2011-03-25

Skånsk kolonialism i Indien


Vad finns det för koppling mellan Österlen och Indien? Svaret heter Ove Gjedde, dansk-skånsk adelsman född 1594 i Tomarp utanför Kristianstad. 1618 ledde han en expedition till Indien utsänd av den danske kungen Christian IV. Syftet? Att grunda en dansk koloni i pepparns hemland.

Han lyckades. Från 1620 till 1845 vajade danska flaggan över Tranquebar vid Cauveryflodens mynning tio mil söder om fransmännens Pondicherry på Indiens sydöstkust. Liksom de andra europeiska ostindiekompanierna behövde danskarna inte kriga för sin besittning. Ove Gjedde köpte marken av rajan av Thanjavur, en av det gamla Cholarikets huvudstäder.

Tranquebar var under dansktiden en livlig hamnstad. Danska Ostindiska kompaniet bedrev intensiv handel med kryddor och siden och så småningom bomullstyger. Kolonin kröntes av fästningen Dansborg, var stort som Helsingör och hade danska gatunamn, även om den danska befolkningen aldrig blev större än 200.

De danska affärsmännen fick snart sällskap av missionärer. 1706 grundades en evangelisk-luthersk mission i Tranquebar, den första utanför Europa och Nordamerika. Biskopen av Tranquebar är fortfarande den officiella titeln på ledaren för Thamil Suvesesha Lutheran Thiruchabai (Tamilska evangeliska lutheranska kyrkan), grundad 1919 efter mission från bland andra Svenska kyrkan.

Handeln gick som bäst i slutet av 1700-talet, men efter kriget mot England i början av 1800-talet bar det utför med finanserna. 1845 såldes Tranquebar tillsammans med bengaliska Shrirampur, som danskarna kallade Frederiksnagor, till brittiska Ostindiska kompaniet för 20 000 brittiska pund. Besittningarna på Nikobarerna, en ögrupp i Bengaliska viken, behöll man till 1869, då de gavs bort till brittiska staten.

Dansborg står fortfarande kvar och delar av den har gjorts om till kulturarvshotellet Bungalow on the Beach. På Historiska museet i Madras (Chennai) kan man titta på de danska kanoner som en gång skyddade den skandinaviska kolonin i Indien.

2011-03-22

Tre kortdokumentärer om Indien


Journalisten Malin Mendel Westberg har, liksom tidigare år, bott i Bombay i vinter och gjort flera intressanta inslag till Korrespondenterna i SVT. Passa på att se dem på SVT Play innan de försvinner.

Om indiska surrugatmödrar.

Om mobiltelefonernas möjlighet att öka välstånd bland fattiga.

Om lökprisernas betydelse i indisk politik.

2011-03-18

Resreportagedebatt i Göteborg


Varför ges det så få reseskildringar i bokform? Är det ute med reserportage? Har bloggandet ersatt den tryckta reseskildringen?

På torsdag 24 mars kan du lyssna på ett spännande samtal mellan några av Sveriges mest meriterade reseskildrare. Samtalet hålls på Världskulturmuseet där jag leder ett samtal om resereportaget.

Med i samtalet är författaren Tomas Löfström och Vagabondmedarbetaren Pernilla Sjöholm. Frågan de ska försöka svara på är: Hur skriver man resereportage för Facebook-generationen?

Tomas Löfström debuterade 1971 med romanen Liftare, därefter skrev han bl a Vägen till Kathmandu, Transit och Mellan Haväng och Himalaya. I Vagabond var han krönikör från starten 1987 och flera år in på 90-talet. Just nu jobbar Tomas med en bok om resenären Torgny Sommelis.

Pernilla Sjöholm är resande fotograf och reporter, flitig medarbetare i Vagabond, men även i flera andra tidningar. Hon leder också resefotkurser.


Plats: Världskulturmuseet.
Tid: Torsdag 24 mars kl 18.30.
Entré:
60 kr.
Boka biljett och läs mer om arrangemanget.

Välkomna!

2011-03-17

Ingen dödade Jessica - ändå är hon död


Två uppmärksammade fall där medias granskning - och allmänhetens aktivism - ändrat domslut som från början var resultatet av det korrumperade svågerväldet: morden på Jessica Lal och Priyadarshini Mattoo.

• Den unga juridikstudenten Priyadarshini Mattoo våldtogs och mördades 1996 av Santosh Kumar Singh, son till en polischef. Han frikändes, trots att domstolen ansåg att han förmodligen var skyldig till brottet.
Ännu ett exempel på att det finns två rättsbegrepp i Indien, menade medborgarrättsrörelsen: ett för fattiga och maktlösa och ett för rika och inflytelserika, som startade en kampanj för att få rättsväsendet att ta nya tag. Media hängde på. Det lyckades.
Några månader senare dömdes Santosh Kumar Singh till döden.

• Trots flera vittnen frikändes Manu Sharma för mord på Jessica Lal. Manu är son till en hög Kongresspartipolitiker, Jessica kom från en familj utan inflytande i maktens korridorer. Det luktade rättsröta, vilket tände gnistan.
Efter en massiv mediekampanj av tevebolaget NDTV och tidskriften Tehelka och en demonstration i New Delhi togs fallet upp igen och några månader senare dömdes Manu Sharma till livstid.

Jessica Lal-fallet har nu dessutom förvandlats till mycket bra film, No one killed Jessica, med stark nutidskänsla och tydlig vrede över korruption och svågervälde. Dessutom bjuder filmen på kanonlåten "Dilli, Dilli" - som handlar om megastaden Delhi.


Filmens sajt.

Ledmotivet "Dilli, Dilli" från No one killed Jessica:

2011-03-16

Snabbare indiskt visum


Glada nyheter för alla Indienresenärer. Nu går det snabbare att få indiskt visum.

Resenärer har senaste åren klagat på att väntetiden på att få indiskt visum ökat från ett par dagar till en-två veckor. Inte minst har det drabbat Apollo, som har charter en gång i veckan till Goa. Att sälja sista minuten-resor med så lång handläggningstid för visum är omöjligt.

Indiens nye ambassadör i Sverige Ashok Sajjanhar lovade för några månader sedan att försöka snabba på visumproceduren. Effektiviseringen är nu genomförd.

- De allra flesta turistvisum ordnas numera på en-två dagar och under inga omständigheter på mer än fem dagar, säger Ashok Sajjanhar.

Om du inte själv uppsöker visumkontoret i Stockholm, utan postar pass och ansökningshandlingar, får de lägga till 3-4 dagars väntetid för postgången.

För att göra det möjligt att sälja sista minuten med mycket varsel utreder just nu TT Visa Application Service, företaget som tar emot och administrerar visumansökningarna, möjligheten att inom kort börja ta emot visumansökningar online och därefter klistra in visumet i passet på Arlanda flygplats i samband med utresan.

Förhoppningen är att börja med expresservice för indiskt visum innan vinterns säsong för charter till Goa tar slut.

Grilla tandoori som i Old Delhi


Att grilla tandoori som i Indien kräver traditionell tandooriugn: en stor oval lerkruka med glödande kolbädd på botten. Som substitut duger vanlig utegrill fint. Skippa filéer och grillar istället kyckling med skin och ben, då blir resultatet smakrikare och saftigare. Rätten uppfanns på 1920-talet av kockar på restaurang Moti Mahal i Peshawar (nuvarande Pakistan) som testade att grilla kycklingarna i böndernas traditionella brödugnar. Krogen finns nu i Old Delhi med massor av franscising-filialer runt om i Delhi.

Råvara: 1 hel kyckling (ca 1 kg) med ben och skinn delad i 5-6 delar.

Alternativ: Laxfilé, kubikcentimeterstora bitar av vit salladssost (liknar indisk panirost) och/eller rejäla bitar lök, zucchini och paprika.

Marinad: Blanda 3 dl naturell yoghurt med färdigköpt tandooripasta eller tandooripulver. Gnid in yoghurtmarinaden i kycklingbitarna. Låt kycklingen marinera i kylskåpet länge, helst ett dygn. Du kan också göra kryddblandningen själv (se Tandoorimarinad).

Tillbehör: Tunt skivad rödlök, limeklyftor att pressa över löken, fint strimlad vitkål och paprika och nanbröd (baka, köp färdiga nan i butiken eller som substitut mexikanska vetetortillas).

Sås:
Grön mintchutney att doppa den nygrillade kycklingen i. Enkel att göra (se Myntasås).

Dricka till:
Sweet lime soda (1 pressad lime, 1 tsk socker och kolsyrat vatten) passar utmärkt. Eller ljust indiskt öl: på Systembolagshyllan finns Cobra (nr 1623, 13,90 kr), medan Kingfisher, Chakra och Taj Mahal kan förbeställas.

TANDOORIMARINAD
3 dl naturell yoghurt
½ pressad lime
2 tsk paprikapulver
1 tsk chilipulver (eller två små finhackade röda chilis)
2 krm mald koriander
2 tsk mald spiskummin
2 krm mald ingefära
2 krm mald kardemumma
2 krm mald kanel
ev 4 droppar röd karamellfärg

MYNTASÅS

2 dl mat/meze/grekisk yoghurt (10 proc fett)
2 dl myntablad
1 hackad vitlöksklyfta
3 cm skalad och hackad ingefärsrot
1 liten grön chili
½ dl pressad citron.

Blanda allt kallt, kör i matberedare eller med stavmixer. Klar.

Vintergrilla
Grillspett i elektrisk ugn ser trist ut och smakar mindre. Har du inget alternativ finns knep: trolla fram smaken av träkolsgrillat genom att dutta matolja på en träkolsbrikett och lägga in den i ugnen. Röken som bildas därinne ger köttet smak av träkolsgrillat.

2011-03-09

Indiska kvinnor tar plats


Sedan urminnes tider har patriarkatet härskat i delstaterna Haryana och Punjab i nordvästra Indien. När man läser om hedersmord, abortering av flickfoster och kvinnounderskott i befolkningen kommer exemplen ofta just härifrån.

Men från Indiens patriarkala hjärtland, från de uråldriga jordbruksbygderna där machostriderna i indiska eposet Mahabharata utspelade sig, kommer nu signaler om förändring.

Sedan drygt ett år tillbaka är Ashobi Khan, en 47-årig illitterat kvinna, ordförande i byrådet i den lilla byn Neemkheda i Haryana. Inte nog med det. De övriga nio demokratiskt valda ledamöterna är numera också … kvinnor. Det blev en rockad efter senaste valet: från 100 procent män till 100 procent kvinnor.

Ashobi berättar för indiska tidningen Tehelka att männen först var chockade, och opponerade sig. Ni, sa männen, härskar i hemmen, men vi män måste bestämma ute i samhället – ni förstår er inte på det här med demokrati. Men då svarade Ashobi kaxigt: Vänta ni, vänta så ska ni få se!

Sedan dess har det kvinnostyrda byrådet uträttat snudd på underverk. I år dras de sista rören så att byn för första gången i historien får vattenledningsvatten, och kvinnorna slipper vandra de två kilometerna till den kollektiva brunnen. I år öppnar också ett högstadium för flickor i byn, vilket gör att fler familjer kommer att låta sina döttrar studera vidare.

Dessutom har kvinnorna infört en inofficiell men effektiv regel för att råda bot på ett av byns allvarliga sociala problem. Tillsammans med byns övriga kvinnor har man bestämt att alla som missbrukar alkohol, vilket bara män gör i Neemkheda, inte får någon mat av sina fruar när de kommer hem. Först när de håller sig nyktra kan de räkna med att äta sig mätta.

När männen styrde byrådet var alkoholmissbruk en icke-fråga. Men för oss, berättar Ashobi, är drickandet ett av de värsta brotten man kan begå mot sin familj.

Också behovet av offentliga toaletter hade länge nonchalerats av byns män. Inte så konstigt kanske, en man kan ju alltid lätta på trycket i närmaste buske. Men för kvinnorna i Neemkheda blev toaletterna en frigörelsefråga – och en förutsättning för att de skulle kunna bryta isoleringen i hemmet.

Historien upprepar sig: när jag läser om de indiska kvinnornas krav på toaletter tänker jag på den svenska kvinnorörelsen på 1910-talet, som hade exakt samma krav med exakt samma argument.

I statistiken över indiska kvinnors läs- och skrivkunnighet hamnar delstaten Haryana alltid långt ner på listan. Men en utbildningsrevolution är på gång. Senaste 25 åren har antalet flickor som läser klart de sista åren på högstadiet och fortsätter på gymnasiet fyrfaldigast, medan andelen pojkar som studerar vidare bara har fördubblats. I flera av de traditionellt extremt patriarkala distrikten i Haryana läser idag fler flickor än pojkar vidare efter grundskolan.

Tidningen Outlook berättar om byflickan Tamanna som studerar för att inte upprepa sin mammas och äldre systrars bundenhet till hemmet och männen. Hon klär sig modernare än sina systrar, har mobiltelefon, pluggar hårt, åker skoter, är inte rädd för att säga vad hon tycker och har ambitionen att en dag bli jurist.

Hon nöjer sig inte med det traditionella arrangerade äktenskapet utan vill själv vara med och bestämma. Vad för sorts man söker du, frågar tidningens reporter. Tamanna svarar: En som förstår och respekterar mina känslor.

Delstaten Haryana har Indiens största kvinnounderskott. Här finns det bara 861 kvinnor per 1.000 män. En stor del av de kvinnor som saknas i befolkningen försvann redan i en abort efter ett ultraljud, där mamma och pappa tagit reda på fostrets kön. Att såna undersökningar är illegala sedan mitten av nittiotalet verkar inte hjälpa. I Indien görs varje år 750.000 aborter av flickfoster, en stor del av dem här i nordvästra delen av landet.

Föräldrars skräck att sätta en flicka till världen handlar i huvudsak om rädslan för ytterligare ekonomisk börda. En pojke kan i vuxen ålder arbeta och försörja sina åldrande föräldrar. Han är en god investering, och en pensionsförsäkring. Indiens hemgiftstradition gör också sonen till en jackpot. När han ska giftas bort ska brudens föräldrar ge brudgummens föräldrar en rejäl gåva. Det kan handla om ett kylskåp, en skoter, en bil eller pengar som motsvarar givarens årslön.

Många döttrar som ska giftas bort i en fattig familj kan helt enkelt bli dess ruin och i vissa fall – undergång.

Men nu finns tecken på att en omvärdering inletts.

Förändringen drivs på av insikten att döttrarna har lätt att få jobb på den nya arbetsmarknad som skapats av Indiens snabba ekonomiska tillväxt. De nya jobben kräver teoretisk utbildning, där flickor precis som på andra håll i världen uppnår bättre resultat än pojkar. Det innebär att fler flickor väljer att studera, som i sin tur innebär att de lättare får jobb och i slutänden höjer sin status på äktenskapsmarknaden – och i samhället.

I jordbruket, styrt av gamla patriarkala lagar, har kvinnorna av tradition de enklaste och sämst betalda jobben. I de nya service-, kommunikations- och it-företagen, styrda av en mer könsneutral meritokrati, är flickorna med och konkurrerar om de mest avancerade och bäst betalda jobben.

Förändringarna sker på teletjänstföretag där det räcker med motsvarande gymnasieutbildning och bra kunskaper i engelska. Förändringen sker också när det gälller näringslivets toppjobb. Enligt Grant Thorntons senaste jämförelse av näringslivet i 32 länder minskar antalet kvinnliga vd: ar i de flesta länder i Europa och Nordamerika, medan de blir stadigt fler i Indien, där 14 procent av alla toppchefer idag är kvinnor.

Många föräldrar runt om i Indien har precis börjat inse att en dotter kan vara en lika bra ekonomisk investering som en son. Därmed kommer hennes status att öka – samtidigt som kraven på dyra hemgiftsgåvor mildras.

Maktbalansen mellan män och kvinnor är förstås resultat av tradition, men kan förändras snabbt när kvinnan skaffar sig utbildning och jobb. Jag tänker på en studie som kom för några år sedan och visade att en fjärdedel av alla utbildade muslimska kvinnor i Indien har illitterata män. I de familjerna bestämmer kvinnan över mer än bara hushållskassan; i de familjerna är männens makt mest av ceremoniell karaktär.

Ett exempel på hur traditionen upprätthålls för att blidka familjetraditionen är de indiska muslimska kvinnor som bär niquab i hemmet, när gamlingarna i släkten ser på, men kastar av sig den och klär sig i jeans och t-shirt när de går till jobbet eller kaféet för att träffa vännerna.

Men för kvinnor som Ashobi Khan, som jag inledningsvis berättade om, är det inte utbildning som skapat förändring. Ashobi tillhör de cirka 30 procent indier som fortfarande är analfabeter. För henne är det istället lokaldemokratin som varit språngbrädan för vägen ut ur hemmets isolering.

Runt om i Indien har den lokala demokratin stärkts de senaste 20 åren – det vittnar flera studier om. Dessutom är det lag på att minst en tredjedel av ledamöterna i byråden ska vara kvinnor. Förra året antogs en lag som innebär att kraven på en tredjedel kvinnor nu också gäller i Indiens parlament.

Men 47-åriga Ashobi nöjer sig inte med den politiska makten. Nu ska hon också lära sig läsa och skriva. Om ni kommer tillbaka om ett år och tar med er artikeln ni ska skriva, säger hon till tidningen Tehelkas reporter, då ska ni se att jag kan läsa vad ni skrivit om mig.

Sändes i Obs i P1 på kvinnodagen 8 mars 2011. Lyssna!

Leta i Indien Online