Allt fler indiska filmer lämnar den ofarliga mytologin och ger sig i kast med verkligheten. Men verkligheten svarar med att ställa till problem för filmindustrin. Alltid är det någon religiös eller politisk grupp som känner sig kränkt.
Hinduiska partier på högerkanten har krävt förbud mot visning av Deepa Mehtas Oscarsnominerade ”Water” (om en hinduisk sed att diskriminera änkor), medan kristna grupper lyckades få ”Da Vinci-koden” bannlyst i Sydindien.
Senast filmen som utsatts för bojkott är Rahul Dholakias ”Parzania” som handlar om kravallerna i delstaten Gujarat 2002, då över 2.000 muslimer dödades av en hinduisk mobb.
Polisen i Gujarat, som leds av ett hinduchauvinistiskt parti, har anklagats för att passivt ha sett på när kravallerna bröt ut. Därför beslutade Gujarats biografägare – påhejade av hinduiska högergrupper – att inte visa den kontroversiella filmen.
”Den berömda demokratin i vårt land håller på att urholkas av talibanisering”, kommenterade regissören Ashoke Pandit i tidskriften Tehelka.
Andra regissörer föreslog att svara med samma mynt: vi bojkottar Gujarat. Inte en Bollywoodfilm får visas i den trilskande delstaten. Men producenterna sa nej. Inkomstbortfallet skulle bli för stort. Bollywood styrs trots allt av pengar, inte av politik.
Publicerad i DN 25 mars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar