Indien – framgång eller bakslag?

Den 18 april anordnade föreningen Indiensolidaritet ett möte med titeln ”Indien - framgångssaga eller svältkatastrof” på ABF-huset i Stockholm. Det var en paneldebatt med författaren Jan Myrdal, dalitaktivisten Hans Magnusson, Indienkännaren David Ståhl och undertecknad.

Jag återpublicerar här David Ståhls referat av debatten:

"Tanken var väl att det skulle bli en debatt om maoisterna, deras metoder och målsättning. Men så blev det knappast, främst p.g.a. att Jan Myrdal höll en låg profil. Nyhetsbrevets redaktör attackerade honom två gånger utan att han svarade.

I stället kom debatten att handla om huruvida de fattiga har ökat eller minskat i antal. Hans Magnusson talade om daliternas situation och ansåg att det råder ett ”demokratiskt underskott” i Indien. Jan Myrdal ondgjorde sig över att det rapporteras alldeles för lite om Indien i svenska massmedia. Per J Andersson påpekade att detta antagligen gäller de flesta ”avlägsna” länder. Om någon händelsevis sysslar mycket med Kamerun så anser han säkert samma sak.

Okunnigheten om Indien gör att man alltid måste förklara allting från början, det blir en lång ”startsträcka” varje gång. Nyhetsbrevets redaktör påpekade att det dock har förbättrats avsevärt under de senaste åren p.g.a. de betydligt tätare affärsförbindelserna och den ökade turismen.

Ekonomijournalisternas ökade intresse och kunskaper om Indien spelar också en viktig roll. Såvitt man kunde se fanns det inte några uppenbara maoistsympatisörer bland åhörarna. Under frågestunden handlade frågorna mest om valet i Uttar Pradesh och om situationen i Kerala."

Referatet, som publicerats på såväl Empatums (David Ståhls) som Indiensolidaritets sajter fick Jan Myrdal att reagera. Han kommentade det så här:

"Hej! Bara ett påpekande: Du skriver: “Men så blev det knappast, främst p.g.a. att Jan Myrdal höll en låg profil. Nyhetsbrevets redaktör attackerade honom två gånger utan att han svarade.” Nej, det gjorde jag inte. Det blir käbbel inför publik (av vanligt slag) som inte för framåt. Jag tog i stället bland annat upp två för publiken viktiga frågor.

a) Den snedvridna rapporteringen till svensk publik. Lika styrt snedvriden som under kriget och inför 1947. ( Arundhati och jag hade talat om det i London).

b) Att i en situation där den indiska regeringen försöker ta principiell strid mot EU – och Sverige – som i läkemedelspatentfrågan innebär solidaritet med det indiska folket att ge stöd till den indiska staten och därmed bidra till den indiska opinion som vill ge den verklig kraft att stå EU:s  folkmordiska politik emot.
Jan Myrdal"