Bollywoods svenska röst

Han sjunger playback för skådisar som Shah Rukh Khan och Sanjay Dutt och skriver filmmusik till Bollywood.

Hans syns ofta i indiska MTV och när han står på scen och sjunger är det tiotusentals i publiken. Han är född i Indien, men har bott nästan hela sitt vuxna liv i Stockholm och är svensk medborgare.

I Indien har han stjärnstatus, i Sverige är han helt okänd.

Han heter Neeraj Shridhar, kallar sig Bombay Viking, bor numera i Bombay men har sitt hjärta i Sverige. Om han går ut på gatan i Indien får han svans av unga beundrare bakom sig, alla vill ha autografer.

– Jag hade ett nyårsgig i New Delhi och tänkte ta en promenad vid Connaught Place i centrum, men folk skockades runt mig. Jag fick hoppa in i bilen igen, det blev för jobbigt, berättar han när vi träffas i hans lägenhet i Bombayförorten Andheri.

Hans band heter Bombay Vikings och består förutom av honom själv också av svenska musikerna Oscar Söderberg och Mats Olsson. De spelar pop med influenser av soul, rock och Bollywood – ”Abba, Roxette och Björn Skifs har betytt mycket för mig” – i form av omtolkningar av indisk filmmusik, men också helt egna låtar. Han spelas ofta i indiska MTV och ger konserter över hela Indien.

Han har också uppträtt i Sydafrika, Kenya, Dubai, Surinam, Europa, USA och på Fiji inför publikhav på tiotusentals människor.

– I Surinam grät och skrek flickorna. Jag kände mig som en i Beatles. Och så ville de att jag skulle vinka från hotellbalkongen. Då kände jag mig som Mikael Jackson, säger han och lägger in en prilla General, som en svensk vän som ofta reser till Indien brukar ha med sig.

Han sitter tillbakalutad i en svart skinnfåtölj framför ett stort glasbord med indiska gudafigurer. På väggen afrikanska masker och en jättelik plasmateveskärm.

– Men jag har aldrig uppträtt i Sverige, säger han. I mitt andliga och kulturella hemland är jag helt okänd. Men det är ganska skönt. Det är underbart att promenera omkring i Märsta och Sollentuna, där jag bodde förut, utan att behöva skriva autografer.

Ja, Sverige är hans hjärteland, trots att han är född indier.

– Blir det krig mellan Sverige och Indien då krigar jag för Sverige. Om Sverige möter Indien i tennis då hejar jag på Sverige.

Han säger att han älskar det ”normalsvenska”: Maxi stormarknad, Pressbyråns grillkorv, färdigmat från Findus och filmen Sällskapsresan. Men efter 25 år i Sverige flyttade han för några år sedan tillbaka till Indien. Det är här han är känd, det är här han kan arbeta och tjäna pengar.

– Men jag vill betala tillbaka till Sverige för att allt landet gett mig. Utan Sverige hade jag inte varit känd musiker i Indien.

Som 18-åring lämnade han Indien och flyttade till Sverige, där hans äldre bror redan bodde sedan några år. Han diskade i hotellrestaurang, städade på nattklubb och jobbade med cateringmat och taxfreeleveranser på Arlanda. Men på kvällarna och nätterna skrev han musik hemma i lägenheten och drömde om att kunna leva på sin musik. Till slut sa han upp sig för att slippa de tidiga morgnarna och var arbetslös ett tag. Sedan fick han tipset att söka starta eget-bidrag från Arbetsförmedlingen.

Bidraget blev hans räddning. Han investerade i inspelningsprylar, började komponera och skicka låtar till producenter i Indien. Det dröjde inte länge innan han fick napp.

Han började åka i skytteltrafik till Bombay, spelade in skivor, blev intervjuad i teve och fick erbjudanden om att sjunga playback för stora skådisar i Bollywood: hittills har han varit Shah Rukh Khans, Abhishek Bachchans och Sanjay Dutts röst i olika sång- och dansnummer.

Till slut insåg han att det skulle bli billigare och enklare om han bodde där han hade jobbet. När han på en resa till sitt gamla hemland träffade Nikila bestämde han sig.

Han och tog sitt pick och pack och flyttade tillbaka.

I dag är han 45 år och bor med sin nya fru, deras ett år gamla son och sin 19-åriga dotter från ett tidigare förhållande i Sverige. Studion har han hemma i lägenheten: ett rum belamrat med mixerbord, Macar, instrument och stora högtalare. Här har han skapat titellåten till kassasuccén Bhagam Bhag som hade premiär 2006.
Han ursäktar sig, säger att han måste mixa klart en låt som han ska leverera redan ikväll till en ny film regisserad av Sanjay Gupta. Han slår sig ner framför bildskärmen och klickar på olika reglage i ljudregeringsprogrammet.

– Lyssna, säger han och höjer volymen så att högtalarmembranen vibrerar, vad tycker du, låter det inte lite svenskt åttiotal, lite Roxette?

Neeraj har flera visioner. Han vill göra Sverige berömt i Indien – ”I dag vet alla tack vare Bollywood var Schweiz ligger, men Sverige har de inte hört talas om” – och knyta kontakter mellan svenska och indiska musiker, regissörer, ljudtekniker, producenter.

– Jag jobbar hårt på att Bollywood ska filma i Sverige, världens vackraste land. Varför inte svenska fler svenska musiker som skriver musik till Bollywood? Varför inte Bollywoodfilmer med svenska skådespelare som dubbas till hindi?