The White Tiger
Aravind Adiga
Atlantic Books, 2008
Han vet inte när han är född och han har inget namn. Han kommer från i en by i Indiens stenkolsdistrikt på Gangesslätten där jordägarna kontrollerar politikerna med mutor och undersåtarna med feodala maktband.
I skolan får han ett namn – för det måste man ju ha – och han blir Balram Halwai, där efternamnet står för den kast av sockerbagare som han fötts in i. En dag får han också ett födelsedatum av en arbetsgivare som på så sätt köper hans röst inför valet som förfuskas av det regerande partiet lett av Den Stora Socialisten, de fattigas falska frälsare, som lever på såväl unken vänsterretorik som korrumperade ideal från frihetshjälten Mahatma Gandhi.
I ett land vars image alltmer brukar beskrivas med hjälp av ljuset och hoppet kommer Balram Halwai från det parallellt existerande stora patriarkala mörkret som regeras av familjelojaliteter och religiösa hierarkier.
Ett bistert socialreportage? Nej, en lekfull, satirisk, humoristisk och rasande ilsken debutroman av 33-åriga indiern Aravind Adiga, som är född i sydindiska Madras, uppväxt i Australien, utbildad i Oxford och bor i Bombay där han tills nyligen jobbat som korrespondent för amerikanska Time Magazine. Häromveckan vann ”The White Tiger” Bookerpriset, den anglosaxiska litteraturvärldens mest prestigefulla pris, eftersom den är ”både chockerande och underhållande”. Aravind Adiga själv säger att han skrivit boken för att ge röst åt Indiens kolossala underklass. En underklass som sitter fastskruvad i ett infernaliskt grymt socialt system.
”The White Tiger” är en psykologisk thriller som man sträckläser med samma febriga nyfikenhet som en bra deckare. Balram Halwai, romanens berättarröst, huvudperson och antihjälte, berättar om sin väg mot ljuset i form av sju nattliga brev till Kinas premiärminister Wen Jiabao, vilket ger honom anledning att förklara ett och annat om hur saker ligger till i Indien.
Det är också ett slags lägesrapport från världens största demokrati, som tillsammans med Kina inom kort spås omkullkasta den globala världsordningen. ”Om 20 år kommer det bara att vara vi bruna och gula människor på toppen av pyramiden och vi kommer att styra världen”, skriver Balram Halwai trosvisst till den kinesiska premiärministern.
Ja, hur är då läget? Enligt romanens hjälte ganska ruttet: ”Demokrati, ha, vilket jävla skämt”.
Balram Halwai är själv ett exempel på att hierarkier ändå kan brytas, även om han måste ta till brutala metoder och därefter muta sig fram. Född förtryckt, men ändå med den framåtanda som krävs för att ta sig till ljuset i huvudstaden Delhi och callcentrens och IT-undrens Bangalore. Han är allt i ett: betjänt, mördare och entreprenör, en modern motsvarighet till den bittre barberaren i musikalen ”Sweeney Todd”, som i 1800-talets London tog hämnd på samhället genom att mörda sina kunder och göra köttpajer av dem.
Aravind Adiga har hämtat stoff ur indiska mediers flitiga rapportering av rättsrötor och maktmissbruk. Har man hängt med i rapporteringen känner man igen sig, har man inte blir man introducerad. På samma sätt som en annan Bookerprisvinnare (Salman Rushdies ”Midnattsbarnen” 1981) bygger hans roman på en realistisk trohet till samtidshistorien – minus magiska inslag, plus en studie i brott.
Publicerad i Dagens Nyheter 25 november 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar