Världens just nu hårdaste kamp mellan å ena sidan en kommunistgerilla och andra sidan staten och kapitalet utkämpas i de stora skogarna i hjärtat av Indien.
Här, långt från glittriga Bombay, har det ekonomiska undret inte uppenbarat sig. Här är barnadödligheten skyhög och undernäring vardag.
I senaste numret av indiska nyhetsmagasinet Outlook skriver författaren Arundhati Roy ursinnigt om kampen mellan stamfolkens rätt till sina berg och dalar i delstaten Orissa, där ett gruvföretag planerar att gräva fram bauxit.
Den maoistiska gerillan slåss för stamfolken. Varje vecka skjuts poliser ihjäl, vilket fått regeringen att lansera en militär offensiv för att utplåna gerillan.
Att stamfolken, som inte fått nåt av regeringen, ansluter sig till maoisterna är inte mer än rätt, skriver Arundhati Roy, som befarar att regeringen är beredd att ta till vilka metoder som helst för att försvara kapitalet och tillväxten.
Roy är Indiens radikalaste medieröst. Hon är okuvlig, skräder inte orden. Hon är en röd eldslåga som tack vare sitt litterära kändisskap har tillgång till mainstream-tidningar. Det är en märklig känsla att läsa hennes text som skummar av vrede mot kapitalismen mellan annonser för fin whisky och storbanker. Fast det är också det som är charmen med nyhetsmagasinet Outlook, som klarar av att härbärgera både ock.
Arundhati Roy tror att bauxitutvinningen skulle föröda stamfolkens hembygd. Hennes analys stannar inte där: i förlängningen, skriver hon, hotar storföretagens rovdrift den globala miljön.
Hon avslutar med en uppmaning. Kan inte nån som ska till Klimatkonferensen i Köpenhamn ställa sig upp och vädja: Snälla, låt bauxiten vara var i berget!
Hennes budskap: Fattar ni inte att det är den religiösa tron på tillväxt som är det verkliga hotet mot klimatet.
”Mr Chidambaram’s war – a math question: How many soldiers will it take to contain the mounting rage of hundreds of millions of people?”, essä av Arundhati Roy i nyhetsmagasinet Outlook 9 november 2009.
Sänt i Obs i P1 måndag 16 november. Lyssna!
1 kommentar:
Problemet med Arundhati Roy är att hon inte riktigt förklarar vad det är hon vill och att hon beskriver historien som att maoiströrelsen är ett nytt fenomen i Indien, trots att den fanns långt innan Indien började tillbe den "heliga" tillväxten.
Hon har många poänger både vad det gäller klimatet eller hur ursprungsbefolkningar skyfflas runt i Indien för att det moderna Indien kräver det, tyvärr kan hon inte riktigt se att hennes världsbild också innebär konflikter och krockar, han har ju tidigare hävdat att allt var bättre i Indien förr.
Annars kan jag väl hålla med om att det är positivt att Indien har självförtroende nog att ge utrymme åt så här kritiska röster, det är ovanligt i de flesta utvecklingsländer.
Skicka en kommentar