Tio indiska favorithotell

Jehan Numa Palace i Bhopal.

Att bo bra är inte detsamma som att bo lyxigt och dyrt. Ett bra hotell kan lika gärna vara ett personligt, historiskt, vackert eller egensinnigt hotell. Här är mina tio indiska favoritövernattningar, som spänner från prisklassen »mellan« till prisklassen »dyrt«. Men om man å andra sidan översätter priserna till europeiska förhållanden kan man kalla de flesta av dessa hotell för lågbudget. Har du vägarna förbi får du inte missa att bo här.

1. Fairlawn, Kolkata, Västbengalen

Violet och hennes man Edmund håller hårt på vardagstraditionerna. I femtio år har de drivit anrika Fairlawn Hotel på Sudder Street i Kolkata utan att låta sig imponeras av den nya tidsandan. Rostat bröd med mintgelé till frukost, five-o’clock-tea med digestivekex på eftermiddagen, stek till middag. På Fairlawn märks inte mycket av vare sig det nutida Europa eller det omkring­liggande, myllrande Indien.
Här har tiden stått stilla och tack vare hotellets läge mitt i främmande territorium har dessutom de brittiska sederna och traditionerna förstärkts, blivit mer utpräglade än i hemlandet. En engelsman som bodde här tyckte att hotellet verkade förflyttat med tidsmaskin från femtiotalets Brighton.
13 A, Sudder Street, Kolkata

2. Jehan Numa Palace, Bhopal, Madhya Pradesh

En blandning av brittisk kolonialarkitektur och italiensk och grekisk klassicism. Vit marmor i form av stuckaturer och pelare. En lugn innergård med porlande fontän och en 25 meters ”zero bacteria” swimmingpool. Jehan Numa Palace byggdes som kungapalats av den kvinnliga sultanen Jehan Begum, som bara var en i raden av muslimska kvinnor som styrde det lilla kungariket Bhopal på 1800-talet. Sedan Bhopal införlivades i det självständiga Indien och blev huvudstad i delstaten Madhya Pradesh förföll palatset.
Men Jehans barnbarnsbarn hade en dröm: att göra om palatsrucklet till hotell. 1983 blev drömmen verklighet. I dag är Jehan Numa Palace, som betyder ”Utsikt mot världen” på urdu, ett magnifikt ställe för att uppleva 1800-talets palats- och kolonialkultur. I receptionen finns en tiger som mäter tre meter från nos till svanstipp och som sköts 1944 en mil från hotellet.
I dag får du åka drygt 30 mil till Khana- och Bandhavgarhreservatet för att se tiger (där det är gott om dem).
Hotellet har också cyberkafé, gym, barberque-restaurang, en brittisk pub och en gammaldags orientalisk bar döpt efter Aga Khans häst (Shergar).
Ett givet utflyktsmål är de över 2 000 år gamla buddistiska stuporna i Sanchi, som är världsarvsklassade och ligger en och en halv timmes buss- eller taxiresa norrut (läs mer i kaptilet Sanchi längre fram i boken).
157 Shamla Hill, Bhopal

3. Sheesh Mahal, Orchha, Madhya Pradesh

I den lilla historiska byn Orchha, en gång huvudstad i det hinduiska kungariket Bundelkhand, sticker tinnar och torn från de slitna palatsen upp ur bysiluetten lite här och var. Man känner sig som förflyttad till en saga, måste hela tiden gnugga sig i ögonen för att förstå att det är här och nu.
I ett av de gamla kungapalatsen driver delstatens turistbyrå hotell. Det materiella flagnar och spricker, men atmosfären gnistrar och skimrar som i en uråldrig sägen om indiska maharajor. Inget är riktigt lyxigt, men allt är å andra sidan genuint historiskt och liknar inget annat. Receptionen med dess åttakantiga pelare, fem meters takhöjd och fåtöljer med spatiöst sittdjup ger en känsla av kunglig banketthall. Billigt för vad man får uppleva, därför ofta fullbokat.
Bredvid Jehangir Mahal, Orchha

4. Ajit Bhawan, Jodhpur, Rajasthan

Där ett bord av ett elefantöra som balanserar på en snabel. Där ett pennställ av en buffelhov. Där ett par enorma elefantbetar. Där ett rytande, uppstoppat lejon. Där en gammal vagga omgjord till barskåp. Och där en tavla med namnen på Jodhpurs alla maharajor i rakt nedstigande led – från 1212 fram till idag.
Ajit Bhawan byggdes på 1930-talet för Maharajadhiraj Sir Ajit Singhji, brodern till den sista styrande maharajan av Jodhpur. Det finns många lyxigare och mer storslagna maharajapalats-hotell i Rajasthan, bland annat Umaid Bhawan i samma stad, men detta lilla palatspensionat är mycket mysigare och hemtrevligare. Trädgård, pool, en stor samling veteranbilar och en hotelledning som säger sig vara ekologiskt besjälad. Bra mat i restaurangen.
Ajit Bhawan kallar sig för Indiens första heritage hotel, vilket fritt översatt betyder kulturarvshotell.
Airport Road, Jodhpur

5. Jaisal Castle, Jaisalmer, Rajasthan

Bo i ett gammalt handelshus – haveli – som är ihopbyggt med den gamla medeltida stadsmuren i en stad som ligger långt ute i öknen. Det låter romantiskt – och är romantiskt.
På Jaisal Castle är man ljusår från den standardiserade hotellkulturen med det ena rummet till förväxling likt det andra och med likadana möbler, gardiner och sängöverkast. Här är varje rum unikt. Nischer, portaler, vittrad sten, textilier och möbler i öknens folklorestil.
Från taket har man makalös, milsvid utsikt över den platta Thar­öknen och på innergården dricker man sitt eftermiddagste, som om man vore en kamelberiden handelsresande på väg till Babylon som bara stannat för att rasta och lasta mer siden, kryddor och silver.
Jaisalmers fort

6. Jagat Niwas Palace, Udaipur

Udaipur i södra Rajasthan har många hotell som brukar hamna högt på listan över världens mest fantastiska ställen att bo på. Liksom på andra platser i Rajasthan handlar det om flera hundra år gamla, ombyggda maharajapalats och köpmannahus (havelis). De flesta topplistor rankar Lake Palace Hotel högst, maharajans överdådiga byggnad som ligger mitt ute i Picholasjön. Men där är rummen ofta fullbokade månader i förväg och en natt kostar minst 2 000 kronor – och då får du inte ens ett av de fina rummen med sjöutsikt.
På Lal Gath vid sjökanten finns ett annat traditionstyngt hotell i en helt annan prisklass, med lika mycket charm, men givetvis med mind­re lyx.
På Jagat Niwas är väggarna metertjocka och trädörrarna tunga med gnisslande gångjärn, värdiga fängelsehålorna i ett gammalt sagoslott. Prakten fortsätter med stengolv, pelare, alkover och i vissa rum med traditionella muralmålningar direkt på stenväggarna. Och att sitta på takrestaurangen och äta middag med utsikt över sjön som glittrar i stadens ljus är en stämningsfull upplevelse.
Hotellet bjuder på en lustig såp­opera. Hotellet består av två sammanbyggda havelis. Två bröder står som ägare, den ena äger det ena huset, den andra brodern det andra. Men husen har gemensam ingång och är renoverade så att de uppfattas som ett och samma hus. Så det naturliga skulle vara gemensam drift. Man enades om gemensamt namn och marknadsföring utåt. Men man valde en annan lösning för den inre driften. Ena brodern äger 15 rum, en reception, en resebyrådisk och en souveniraffär. Den andra brodern äger sju rum, hotellrestaurangen och driver en egen resebyrådisk, en egen souveniraffär och en egen reception – allt i samma lobby.
– Det är upp till gästerna att välja vid vilken disk de vill checka in och och boka sina tåg- och bussbiljetter, säger den ena brodern. Vi är vänner, fast vi konkurrerar. Jag såg att du bokade dina tågbiljetter till Delhi hos brorsan, vad tog han i provision?
– 75 rupier, svarar jag.
– Hmmm, jag tar bara 20! svarar han.
– Jag visste inte att du var billigare, säger jag urskuldande.
– Men nu vet du, säger han och skiner upp i ett brett serviceleende.
24–25 Lal Gath

7. Allahabad Regency, Allahabad

Allahabad är trots namnet mest känt för den årliga religiösa festivalen när hinduiska pilgrimer kommer för att bada där Ganges flyter ihop med Yamuna. Och så är Indiens förste premiärminister, Jawaharlal Nehru född här. Civil Lines heter stans centrumkvarter, byggt av britterna för att hysa administrationen för styret av Gangesslätten. Morisk-viktorianska bungalower inbäddade i grönska, gömda bakom murar. Ett av de gamla koloniala bostadshusen har blivit ett varsamt renoverat hotell med 1800-talsatmosfär och minnen av kolonialt leverne.
Trädgård, pool, gym, bastu och jacuzzi. Under bröllopssäsongen (november–januari och juni–juli) är det ofta fullbokat av bröllopsgäster till de överdådiga bröllop som hålls i trädgården.
16 Tashkent Marg (som hette Edmon­stone Road under kolonialtiden)

8. Panjim Inn, Panaji, Goa

Goa styrdes av Portugal ända fram till 1961. Först 14 år efter det att resten av Indien blivit självständigt införlivades Goa i Indien. Panjim Inn i Goas lilla, gemytliga huvudstad, är något annat än andra gamla kolonialhotell i Indien. Här härskar ännu portugisisk smak och stil.
Här går allt i mörkt trä. Karmfåtöljer med rottingsitsar, verandor, sängar, bord och utanför palmblad som rasslar i havsbrisen. Murrigt och knarrande som i ett kolonialt, portugisiskt rikemanshus. Att kliva in på Panjim Inn är som att komma hem till en vän. Slå dig ner i salongen, drick ett glas goanskt portvin och känn doften av ädelträmöbler och en tid som flytt.
E212, 31 Janeiro Road, Fontainhas, Panaji

9. Husbåt, Alappuzha, Kerala

Husbåtens utombordare surrar dovt när vi klyver den övergödda Vembanadsjöns vattenyta med dess flytande öar av vattenhyacinter, som trasslar in sig båtarnas propellrar och fiskarnas nät.
Vi har köpt 24 timmars lyxsemester i en ombyggd ristransportbåt med bambutak, chilistark, kokosdoftande keralabuffé, sovrum med hotellsängar och salong i fören med rottingmöbler, fruktkorg, färska kokosnötter som dricks med sugrör och fri sikt över vattenvidderna, vattenvägarna, vattengränderna.
Husbåtens personal, tre män som nyligen lämnat jordbruket för jobb i turistbranschen, behandlar oss som kungar och berättar om Keralas kulturarv och om buddisttempel och kyrkor längs vår väg. Men de säger också saker som:
– Stålproduktion är det viktigaste för ett lands utveckling.
Ankor som kvackar. En tupp som gal. En cykel med rasslande kedja på jordvallen mellan farleden och risfältet. Vid horisonten anar vi en bro över sjön och där bakom havet, som glittrar i eftermiddagssolen. Vi hör avlägsna ljud, som färdats långt över vattnet och trasats sönder av vinden, ljud från bussar och bilar som tutar och accelererar på Highway 47, Keralas kaotiska huvudled.
Vi gungas av vattnets rytm, med doft av dy, gräs och blommor i näsborrarna, bort från avgaser och asfalt.
Över sjön, uppför floden, in i en kanal och ut på floden igen.De flesta husbåtar utgår från Alappuzha

10. Coconut Lagoon Resort, Kumerakom, Kerala

Mellan kanaler, sjöar och risfält ligger detta stora hotell med bungalower, byggt i traditionell stil, med pool och ayurvediskt spa. Du anländer med båt, en bom över kanalen fälls upp och du glider in mot receptionen. Du kliver upp ur båten, får en välkomstdrink i handen. Mer James Bond-film än så kan det inte bli. Men här finns ingen ond mr Blofield, bara vänlig hotellpersonal och gudomlig avskildhet. Hotellet ligger i Kumerakom, strax utanför Kottayam, där Arundhati Roy, författaren till De små tingens gud, växte upp. Vill du ordnar hotellet utflykter på sjön och husbåtsutflykter på floderna och kanalerna och över sjöarna som med ett gemensamt namn kal­las The Backwater.

P.O. Box 2, Kumerakom