespolitik blev en stor valfråga. Kärnkraftsavtalet med USA och Indiens relation till supermakten i väst var ett hett ämne under valrörelsen i den prunkande tropiska delstaten, främst för att kommunisterna är så USA-kritiska.

Att Tharoor med sin liberala och västvänliga syn på internationella relationer valdes kan förstås ses som att Keralaborna är trötta på kommunistledarnas halvsekelgamla retorik om USA som folkets fiende nummer ett.

Enligt rykten blir han nu kanske ockå minister i den nya regeringen. Nån sorts minister på utrikesministeriet ...

Ministrar svär eden

Ikväll svär premiärminister Manmohan Singh och 19 ministrar eden hos president Pratibha Patil i presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan, i New Delhi.

Därmed har den nya alliansregeringen ledd av Kongresspartiet börjat ta form. Alliansen vann oväntat stort valet. Ett rungande starkt mandat för fortsatt sekularisering och religionsneutralitet och mot oppositionspartiet BJP:s hindunationalism.

Några av ministrarna i nya regeringen är Kongresspartiets Pranab Mukherji och ledaren för Trinamool Congress i Calcutta Mamata Banerjee, liksom nuvarande handelsministern Kamal Nath och ministern för social rättvisa Meira Kumar. Fler ministrar tillsätts i nästa vecka.

Det indiska valet har på flera håll i världen beskrivits som en ljuspunkt i Sydasien, där etniska, lingvistiska och religösa olikheter närapå slitit itu flera länder. Indien är ett bra exempel på hur man bygger nationell enhet på annat än chauvinistiska värden. Igår sa amerikanska Vita husets talesperson Robert Gibbs att det indiska valet är något alla, inte bara indier, kan känna stolthet inför.

Indisk ljudresa i kyrka i Stockholm

Nästa fredag kan du göra en ljudresa till varanasi via Allhelgonakyrkan i Stockholm.

Ljudresan startar i flygplanet till New Delhi och slutar med de skällande vildhundarna på natten vid Ganges strand:

"Du får vara med vid soluppgången, när den heliga ceremonin på huvudghaten görs varje dag året runt. På kvällen är det dags för kvällsceremonin - en fantastisk vacker föreställning av de unga brahminerna - prästerna. Du får också höra hur det moderna Varanasi låter - i de trånga gränderna ovanför Ganges - där backpackers sitter på Internet-caféerna. Kontrasterna mellan det gamla och det nya kan aldrig bli större på samma plats. Konserten spelas upp via åtta högtalare i kyrkorummet med s.k. surround-teknik, vilket gör upplevelsen speciellt intensiv och levande."

Plats: Allhelgonakyrkan på Söder
Tid: Fredag den 29 maj 2009 kl 19:00
Entré: Gratis Frivillig kollekt går till lunchverksamheten vid Allhelgonakyrkan
Inspelning/Redigering/Producent: Eva Erbenius
Konsertens längd: 45 minuter plus kort inledning av Eva Erbenius

Rahul blir inte minister

Kongresspartiets "unga" hopp, Rahul Gandhi, 38 år, blir förmodligen inte minsiter i den nya regeringen.

Hans jobb blir istället att resa land och rike runt och reformera Kongresspartiet.

Till Hindustan Times säger personer som står Rahul nära att han föredrar det inre organsatoriska arbetet framför det mer offentliga som minister.

- Det finns mycket att göra inom Kongresspartiet. Det ansvar det innebär att vara minister skulle ta för mycket tid från Rahuls uppgift att jobba med interna frågor inom partiet, säger en högt uppsatt politiker som vill vara anonym.

Mörka besked för dem som hoppats på att Rahul kanske skulle ta över efter Manmohan Singh efter säg halva mandatperioden.

Eller inte: kanske bygger partiet bara grunden väl för att till slut lansera Rahul Gandhi inför nästa val som ska hållas senast 2014.

Kongresspartiets stora problem imagemässigt må vara dess åldrade ledare. Men ett ännu större problem är partiets - och de flesta indiska partiers - brist på interndemokrati. Värst lär det vara i dalitbaserade Bahujan Samaj Party (BSP) där Mayawati styr enväldigt. Hon har ju rest statyer av sig själv. Nästan som i Kazakstan, där diktatorn Nursultan Nazarbajev på gammalt sovjetiskt vis får nästan 90 procent av rösterna i valen som hålls.

En avhoppad BSP-politiker sa häromdan att det inte finns någon andra- eller tredjeperson inom partiet. Mayawati, sa han, har platserna 1-10. Först på elfte plats kommer nästa i hierarkien...

Mayawati må va värst. Men det är inte bra i något parti. Därför är uppgifterna om Rahuls intresse för interndemokratin i Kongresspartiet ett bättre besked än att han siktar på en prestigefylld ministerpost.

Marknaden gillade valresultatet

Börsen i Bombay steg igår - första handelsdagen sedan valresultatet offentligjorts - med drygt 17 procent. Biltillverkaren Tatas aktie steg med drygt 40 procent.

Rupien har också kraftigt stärkts gentemot dollarn.

Ökningen var så stor att börsen fick stänga tidigare än vanligt, eftersom många aktier har gränser för hur mycket de får stiga på en dag.

Väljarna har gett ökat förtroende för Kongresspartiet, samtidigt som hindunatikonalistiska BJP och kommunisterna backade.

Att marknaden fick glädjefnatt kan inte tolkas på annat sätt än att den nu förväntar sig fortsatta marknadsliberala reformer.

En av de stora nationella bastionerna som står på tur att fall är matvaru- och detaljhandeln, där det fortfarande inte är fritt fram för utländska företag, vilket bland annat stoppat Ikea och amerikanska Walmart från att etablera sig i Indien.

Jag tycker att regeringen ska skrida långsamt: att snabbt låta mulitnationella jättar slå omkull indiskägda småbutiker är inget drömscenario.

Indien kan lära av misstagen från väst.

Köplador i städernas utkanter och ett miljövidrigt beroende av bilen.

Så måste inte framtiden se ut.

Läs PR- och kommunikationsbyrån Springtimes blogg från valets Indien.

Läs också Karin Lundbäcks efter-valanalys i Svenska Dagbladet.

Valresultat i detalj.

Seger för Kongresspartiet

Kongresspartiet och dess allierade vann indiska valet oväntat stort. De fick 263 platser i parlamentet, medan hindunationalistiska BJP fick 154, Tredje fronten 60 and övriga partier 66.

Det innebär att Kongresspartiet inte behöver stöd från kommunisterna, som hoppade av regeringssamarbetet förra året i protest mot ett kärnkraftsvtal med USA.

Kongressspartiet behöver förmodligen heller inte söka stöd från dalitbaserade partiet BSP och dess karismatiska ledare Mayawati, som hoppats på en vågmästarroll och siktade på premiärministerposten.

Det totala valdeltagandet steg något järmfört med förra valet, från 58 till 60 procent.

En förklaring till den stora segern kan vara ungdom versus gamlingar-faktorn. Rahul Gandhi - 38 år och Rajiv Gandhis barn, Indira Gandhis barnbarn och Jawaharlal Nehrus barnbarnsbarn - kampanjade hårt i hela landet och särskilt i delstaten Uttar Pradesh, varifrån han själv kandiderade.

Rahul, som många vill se som nästa premiärminister, skapade en air av ungdomlighet kring partiet, trots att stora delar av kandidaterna närmar sig pensionsålder och premiärminister Manmohan Singh är 76. Det faktum att han är medlem i familjen Nehru-Gandhi är förstås också en förklaring till att han lyckades lyfta partiet.

BJP hade ingen framtträdande ung kraft utan fick förlita sig på sin premiärministerkandidat Lal Krishna Advani, 81, och blev kvar i en image av ett rakt igenom ålderstiget parti.

Även kommunistpartiet, som har många ålderstigna ledare, backade stort, särskilt där de traditionellt är starka och leder delstatsregeringarna, i Kerala i söder och Västbengalen i öster.

Daliter tar inte längre skit

När Bindeshwar Pathak, själv högkastig brahmin, var tio år råkade han komma åt en lågkastig oberörbar kvinna. Hinduisk tradition sa att han därmed befläckats och måste genomgå en reningsprocess: hans farmor tvingade honom att svälja kourin och kodynga.

Till Bindeshwars och många andra familjers hem i staden Patna i norra Indien kom oberörbara kvinnor för att tömma latrinen. Deras utanförskap var dubbelt. Högkastiga hinduer skydde dem dessutom för deras närkontakt med skiten.

I tjugoårsåldern utbildade han sig till sociolog och bestämde sig för att göra något åt diskrimineringen av de oberörbara, som idag kallas daliter, ”de förtryckta”.

– Som en del av fältarbetet för min doktorsavhandling levde jag tre månader med dalitfamiljer som tömde latriner, berättar han.

Hans pappa var ledsen. Brahminer och latriner går inte ihop, suckade han. Svärfar var arg och hotade med att ta tillbaka sin dotter om han inte slutade med sina fasoner.

Bindeshwar stod på sig och till slut besinnade sig patriarkerna.

1970 bildade han Sulabh Sanitation Movement, rörelsen han fortfarande leder.

Vad hade du för visioner då för 40 år sedan?

– Jag ville utveckla en hållbar teknologi som skulle befria latrintömmarna och jag ville starta en fredlig social revolution.

På Sulabhs område i utkanten av Delhi finns prototyperna för hans uppfinningar. En spoltoa som bara använder en och en halv liter vatten per spolning jämfört med 10–15 liter i en vanlig toalett och toatankar som är öppna nedtill så att spolvatten och urin sugs upp av jorden under, medan avträdet förvandlas till torr kompost.

Sulabh driver grundskola för fattiga, yrkesutbildning för latrintömmar, kursverksamhet för illitterata kvinnor och dessutom – ett toalettmuseum.

Sammanlagt 50.000 människor är engagerade i rörelsen i Delhi och fem andra indiska städer.

Indiens parlamentsval pågår mellan 16 april och 13 maj. Utmanare till de etablerade partierna heter Bahujan Samaj Party och leds av dalitkvinnan Mayawati Kumari.

Har partierna gett några löften till daliterna i valrörelsen?

– Det gör de alltid, en del infrias, men långt ifrån allt. Partierna övertrumfar varandra med dyra stödåtgärder till daliter.

Skulle Mayawati som premiärminister förändra saken?

– Indien har redan bra lagstiftning för daliter, till och med kvoter för dem som ställer upp i demokratiska val, söker in till universitet eller söker statliga jobb.

Problemet är inte regeringspolitiken, utan seglivade fördomar ute i byarna.

Bindeshwars organisation har byggt 1,2 miljoner vattensnåla komposttoaletter. Tekniken har exporterats till Bhutan och Afghanistan och är på gång till Madagaskar, Etiopien, Angola och Dominikanska republiken.

Förra året uppträdde 24 före detta latrintömmare som omskolats till kläddesigner i FN-skrapan med en glittrig modeshow inför en hänförd publik.

– Efteråt genomförde de en ceremoni framför Frihetsgudinnan och skanderade gemensamt ”Vi är fria, vi är inte längre oberörbara!”.

Hur behandlas daliterna i dina barndomskvarter idag?

– Nu släpper man in dem i templen där de förut var bannlysta. En brahmin kan ta emot saker direkt ur en dalits hand. Och denna revolution har skett helt utan våld.

Fotnot: I morgon 16 maj offentliggörs valresultatet i indiska parlamentsvalet. 28 augusti tar Bindeshwar Pathak emot Stockholm Water Prize i Stockholm.

Texten är också publicerad i senaste numret av Sidas tidning Omvärlden.

Läs mer om Bindeshwars livsverk, Sulabh International.

Kongresspartiet och kommunisterna blir ihop igen

Vallokalsundersökningar på femte och sista valdagen igår onsdag pekar på att Indien kommer att få en koalitionsregering utan egen majoritet. En vanlig analys i dagens internationella medier är att det innebär en svag regering. Men då glömmer man att allianserna förstås kommer att ragga nya bundsförvanter veckorna efter valet för att försöka forma en stabil regering.

Sekulariserade Kongresspartiets allians leder knappt över hindunationalistiska BJP:s allians, enligt tre opinionsinstitut som frågat folk på väg ut ur vallokalerna vad de röstat på.

Kommunisterna gjorde slut med Kongresspartiet i juli förra året. Då hoppade de av regeringssamarbetet i protest mot regeringens kärnkraftsavtal med USA.

Prognoserna säger att kommunisterna förlorar en tredjedel av de 60 platser man har i parlamentet, men hur få platser de än får kommer de att vara attraktiva allianskompisar för Kongresspartiet.

Häromdagen sa premiärminister Manmohan Singh att kommunisterna gärna kan få ta på sig äran för kärnkraftsavtalets utformning. Kort sagt: Singh är beredd att låta kommunisterna skryta och skrävla - och själv framstå i sämre dager – allt för att få till en regeringsduglig koaltion. Kommunisterna behövs om Kongresspartiet ska behålla regeringsmakten.

För kommunisterna är prio ett att undvika en BJP-ledd regering.

Jag tror att CPI (M) (Indiens största kommunistparti) kommer att svälja sin dogmatiska stolthet, dämpa anti-Amerika-retoriken och återförenas med Kongresspartiet. Inget är viktigare för dem: att slippa få se hindunationalisterna bilda regering.

I vilket fall: efter att valresultatet publicerats på lördag väntar veckor av regeringsförhandlingar.

Resonemangsäktenskap är vad som väntar, snarare än kärleksäktenskap.

Vita tigern på svenska

Aravind Adigas Bookerprisvinnare 2008, The White Tiger, kommer denna vecka i svensk översättning (Schibsted Förlag).

Det är en spännande, ganska ruskig och omskakande bok med ett driv som gör sträckläsning nödvändig och med en sarkastisk ton som får själen att rysa.

Jag recenserade boken när den kom på originalspråk förra hösten och skrev om Adiga och några av hans indiska 70-talistkollegor i Dagens Nyheter häromdan.

Läs gärna:

Recensionen av The White Tiger publicerades först i DN 28 oktober 2008 och senare här på bloggen.

Globala indier på frammarsch, DN 9 maj 2009.

Indien i Paris

Det bor lika många indier i Frankrike som i Sverige. Ganska få med andra med andra ord, fransmännen är ju så många fler än svenskarna. I Paris drivs de flesta indiska krogar av pakistanier (Bradypassagen) eller av srilankeser (La Chapelle, Rue Cail).

Paris enda riktiga indiska restaurang drivs av Kiran och hennes man Rajan, heter Kirane´s och ligger på 85 Avenue des Ternes (metro Porte Maillot) och serverar sagolik mat. Blev visad dit igår av Anil, som driver event- och kulturbolaget India Calling i Paris.

Enligt Anil är skälet till att de flesta indiska krogar i Frankrike, Sverige och på europeiska kontinenten drivs av pakistanier, bangladeshier och srilankeser att de flesta indier helt enkelt valt att bosätta sig i Storbritannien, som förstås är nummer ett om man ska uppleva riktig indisk matkultur i Europa. Måste finnas någon mer förklaring... funderar vidare på den.

Till efterrätt: konjaksflamberad gulab jamon. Frankrike och Indien i skön förening.

"Modi skulle sänka Indien"

Valet i Indien handlar till stor del om styrande sekulära Kongresspartiet och utmanande hindunationalistiska BJP.

BJP:s premiärministerkandidat heter Lal Krishna Advani och är 81 år. En gammal fabror som kanske inte ens överlever mandatperioden.

BJP:s hopp står därför till högste ansvarige ministern i delstaten Gujarat, Narendra Modi, som av många betraktas som omutbar, rakryggad, handlingskraftig och bra på att skapa jobb och utveckling. Samtidigt har han och hans polisväsende anklagats för att ha vänt ryggen till i samband med pogromerna på över 1000 muslimer i Gujarat 2002. Högsta domstolen har till och med liknat Modi vid den romerska kejsaren Nero, som spelade lyra medan Rom brann ner.

Men nu går premiärminister Manmohan Singh till angrepp mot idéen att Modi skulle leda Indien om BJP vinner nästa val, som ska hållas senast 2014. Med Narendra Modi som premiärminister, säger Singh, kommer Indiens globala position att erodera och bilden av landet som liberalt och sekulärt att tona bort.

- Om människor med extremistiska och trångsynta åsikter kommer till makten skadar det bilden av Indien som en stor liberal, pluralistisk och sekulär demokrati, säger Singh i en intervju som publicerats i dagens Hindustan Times.

Hallå finanskrisen! Var är du?

Jag följde den indiska valrörelsen på plats i två veckor. Jag reste med kampanjande politiker, besökt valmöten och tittat på åtskilliga timmar av de indiska nyhets-tv-kanalernas dygnet runt-rapportering av valrörelsen.

Hur närvarande var den globala finanskrisen i valrörelsen?

De indiska medierna ger fortfarande en försiktigt optimistisk bild av landets ekonomi.
Börsen, som rasat i 15 månader, har vänt uppåt med raketfart och flera av de största indiska industriföretagen meddelar att försäljningen ökar.

Dessutom skrev indiska tidningar i mitten av april om en ljusning för det lågproducerande indiska jordbruket, som enligt nya siffror blivit effektivare och börjat producera mer.

- Helt klart, sa en jordbruksexpert i tidskriften Outlook, har den indiska landsbygdens ekonomi lyckats hålla emot den globala nedgången.

Rubriken på Outlooks första sida i en bild på ett hav av solrosor: "Rural India Shining (almost)".

Utslag för brist på krismedvetenhet?

Det rapporterades också om den nya indiska folkbilen, Tata Nano, världens billigaste bil, som äntligen börjat säljas. Efterfrågan tros bli större än vad bilfabriken mäktar med att producera. Samtidigt inviger Wolkswagen en ny fabrik för att inte missa den snabba tillväxten av privatbilism i Indien.

Med näsan i indiska tidningar mumlade jag för mig själv: Hålla, krisen, var är du?

Indiska valet - tre glimtar

Tre glimtar från valrörelsens Indien. Valet började 16 april och avslutas 13 maj. Nu på torsdag röstar bland annat Bombayborna.

1. Regional politik. M Karunanidhi, högste minister i delstaten Tamil Nadu, påbörjade häromdagen en fasta i protest mot regeringen i grannlandet Sri Lanka, som inte vill gå med på vapenvila i konflikten med tamilernas gerilla LTTE. Två andra ministrar i delstatsregeringen fastar också i protest.

Karunanidhi förträder det regionala partiet Dravida Munnetra Kazhagam (DMK) som i dag är en allierad till Kongresspartiet på nationell nivå.

För befolkningen i Tamil Nadu är konflikten på Sri Lanka oerhört känslosam och politiskt het, eftersom gerillan säger sig företräda en minoritet av tamiler, samma etniska och lingvistiska grupp som dominerar i Tamil Nadu.

2. Kommunisterna. Indiens kommunist- och vänsterpartier kommer inte att lansera någon premiärministerkandidat förrän rösterna räknats och valresultatet offentliggjorts, enligt Prakash Karat, ordförande i Communist Party of India (Marxist).

Vänstern vill då lansera en kandidat som sitter i underhuset, Lok Sabha, och inte Kongresspartiets kandidat, Manmohan Sing, som sitter i överhuset, Raja Sabha.

Trix och rävspel. I slutänden tror jag att vänstern, som hoppade av samarbetet med Kongresspartiet i juli förra året i protest mot kärnkraftsavtalet med USA, återvänder till sina gamla bundsförvanter.

3. Kongresspartiet behöver stöd. Sharad Pawar, ordförande i Nationalist Congress Party, ett av Kongresspartiets allianspartier, sa häromdagen att regerande Kongresspartiet kommer att behöva stöd från såväl kommunistpartierna som regionala partier för att kunna forma en regeringsduglig koalition/allians, samma slutsats som de flesta valanalytiker redan kommit fram till.

Indiska demokratin stärks

Ett längre reportage om valrörelsen i Indien. Ett sånt har jag skrivit och det publiceras idag i nyhetsmagasinet Fokus.

Reportaget börjar så här:

I krig, sa Bhishma i det antika indiska eposet »Mahabharata«, sitter de gamla männen i sina palats och pratar medan de unga dör på slagfältet. Likheten med dagens indiska demokrati är inte alltför långsökt.

Ledamöterna i indiska parlamentet blir äldre för varje val – 89 procent är över 40 år – medan huvudkandidaterna om premiärministerposten för länge sedan har passerat pensionsåldern: regerande Manmohan Singh från kongresspartiet är 76 år och har nyligen genomgått en bypass-operation, medan hans rival Lal Krishna Advani från hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) är 81.

Samtidigt är 40 procent av väljarna – demokratins fotfolk – under 35.

Köp veckans Fokus i en kiosk nära dig.

Finns även att läsa på Fokus sajt.

Börja prenumerera på Fokus.

"Hur många har besökt en toalett i slummen?"

I måndags kväll samlades hundratals människor på gräsmattan mellan höghusen i välbärgade Bombay-stadsdelen Malabar Hill för att lyssna till sina kandidater.

- Bombays medelklass är apolitisk. Men 26/11 (dagen då terrorattacken inleddes) var en katalysator. Nu har folk insett att alla måste engagera sig om vi ska få bättre politiker, säger Padmini Mirchandana, samordnare för Agni, Aktionsgruppen för bättre styre och sammanhållning.

Milind Deora, son till en minister i federala regeringen, valdes i förra valet in i parlamentet för Kongresspartiet. Han är idag 33 år och därmed Indiens yngsta parlamentsledamot. För att bli omvald har han bland annat tagit hjälp av Bollywoodstjärnan Salman Khan.

– Ett viktigt medel för att ha bättre koll på politiker är Indiens nya lag om rätt till insyn i myndighetsarbetet som jag varit med om att driva igenom. Lagen fungerar som ett vapen mot korruption och ineffektivitet, säger han innan han går upp på scenen för att hålla sitt anförande.

Men en av hans motkandidater, före detta ABN-Amro-bankchefen Mira Sanyal (oberoende kandidat), är skeptiskt.

– Trafiken ökar och slummen växer, men inget görs. Mer än hälften av Bombays befolkning bor i slum eller på trottoarer. Hur många av er har besökt en offentlig toalett i slummen? Hur många av har gått upp halv fyra på morgonen för att stå i kö för att hämta vatten? frågade hon den välklädda medelklasspubliken.

Nu drar valet i Inden igång

Se Kongresspartiets valvideo som just nu går i indisk tv.

Låten ni hör är förstås Jai Ho från Slumdog Millionaire som partiet köpt från kompositören A R Rhaman för 1,6 miljoner kronor.

I morgon torsdag börjar valet i världens största demokrati. Det avslutas med en femte valdag 13 maj och 2 juni ska det nya parlamnetet samlas.

Årets indiska val är med tanke på de 714 miljoner valberättigade, av vilka runt 60 procent förväntas rösta, världens största demokratiska övning någonsin.

Världsrekpord således, även om det finns många invändningar: indisk dynastipolitik, politiker med kriminell bakgrund etc. Återkommer om det.

Tills vidare: Jai Ho!

Rösta för Indien, säger Ankit på Café Leopold

Café Leopold i Colaba i södra Bombay öppnade dörrarna första gången 1871. De senaste 25 åren har jag gått dit vid varenda Bombaybesök.

Då på 80-talet bestod gästerna av hälften västerländska backpackers och hälften nyrika östafrikaner i fotsida dräkter och oljerika gulfaraber i lika fotsida dräkter.

Idag är en majoritet av gästerna bombaybor och de har inte fotsida dräkter, utan t-shirt och jeans, typ.

26 november 2008 sköt de tio pakistanska attentatsmännen som attackerade Bombay rakt in på kaféet med sina AK-47:or. Två kypare och ett tjugotal gäster dog. Pratade med en kypare som överlevda tack vare att han serverade i baren på övervåningen.

Hade igår möte med två unga killar på Leopold. Vi pratade om valet.

– Terrordådet var en väckarklocka. Nu inser medelklassen att politik berör dem. Bara om vi väljer bra ledare kan vi få förändring, sa 22-åriga Ankit Shrivastava, IT-ingenjör och initiativtagare till Vote India, en internetbaserad gräsrotsrörelse som vill få medelklasseen att engagera sig politiskt.

Han och kollegan Nimish Inamdar tittade storögt på kulhålen i väggarna och glasrutorna som ägarna låtit vara kvar för att påminna om den fasansfulla kvällen.

- Jag hade hoppats att Gregory David Roberts skulle vara här, sa Nimish. jag älskade hans bok (Shantaram).

– Tänk! fortsatte han, nu sitter vi där på kaféet som skildras i boken!

Ankit tittade skeptiskt på Nimish sopm satt och himlade med ögonen, drack en klunk fresh lime soda och tog över, välartikulerat:

– En perfekt regering är en illusion. Det kan vi aldrig få. Men bara om vi öppnar ögon och intresserar oss för politik kan vi få de goda politiker vi så desperat behöver.

Vote India använder modern teknik för att göra valet överskådligt för den unga apolitiska medelklassen. Sms-utskick och filmer på You Tube med uppmaningar att gå och rösta och en sajt där Google Earth används tillsammans med egenutvecklad programvara så att väljarna kan klicka sig fram till sin valkrets och se sina kandidater.

Här Vote Indias valfilm:

Indiska nutida dynastier

Var med på valkampanj häromdagen. Parlamentsledamoten för Kongresspartiet Sandip Dixit hoppas bli omvald och turnerade runt i sin valkrets i östra Delhi för att träffa väljare.

- Dixit, Dixit, Dixit, skanderade supportrarna som kommit för att få en glimt av sin kandidat.

Han höll inga tal. Han anser att han inte är någon vidare talare. Åkte bara runt och hälsade på väljare och fick blomsterkransar runt halsen i utbyte.

Jag hängde med i kampanjbilen. Jag i baksätet med partifunktionärerna, Sandip Dixit i framsätet ätande puffat ris och nötter.

- Valet står mellan fortsatt sekularisering, som vi står för, och hindutva (hinduiskt-religiöst inflytande i politiken), sa han medan kampanjbilen körde över floden Jamuna.

Vi körde hem till hans mamma, Sheila Dixit, chefsminister i Unionsterritoriet Delhi, i hennes palatsliknande officiella bostad och kontor.

Sandip var stressad och ofokuserad. Kändes inte som den öppna, nya, moderna, kommunikativa politiker jag skulle vilja rösta på. Han ses som en ung kraft trots att han är 44. Han ses som nåt nytt och fräscht trots att han är son till en av Kongresspartiets mest kända politiker.

Dynastipolitiken är mer regel än undantag i Kongresspartiet. Praktiskt taget varenda parlamentsledamot under 50 år är son eller dotter till en berömd politiker.

I fredagskväll satt jag med med min vän Sanjit Das och några av hans polare, drack öl och pratade om unga lovande politiker. Varenda exempel de tog upp var son/dotter till den och den - politiker, före detta maharajor, Bollywoodskådisar, elitsläkter. Gandhi förstås, men också Deora, Pilot, Dutt etc.

Symptomatiskt nog består Kongresspartiets valfilm, vackert och snabbt filmad, nästan Danny Boyle-feeling, och akompanjerad avfilmens hitlåt "Jai Ho" (som partiet köpt rättigheterna till av A A Rahman för 1,6 miljoner kronor) av gamla klipp på Rajiv och Indira Gandhi varvade med bilder på gröna risfält och prydliga kontor med datorer.

Som om sossarnas valvideo skulle klippa in 25-30 år gamla bilder på Olof Palme Kjell-Olof Feldt och låta allt akompanjeras av BWO:s senaste eurodisko-hit.

Pyssch, pysch! Ljudet av en miljörevolution

Delhi. Knappt en vecka före första valdagen. Det är egentligen inte här allt händer just nu. De flesta av de högsta politikerna är ute på valkampanjresa i landet.

Men i medierna är det fullt pådrag. De indiska tv-kanalerna rullar om och igen Indiens "Shoe-gate", som handlade om en sikhisk journalist som kastade sin sko på inrikesminister Chidambaran för att han uttryckt sig klumpigt om massakern på hundratals sikher i Delhi hösten 1984 (en rasande "hämnd" för att Indira Gandhi mördats av sina sikhiska livvakter).

Frågan som fick skokastaren att ilskna till handlade om en parlamentsledamot som i en polisutredning sent om sider rentvåtts från inblandning i massakern på sikher för 25 år sedan.

Det finns så många andra mer akuella frågor. Och de ges stort utrymme i nyhetsveckotidningarna Outlook och India Today. Men ser man på tv blir man galen: filmsnutten med den där flygande skon körs om och om igen. Och idag har ytterligare en sko kastats - denna gång av en åhörare på ett offentligt valmöte mot en av politikerna på podiet...

Jag är trött på flygande skor.

Jag flänger Dedlhi runt, upp och ner för boulevader, in och ut ur rondeller i de hexagonformade gatunätet. Man vet aldrig var man är.

Flängde till Tughlakabadh Institional Area och pratade med Sunita Narain på Centre for Science and Environment. Hon och hennes center pratar nu om att förbjuda privatbilism i storstäder och en massiv satsning på kollektivtrafik, som i Singapore.

Larviga extrema krav som ändå aldrig förverkligas?

Nej, jag tror inte det. Sunita Narain – som också sitter i svenska regeringens internationella kommission för klimatförändring – vet att radikala miljökrav kan förverkligas.

I slutet av 1990-talet startade hennes miljöcenter en rättsprocess i Indiens Högsta domstol som ledde till att alla fordon äldre än 15 år förbjöds i huvudstaden och att 100|000 taxibilar, mopedrikshor, bussar och lastbilar nu körs på naturgas.

Ingen annanstans i världen har ett sånt stort miljöprojekt genomförts när det gäller fordonstrafik.

Rikshan jag åker i, alla rikshor som surrar fram, går på naturgas. Och chauffören kör in till naturgasmackarna, där de inte ens säljer bensin. Pysch, pysch, låter det när personalen ansluter och tar bort sladdklämman från rikshornas, bussarnas och billarnas gastankar.

Pysch, pysch! Ljudet av ev miljörevolution.

Men privatbilarna måste ännu inte köra på gas och de blir ständigt dramatiskt fler. Igår började världens billigaste bil, Tata Nano, säljas, vilket borgar för ännu fler bilar... Sunita Narain står på sig:

– Nästa stora språng är att helt gör sig av med personbilar i städerna och förlita sig på kollektivtrafik, även om det känns lika omöjligt idag som förbudet mot bensin och diesel framstod då.

Rahul Gandhi kritiserar fokus på marknadsliberalism

Familjen Nehru-Gandhis gunstling och dynastiarvtagare, Rahul Gandhi, har gett sig in i valrörelsen för den rörelse som varit hans släkts "familjeföretag" sedan 1800-talet, Kongresspartiet.

I sitt första valtal i årets valrörelse kritiserade Rahul oppositionspartiet BJP för att fokusera för mycket på ekonomisk tillväxt och marknadsliberala reformer.

- Om du beger dig till en by och frågar vad "Shining India" (framstegsvänlig, optimistisk slogan formulerad av BJP när de regerade 1998-2004) betyder fattar byborna inte vad du pratar om, sa Rahul i talet som han höll i Maharashtra häromdagen.

- Detta tänkande är för rika människor. De kämpar för privatisering, de kämpar för aktiebörsen, men deras (kamp) berör aldrig er verklighet, sa han till sina samlade supportrar.

Indien har världens yngsta väljare och världens äldsta ledare. De två premiärministerkandidaterna - Singh för Kongresspartiet och Advani för BJP - är runt 80 år.

Det är ett mysterium varför inte Kongresspartiet pensionerar den seriösa, kompetenta men ack så åldersstigna Manmohan Singh och satsar på Rahul, som är ungdomen själv, bara 38 år.

Tids nog blir Rahul premiärminister, men det verkar alltså dröja till tidigast nästa regeringsskifte, troligtvis vid nästa nationella val 2014.

Men vapnet Rahul tänker i vilket fall användas för att entusiasmera folket på en omfattande valturné som härmed dragit gång. Fortfarande ses medlemmar från familjen Nehru-Gandhi bland många indier, särskilt fattiga och outbildade, som trygga faderliga-moderliga gestalter, poch genom sin upphöjdhet och status värdiga att styra jättelandet.

Skåda val i Indien

Världens största val? Blåvalen! Fel! Rätt svar: de nationella valen i Indien!

714 miljoner indier går till val regionvis under april och maj för att välja det femtonde parlamentet, Lok Sabha, sedan självständigheten 1947. Sista valdag är 13 maj och den 16 maj presenteras valresultatet.

PR- och kommunikationsföretaget Springtime ordnar därför en valresa till världens största och färgrikaste demokrati.

Kommer Kongresspartiet eller BJP att vinna regeringsmakten? Eller kan uppstickaren Mayawati, kastlös kvinna och delstatschef i Uttar Pradesh, nå premiärministerposten? Hur ska det gå för Rahul Gandhi? Och kommer kommunisterna att fortsätta spela en vågmästarroll? Vad blir konsekvenserna för näringslivet och för svenska företag? Går Indien mot mer liberaliseringar eller mot protektionism?

Resan äger rum 9-17 maj och bjuder på besök i en delstat där man följer det lokala kampanjarbetet och röstningen. Sedan åker man till Delhi och träffar parlamentariker, politiker och näringslivsföreträdare under en skräddarsydd tvådagarskonferens. Resan avslutas med en gemensam valvaka då valresultaten presenteras.

Man kan också välja att enbart delta i konferensdelen i Delhi 14-16 maj.

Inför resan anordnas två seminarieträffar i Stockholm om indisk inrikespolitik, näringsliv och det nutida Indien med specialinbjudna gästtalare.

Här läser du mer och bokar resan!

Håll koll på valkampanjen i Indien via Reuters indiska valwebb med reportage, sammanfattningar och bloggar.

Varun Gandhi fängslad

Indira Gandhis barnbarn och familjen Nerhu-Gandhis svarta får, Varun Gandhi, har häktats för att han hetsar fram religiösa motsättningar under valkampanjen.

Varun Gandhi har trotsat resten av familjen och engagerat sig i hindunationalistiska partiet BJP, huvudmotståndaren till den regerande alliansen som leds av Kongresspartiet.

Varun sitter nu inlåst i fängelset i staden Pilibhit i delstaten Uttar Pradesh, där han greps i lördags. Det var i Pilibhit som Varun Gandhi 6 och 8 mars höll de flammande valtalen som hetsade mot muslimer (bland annat sa han att muslimer som hotar hinduer borde få händerna avhuggna) och som filmades och sändes av indisk tv (se blogginlägget här nedanför).

Det är myndigheterna i Uttar Pradesh som tagit till storsläggan i form av federala National Security Act (NSA) för att komma åt Varun Gandhi. Enligt lagen kan han hållas häktad i upp till ett år, vilket inte är särskilt troligt blir fallet denna gång. Förmodligen kommer han ut i frihet ganska snabbt.

Hets mot religionsanhängare behandlas ofta strängt av myndigheterna, med all rätt.

Den destruktiva kraften hos en förorättad religiös grupp är inte att leka med.

Tidigare har exempelvis filmer under en period inte fått visas för att de befaras röra upp heta känslor bland hinduer, muslimer eller kristna, vilket jag senast skrev om i december 2007. Då skrev jag att ryggmärgsrelfelexen är: kapitulera inte för hot om våld. Men att eftertanken snarare är: Äventyra inte folks liv, som i förlängningen skulle kunna äventyra grundvalen för fungerande demokrati och yttrandefrihet.

Familjen Nehru-Gandhis svarta får

Familjen Gandhi-Nehrus svarta får har skapat rubriker på sistone.

Varun Gandhi, son till Sanjay Gandhi, har inte gjort som flera i hans familj, engagerat sig i Kongresspartiet.

Han har istället valt att alliera sig med fienden, huvudmotståndaren i vårens parlamentsval: hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP).

Pappa Sanjay Gandhi, som 1980 flög ihjäl sig, har också ett svärtat rykte. Det var han som drev mamma Indira att 1975 införa undantagstillstånd, säger vissa. Och det var han som drev steriliseringskampanjen med stort inslag av tvång, säger andra.

Varun Gandhi är nu i hetluften för att på ett valmöte för BJP ha uttalat sig föraktfullt om Indiens 150 miljoner stora muslimska minoritet. Han har sagt att de muslimer som hotar hinduer borde få händerna avklippta. Han har också gjort jämförelser mellan moderata indiska muslimska politiker och Usama bin Laden.

Valkomissionen har sagt att man hädanefter ska ha koll på hans valtal för att se till att han inte ännu en gång går över gränsen och kränker Indiens muslimer.

Varun själv slår ifrån sig.

- Det är en konspiration, det är inte min röst som hörs i videoklippen, det är inte mina ord, har han sagt.

Varun Gandhis hets mot muslimer är kanske helt fruktlösa, även sett ur ett strategiskt perspektiv. De flesta hinduiska väljarna har enligt en opinionsundersökning sagt att de hellre se ekonomiska än religiösa frågor diskuteras i valrörelsen.

Och BJP:s regionala framgångar är störst i delstater som Madhya Pradesh där man tonat ner hinduchauvinismen till förmån för en handlingskraftig realpolitik som går ut på att förbättra livskollkoren för fattiga.

Till och med hårdföre Narendra Modi, chefsminister i delstaten Gujarat, har relanserat sig själv som en mjukare, mer tolerant politiker.

Varun Gandhis skri för hårdare tag mot muslimerna akompanjeras desssbättre inte av partikollegorna.

Bortkomna flamingor i Bombay

Varje vinter samlas tusentals flamingos i Sewri Bay i Bombay. Vackra rosa fåglar i en avloppsstinkande bukt.

Fåglarna är i Siddarth Dhanvant Shanghvis roman ”The Lost Flamingoes of Bombay” en metafor för det vackra folket som lockas av megastadens frestelser.

Romanen kretsar kring fyra övre medelklassindier. En homosexuell pianist som slagit igenom för tidigt. En ung fotograf som har en relation i smyg med en äldre gift kvinna. Och en Bollywooddiva som blir mördad, vilket anspelar på ett känt rättsrötefall där sonen till en hög Kongresspartipolitiker frikändes, trots vittnen, för mordet på fotomodellen Jessica Lal på en nattklubb i Delhi 1999. Sju år senare togs fallet upp igen efter att tidskriften Tehelka och tv-bolaget NDTV drivit fallet hårt. Förövaren dömdes i december 2006 för mord.

Ett tjusigare Indien än det som skildras i ”Slumdog Millionaire” och Bookerprisvinnaren ”The White Tiger”. Samtidigt ett Indien där allt inte står rätt till.

Shanghvi, född 1977, säger i en intervju att raseriet som fanns hos självständighetsrörelsen mot britterna har återvänt.

Upprördheten har resulterat i flera nya spännande romaner, men också i ökat politiskt engagemang inför valet senare i vår.


Publicerad i DN Boklördag 21 mars.

Indiska 16 000-kronorsbilen är här

Den länge omtalade indiska 16 000-kronorsbilen Tata Nano börjar säljas i Indien 9 april.

Tatas försäljningsidé är att bilen ska vara lockande för de miljoner indier som idag anser sig ha råd med moppe/skoter, men inte med bil. En Tata Nano kostar ju lika mycket eller obetydligt mer än en skoter.

Motorn är svag, 624 kubik. Å andra sidan behövs knappst mer på indiska vägar där maxhastigheten sällan kan bli så mycket mer än 70 kilometer i timmen.

Basmodellen har inga airbags, ingen luftkonditionering, ingen radio, ingen servostyrning. Men lyxigare och dyrare modeller kommer också att finnas.

2011 ska Tata lansera en europeisk version. Den blir större, kommer att uppfylla de säkerhetskrav som ställs i EU och kosta runt 50 000 kronor.

Indiska bilanalytiker tror att bilen kommer att bli en hit och att Tata kommer att få svårt att leverera så många bilar som efterfrågas. Bristen på biler kommer inte att vara avhjälpt förrän den nya fabriken i delstaten Gujarat blir klar nästa år.

Förseningen beror på att Tata först tänkte bygga bilen i en ekonomisk frizon (SEZ) i delstaten Västbengalen, men stötte på motstånd från bönder och politisk opposition. Förespråkarna för bilfabriken var paradoxalt nog Communist Party of India (Marxist), ett på papperet doktrinärt men i praktiken pragmatiskt parti som leder koalitionen som styr delstaten.

Miljörörelsen i Indien har varit kritisk till Tata Nano, eftersom den kommer att innebära ökad bilism. Bland annat har Tata kritiserats av ansedda Centre for Science and Environment (CSE) i Delhi.

Själv väntar jag på att Tata ska lansera en Nano som går på metangas.

Salman dissar Slumdog

Salman Rushdies kritik av filmen Slumdog Millionaire har tidigare publicerats i The Guardian. Nu har artiklen översatts till svenska. Igår söndag publicerades den stort i Göteborgs-Posten med puff i topp på ettan.

Salman Rushdie kritiserar bland annat filmen för att ge en "romantisk bollywoodiserad blick på Indiens oromantiska, ogästvänliga underliv", vilket han tycker är osmakligt.

Själv tyckte jag just det "romantiska bollywoodiserade" är en av filmens poänger. Det gör den till nåt utöver ännu en en angelägen film som ses av ett fåtal. Det romantiska säljer budskapet till massorna.

Han är också kritisk till den exotiserande blicken på slummen och dagens turisters förmodade intresse för fattigdom. Slumturism.

Slumturism på rätt sätt - tror jag - är bättre än många andra former av turism, bättre än att stänga in sig på lyxhotell, bättre än all-inclusive och bättre än att bara ligga på stranden. Slumturism bygger på kontakt med nåt verkligt och osminkat och kan leda till eftertanke. Jag har skrivit om detta i senaste Vagabond där man kan vara med och debattera - kolla mer här. Är slumturism ett osmakligt uttryck för vårt egoistiska behov av allt extremare upplevelser? Ett exotiskt semesteräventyr i andra människors elände? Eller är ambitionen att visa upp den osminkade verkligheten tvärtom bra för vår bild av världen och vårt engagemang mot orättvisor? Vad tycker du?

Rushdie skriver också:

"Filmen staplar så till den grad orimligheter på varandra att de till och med överträffar bokens krassa baktankar. Två pojkar som vuxit upp i slummens Bombay med språken hindi och marathi flyr en eldsvåda och tillägnar sig plötsligt perfekt engelska, god nog att både tilltala och dupera västerländska turister med."

Visst. Men det är ju bara ett publikknipande knep, precis som när Hollywood låter nazisttyskar prata engelska, senast i Valkyria med Tom Cruise och en rad andra amerikanska skådisar (nu för tiden dessbättre utan tysk brytning). Engelskan är inte trovärdig, men den gör filmen lättare att ta till sig för en stor publik. Visst vore det trovärdigare om slumpojkarna pratade matrathi eller hindi filmen ut... men... jag köper engelskan för genomslagskraften.

Ja, läs själva i GP - en för övrigt skarp och välskriven artikel.

Ansvarsfull turism

Jag är på Skandinaviens största turistmässa, Tur, i Göteborg, och snappar upp två indiska positiva nyheter.

Befria turisterna från all inclusive-hotell och överexploaterade badorter. Släpp ut dem i verkligheten!

I Indien finns de som försöker. Chefen för Indiska turistbyrån i Amsterdam, Manas Ranjan Pattanaik, berättar om ett spännande projekt. 36 byar över hela landet har fått extra pengar för att förbättra infrastrukturen för att kunna ta emot turister. Det handlar inte om artificiella upplevelse-miljöer, utan riktiga byar där turisterna är gäster.

Pengarna kommer från indiska turistdepartementet (5 miljoner rupier) och FN:s utvecklingsfond UNDP (2 miljoner rupier).

Tanken är att byarna ska visa upp allt från sina sedvanor till hantverk och konst och på så sätt också få ekonomiska incitament för att bevara traditioner.

Satsningen på by-Indien presenteras på Explore Rural Indias hemsida.

I Kerala Tourisms monter (första gången någonsin de deltar i skandinavisk resemässa) träffade jag Gopinath Parayil från Nilaflodens dalgång i mellersta Kerala. Nilafloden är idag en före detta flod, uttorkad och förödd av människans utnyttjande av naturen.

Det sporrade Gopinath att dra igång ideella organisationen Nila Foundation och turistföretaget Blue Yonder. En del av vinsten från den senare går direkt till den förra.

Tanken är att turisternas närvaro ska få folk i området att bevara konstformer och musiktraditioner som är på utdöende och öka medvetenehteten kring oöm exploatering av naturresrurser.

Gopinaths turism för bevarande av traditioner-idé har nu spritts. Idag har han liknande projekt i Karnataka, Rajastahn, Sikkim och i Spitidalen, där många tibetaner bor.

Läs mer på Nila Foundations och Blue Yonders hemsidor.

Bombay Noir

Vad är den sanna bilden av Indien? Framgång eller bakslag? Nu är tvisten avgjord. Svaret är: det finns ingen korrekt bild, bara en serie motsägelser.

Vikas Swarups debutroman ”Vem vill bli miljardär?” handlar om slumpojken som vinner högsta vinsten i ett frågeprogram i tv. Den var ett försök att säga flera saker samtidigt om ett land i snabb förändring. Callcenter, pogromer, IT- och byggboom, glamour och slum. Trots mångtydigheten var det för många indier en chockerande bild, även om det dröjde tills boken förvandlades till filmen ”Slumdog Millionaire”, nu åttafaldigt Oscarsprisbelönt, innan den indiska reaktionen kom. Filmen kritiserades framför allt för att saluföra indisk slum i väst.

Efter succén på Oscarsgalan verkar dock alla älska filmen, inklusive regeringspartiet som i måndags slog fast att filmens framgångar är en del av det kreativa, presterande Indien. Jag gillar det, trots populismen. Det innebär att man anammat det motstridiga.

Om det finns en indisk litterär trend så är det böcker som ger en komplex och ganska mörk bild av det moderna. Aravind Adiga vann Bookerpriset i höstas för den rasande romanen ”The White Tiger” om en fattig pojke som via list, mord och entreprenörskap förvandlas till framgångsrik företagsledare – ett globalt koncept, skulle lika gärna kunna handla om familjen Kennedy på uppgång i efterkrigstidens Amerika.

Bara några månader efter debuten släppte Adiga uppföljaren ”Between the Assassinations”: en novellsamling om klass, kast och rasism i en fiktiv sydindisk småstad på 80-talet – en samling berättelser som India Today beskrev som ”råa, arga och hungriga”.

Adigas båda böcker säljer stort i Indien, liksom Tarun J Tejpals ”The Story of my Assassins” – en berättelse om en journalist som en dag vaknar av morgonnyheterna i tv som berättar att yrkesmördare försökt döda honom och gripits. En story lik författarens egen. Tejpal, redaktör för nyhetsmagasinet Tehelka, mordhotades och levde med polisbeskydd sedan hans tidning 2001 smygfilmat försvarsministern när han accepterade mutor från en fiktiv vapenhandlare.

Mordhoten gjorde honom rikskänd som grävande journalist. Nu gör han succé som författare. Om hans debutroman ”The Alchemy of Desire” skrev Sir V S Naipaul: ”Äntligen, en ny och brilliant originell roman från Indien”.

En annan indisk exilförfattare, Pankaj Mishra, anser att Tejpals nya roman ”tagit indisk engelskspråkig litteratur till en ny och mycket högre nivå”. Boken får beröm för att den skildrar en värld som varken briljerar eller ruttnar, en värld ”som är som den är”, där förövare ibland är offer och offer ibland förövare.

Publicerad i DN 7 mars.

Läs varför Tarun J Tejpal tycker att Slumdog Millionaire är en film i misionärsställning.

Kommunisterna kan bli vågmästare

Parlamentsvalet i Indien står fram för allt mellan:

1. En allians som leds av Kongresspartiet som är sekulariserat, har rötterna i självständighetsrörelsen, och...

2. En allians som leds av Bharatiya Janata Party (BJP), som är hindunationalistiskt, men med åren allt mer moderat.

Nu har det tredje alternativet tagit form. Third Front som de kallar sig presenterade igår vilka som ingår och hur de ska samarbeta. Tredje fronten består nu av nio partier som idag har 70 av parlamentets 543 mandat, det vill säga cirka 13 procent av platserna.

Största parti i tredje fronten är Communist Party of India (Marxist), ett på papperet gammelkommunistiskt, doktrinärt men i praktiken ett företagarvänligt och mycket pragmatiskt parti.

Målet är att också få med Bahujan Samaj Party (BSP), ett parti med stark dalitidentitet och bas i delstaten Uttar Pradesh, och Biju Janata Dal (BJD), som idag regerar i delstaten Orissa.

Trots att tredje fronten är mycket mindre än de andra två allianserna kan den spela en stor roll i valet. Blir det lika jämnt mellan Kongresspartiet och BJP som i förra valet kan fronten helt enkelt bli vågmästare.

Vad blir det då för politik om tredje fronten får regeringsmakten?

Eftersom kommunisterna dominerar tror många att det innebär stopp för ekonomisk liberalisering, att tullmurar börjar höjas igen, och att det åter blir svårare för utländska företag att äga indiska företag.

Kort sagt: en återgång till den protektionism som kännetecknade indisk politik 1947-1991.

Å andra sidan talar erfarenheterna från de kommunistpartistyrda delstaterna Västbengalen och Kerala för att även tredje fronten blir en regering som näringslivet kan krama. I de delstaterna har kommunisterna gjort sig kända för att vara positiv till allt från ekonomiska frizoner (Västbengalen) för stora utländska och indiska företag till rejäla satsningar på IT-infrastruktur åt småföretag (Kerala).

Kommunisterna var dessutom fram till sommaren 2008 stödparti till Kongresspartiet i parlamentet i New Delhi - och stödde det mesta av regeringens politik. Men till slut hoppade kommunisterna av samarbetet, eftersom man vägrade acceptera avtalet om kärnkraftssamarbete mellan Indien och USA.

- Indien behöver alternativ till de två stora etablerade, nationella partierna, säger Chandrababu Naidu, ordförande i Third Front-partnern Telegu Desam Party, ett regionalt parti med sin väljarbas i delstaten Andhra Pradesh.

- Kongresspartiet är korrupt och BJP är chauvinistiskt. Vad är det för alternativ? fortsätter han, enligt Reuters.

Valrörelsen kommer förmodligen att bjuda på flera försök från de två huvudallianserna att locka över partier från Third Front till sig.

Första valdagen är 16 april och sista 13 maj. Rösterna räknas 16 maj.

Valrörelsen har dragit igång (det svänger friskt)

Kolla in det här bildspelet från indiska valrörelsen.

Partierna håller på och formerar sig i allianserna. Fortfarande är mycket oklart exakt vilka partier som kommer att ingå var.

Här om dagen hoppade Biju Janata Dal - som har sin bas i delstaten Orissa - av samarbetet med BJP i oppositionsalliansen NDA.

NDA-alliansen utmannar Kongresspartiledda UPA-alliansen som nu regerar.

Nu ska Biju Janata Dal istället samarbeta med kommunisterna i CPI (M), förmodligen inom ramarna för Indiens tredje politiska allians, Third Front.

Rörigt? Läs då de föregående meningarna en gång till och utbrist sedan: Vilket byte! Från nationalistiska hinduhögerpartiet BJP till dogmatiska marxist-kommunistiska CPI (M)...

Det svänger friskt om indisk inrikespolitikk där strategier uppenbarligen är viktigare än ideologier.

Indien mindre exportberoende

Ekonomin går knackigare än på flera år, men trots en rejäl inbromsning tuffar den indiska ekonomin på - näst snabbast i världen faktiskt.

2009-10 spår Indiens regering att ekonomin bli sju procent. När den stod på topp - förra året - växte den med drygt nio procent per år.

- Det globala ekonomiska läget är inte uppmuntrande, sa Indiens finansminister Pranab Mukherjee när han här omdan höll tal i samband med att interimbudgeten för 2009-10 las fram.

Många ekonomiska analytiker är mer optimistiska till Indien än till andra asiatiska länder - trots att värdet av Indiens export sjunkit med en procent per månad på sistone.

Skälet till optimism:

- Indiens exportberoende har ökat men är fortfarande mycket mindre än i andra asiatiska länder, säger Rajeev Malik på investeringsrådgivaren Macquarie Securities.

Istället är det de indiska konsumenternas efterfrågan som styr hur indiska företag klarar sig. Och i Indien finns fortfarande en uppåtgående rörelse, även om den börjat sloka lite.

Ännu är det långt till det läge då man börjar prata om kris.

Lyssna på P4 om slummen i Bombay

P4 Extra idag söndag 8 mars kl 13.05 i Sveriges Radio P4.

Programpresentation:

Den tog hem inte mindre än 8 oscar, filmen Slumdog Millionaire. Samtidigt ligger boken Shantaram högt upp på pocketlistorna. Båda handlar om slummen i Indiens Bombay. Men hur är verklighetens Bombay?

Vi pratar med Per J Andersson, reporter på tidningen Vagabond och Maria Lantz vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm som just kommit hem från Bombay.

Kongresspartiet vinner, enligt Times of India

I världens största val med över 700 miljoner röstberättigade, 800 000 vallokaler och 4 miljoner valarbetare röstar man på vissa håll helt digitalt och papperslöst, på andra håll med traditionella valsedlar som transporterats till avlägsna vallokaler på ryggen av en dromedar eller en elefant.

Times of Indias journalister har fått rösta hur de tror att valet kommer att gå utifrån deras bedömning av opinionsläget i landet.

De trodde att den Kongresspartiledda alliansen (UPA) kommer att få 201 platser i Lok Sabha (parlamentets underhus) mot 195 för oppositionsalliansen (NDA) som leds av hindunationalistiska BJP.

Den tredje alliansen (Third Front) - som består av många små partier inklusive kommunisterna - kan bli vågmästare. Enligt Times of India får de 82 platser i parlamentet.

Kongresspartiet och Samajwadi Party - som har socialistisk retorik och bas i Indiens folkrikaste delstat Uttar Pradesh - samtalar just nu om valsamarbete, enligt Economic Times.

Det är dåliga nyheter för ett annat parti med Uttar Pradesh som bas: Bahujan Samaj parti som leds av dalitkvinnan Mayawati.

Mayawati har tidigare sagt att hon kan tänka sig allians med Kongressparetiet - och gärna själv knipa premiärministerposten.

Ekonomi viktigaste valfrågan, religion minst viktiga

Ekonomi är viktigaste valfrågan och hindutva (politisk hinduism) den minst viktiga, enligt en ny opinionsundersökning där 20 000 indier över hela landet tillfrågats.

Enligt undersökningen - gjord av tv-kanalen CNN-IBN i samarbete med Centre for Study of Developing Societies (CSDS) - anser 32 procent att ekonomin i spåren av den globala finanskrisen är viktigaste valfrågan i de nationella parlamentsvalen som hålls i fem omgångar mellan 16 april och 13 maj.

44 procent av de tillfrågade sa att det blivit svårare att få ihop hushållsbudgeten de senaste sex månaderna.

Anledningen är framför allt prisökningar på konsumtionsvaror, vilket drabbar städernas fattiga värst.

21 procent tyckte att säkerheten - i spåren av attacken mot Bombay i november då över 170 människor dog - är viktigaste valfrågan.

Å andra sidan svarade 28 procent att de aldrig hört talas om terrordådet som skakade hela världen (vilket säger mycket om hur stor andel indier som förblir illiterata och sällan eller aldrig kommer i kontakt med nyheter via radio och tv).

18 procent ansåg att arbetslösheten är viktigaste valfrågan.

45 procent trodde att den Kongresspartiledda alliansen får förnyat förtroende att bilda regering.

Före valet 2004, då BJP regerade, tyckte å andra sidan hela 48 procent att BJP-regeringen skulle få sitta kvar (vilket de inte fick, Kongresspartiet vann och tog över).

Och så var det hindunationalismen, som delvis varit oppositionspartiet BJPs valfrågor i de senaste valen. Endast en procent ansåg att de hinduisk-religiösa frågorna är viktigast i valet.

Valdagar: 16, 23 och 30 april respektive 7 och 13 maj.

Valresultatet offentliggörs: 16 maj.

För övrigt: Har Kongresspartiet köpt rättigheterna till oscarsbelönade titelmelodin till Slumdog, Jai Ho (Ärad vare/Låt oss segra). Filmen som fick sex av sex möjliga prickar i recensionen i SvD. Lyssna själv i vilken takt och tonart årets val går.