Varför valde terrorn Bombay?

På onsdagskvällen slog en terrorgrupp till mot hjärtat av Bombay. För första gången drabbades turister. Terroristerna valde att slå till mot bland annat en järnvägsstation (Victoria Terminus, se bilden här bredvid), tre lyxhotell och den populära turistrestaurangen Leopold i Colaba – det område i stan där de flesta utländska turister bor, äter och handlar.

Bombay är den stad i Indien som drabbats värst av terrordåd de senaste 15 åren. Men hittills har bomberna briserat på platser där många människor befinner sig (passagerartåg, pendeltågstationer, marknader etc) och byggnader som kan tolkas som symboler för indiska staten/det officiella Indien (parlamentet, Bombaybörsen, Air Indias kontor etc).

Nu har terrorn trappats upp och utvidgats. Onsdagens dåd är det första där terrorister i en samordnad stor attack både skjuter med automatvapen, tar gisslan och smäller bomber.

Terroristerna som attackerade lyxhotellen Taj Mahal (i Colaba) och närbelägna Oberoi (vid Nariman Point) frågade efter turister med brittiskt eller amerikanskt pass, som tillsammans med indiska hotellgäster därefter togs som gisslan. Det kan tolkas som att terroristerna är särskilt fientliga till den västerländska världsdominansen när det gäller ekonomi och politik – eller bara som att gisslan som kommer från dessa länder helt enkelt är mer värda och väcker mer uppmärksamhet internationellt.

En grupp som kallar sig Deccan Mujahedin har tagit på sig ansvaret. Kruxet är att ingen hört talas om dem tidigare. Men namnet antyder att det handlar om indiska islamister.
Deccan är namnet på den sydindiska högplatån där bland annat IT-staden Bangalore ligger och som för flera hundra år sedan styrdes av olika muslimska kungar (sultanat).

Mujaheddin är det arabiska ordet för de som deltar i det heliga kriget (jihad).
Efter bombdåd i turiststaden Jaipur i Rajasthan i maj i och i industristaden Ahmedabad i Gujarat i juli i år tog en annan okänd grupp på sig ansvaret. Den kallade sig Indian Mujaheddin och fick också politiska analytiker att förbryllat klia sig i huvudet: ingen hade hört talas om dem tidigare.

Kanske är grupperna vars namn slutar på mujaheddin frontorganisationer för andra kända islamistiska grupper som Lashkar-e-toiba som har kopplingar till konflikten i Kashmir och Students Islamic Movement of India (Simi).

Men om det nu är någon av dessa fundamentalistiska organisationer som ligger bakom – vad är då deras syfte med attackerna?

Om detta kan man bara spekulera. I början av 1990-talet växte sig hindunationalismen stark i Indien. Dess budskap var och är att landets politik bör vara mer färgad av hinduismen, som är landets majoritetsreligion. Alla andra, menar hindunationalisterna, bör vara tacksamma, foga sig under det hinduiska styret och hålla käften.

1992 rev hindunationalister, påhejade av politiker från det politiska partiet BJP, en gammal moské i staden Ayodhya i Nordindien. Hinduaktivisterna hävdade att det stått ett hinduiskt Ramatempel på samma plats och att det lät rivas av en muslimsk mogulkejsare på 1500-talet.

Rivningen av den historiska moskén ledde till en våldsvåg som kulminerade med att hinduer urskiljningslöst mördade av muslimer i Bombay vintern 1992-93 och i Gujarat 2002.

Flera av de terrorattacker som skett sedan dess och som misstänks vara utförda av islamister kan antas vara hämnd för detta dödande av muslimer.

Dessutom har Bombay i flera år styrts av en koalition som består av bland annat de hinduchauvinistiska partierna Shiv Sena (Sivas armé) och Maharashtra Navnirman Sena (MNS).

Dessa partiers politik har gått på fientliga uttalandet mot indiska muslimer och mot indier (såväl hinduer som muslimer) som flyttat in till Bombay från Nordindien; fattiga människor från delstaterna Bihar och Uttar Pradesh. Deras slagord: Bombay åt maratherna (= delstaten Maharashtras, alltså Bombayregionens ursprungsbefolkning).

Så sent som häromdagen gjorde MNS uttalanden om att maratherna bör få gå före andra indier när Bombayföretag rekryterar anställda.

Detta kan förstås ha triggat terroristerna.

Av Indiens 1,1 miljarder invånare är cirka 150 miljoner muslimer, vilket gör landet till världens tredje största muslimska land (efter Indonesien och Pakistan). Indiens muslimer är i allmänhet moderata och brukar inte koppla hop religion och politik. Muslimska fundamentalistiska politiska idéer har svagt eller inget stöd bland Indiens muslimer.

Bombay är samtidigt Indiens mest toleranta och mångkulturella stad med folk från hela Indien och från alla religioner. Detta faktum kan förstås också ha retat upp terrorgrupper som inte vill att olika etniska, religiösa, språkliga grupper blandas, vilket ligger i det fundamentalistiska begreppets natur.

Hård kritik av indiska skolor

Nästan hälften av alla indiska barn är undernärda. Det är en chockerande siffra som varit känd i några år. FN-organet Unesco har nu kommit med en rapport som kopplar ihop undernäringen med förmågan att lära sig saker i skolan.

Hjärnans kapacitet sjunker hos skolbarn som inte får den näring som de behöver.

Dessutom:

– Barn som inte får tillräckligt med mat de första två åren i sitt liv kan få nedsatt hjärnkapacitet för resten av livet. Påverkan är oåterkallelig, säger doktor Arjun Gupta på Breastfeeding Promotion Network of India till Hindustan Times.

Tester visar att 45 procent av alla indiska elever i klass tre inte klarade av att läsa en testtext ämnad för elever i första klass. 42 procent av tredjeklassarna klarade inte av enklaste formen av plus och minus.

Sämst skolresultat görs i delstaterna Orissa och Rajasthan, där också undernäringen bland barn är hög.

Unescorapporten kritiserar indiska regeringen för att man trots flera år med stark ekonomisk tillväxt inte lyckas omsätta framåtskridandet i bättre livsvillkor för de fattigaste barnen. Sedan 1998 har andelen barn som är undernärda bara minskat med en procentenhet från 47 till 46 procent.

Indien använder bara 3,3 procent av sitt BNP till utbildning. I exempelvis Storbritannien och grannlandet Maldiverna ligger andelen på mellan åtta och tio procent.

Rapporten kritiserar också indiska myndigheter och politiker för det stora antalet lärare som aldrig dyker upp i skolorna på morgonen – ett sedan länge känt indiskt problem. I snitt skolkar 25 procent av alla indiska lärare. Detta får katastrofala följder för landets ekonomi. Enligt Unescorapporten förlorar Indien motsvarande 16 miljarder kronor om året bara på grund av lärare som tar emot lönen men struntar i att utföra sitt jobb.

Läs- och skrivkunnigheten i Indien var 65 procent 2006. Det är en procentenhet högre än året före, enligt rapporten, men långt under genomsnittet för världens utvecklingsländer, som är 79 procent.

Indien har en lång väg att vandra innan man ens kommer upp i samma nivå som flera av de andra utvecklingsländerna. Upp till de tidig-industrialiserade länderna i Europa och Nordamerika är vägen förstås oändligt mycket längre.

Enligt en annan färsk rapport, Global Trends 2025 från amerikanska National Intelligence Council, kommer visserligen Kina och Indien att i en snar framtid bli världens största respektive tredje största ekonomier samtidigt som deras globala politiska ambitioner kommer att öka, men framför allt Indien kommer att under lång tid förbli en stormakt med dubbla identiteter, tror rapporten: stor, mäktig och framgångsrik och samtidigt fattig och eländig.

Ladda hem och läs hela Unescos rapport.

Ladda hem och läs hela National Intelligence Councils rapport.

Billigare flyga i Indien

Det ska bli billigare att flyga såväl inrikes i Indien som från Indien till andra länder.

Landets tre största flygbolag, privata Jet Airways och Kingfisher Airlines och statliga Air India/Indian meddelade idag att de tar bort en avgift som alla bolag tar ut vid köp av flygbiljetter. De andra mindre flygbolagen väntas snart ta samma beslut.

Air India planerar att dessutom sänka priserna på sina biljetter, skriver Hindustan Times.

Utspelen kom tre dagar efter att flygminister Praful Patel bett flyg bolagen sänka priserna som en följd av de senaste veckornas kraftigt sjunkande bränslepriser.

Renässans för steriliseringar

Sen Indira Gandhis undantagstillstånd 1975-77 har alla kampanjer för och politiska uttalanden om sterliseringar av män setts med skepsis i Indien.

Förklaringen är att det gick överstyr den gången. 30 procent av alla indiska gifta män steriliserade sig, men nitiska statstjänstemän tvingade en del av dessa män att göra ingreppet, allt för att tjänstemännen skulle uppnå de politiska målen.

Sterilisering blev därmed synonymt med maktmissbruk och inskränkningar i demokratin.

Då sågs också den snabba befolkningsökningen i enlighet med Thomas Robert Malthus gamla teorier som en förklaring till fattigdom. Idag, när tillväxten är stark, pratar få om Indiens överbefolkning; den stora unga befolkningen har mer börjat ses som en resurs än som en belastning.

Dessuom har födelsetalen sjunkit tack vare urbanisering, växande medelklass, mer utbildning och kampanjer för preventivmedel.

2004 hade andelen gifta män som steriliserat sig sjunkit till rekordlåga 0,9 procent.

Men nu är manlig sterilisering på gång igen i Indien. Mellan 2006-2007 och 2007-2008 ökade antalet manliga setriliseringar i Indien med 118 procent, enligt data insamlade av statliga planeringskommissionen, skriver Hindustan Times idag.

Skepsisen mot sterilisering har tonat bort, tror experter. Nya bidrag till dem som väljer att genomföra ingreppet har förstås hjälpt till. Idag kan män få 1 100 rupier och kvinnor 600 rupier om de väljer att sterilisera sig.

Idag tillhör Indien skaran länder där mer än 60 procent av befolkningen är under 30 år. 2025 spås denna demografiska profil ha ändrats och blivit mera lik den tidig-industrialiserade världens, enligt en ny rapport från amerikanska underrättelsetjänsten (Global Trends 2025).

Fler indiska lejon

Bland de dystra rapporterna om att de indiska tigrarna blir allt färre kommer nu glädjande rapporter om fler indiska lejon.

Den lilla spillran av asiatiska lejon i Girskogen i västliga Gujarat är snart inte längre någon liten spillra.

I början av november fångades två vilda lejon i Gondal, som ligger tio mil norr om lejonreservatet i Girskogen. Lejon har de de senaste åren också attackerat tamboskap, fallit ner i bybrunnar, setts på stränderna och sprungit på och fastnat i elstängsel.

Det har helt enkelt börjat bli trångt i skogen - lejonen söker sig nya områden.

Allt detta tas som intäckt för att bevarandet av lejonet är en succé, skriver Hindustan Times idag.

- Lejonen vet ju inte var gränserna för reservatet går och jordbruksland börjar, säger I K Chauhan, naturvårdare i Girskogen till Hindustan Times.

När Girreservatet skapades 1974 fanns 180 lejon, vid senaste räkningen 2005 var de 359.

Nu finns förslag på att utöka reservatet. Dessutom är reservatet Kunopalpur i granndelstaten Madhya Pradesh sugen på att ta över några av Girskogens lejon. Men i Kunopalpur finns redan tigrar.

- Lejon och tigrar kan inte leva i samma skog, säger S K Nanda, statssekreterare för miljö- och viltvård i delstaten Gujarat.

Det asiatiska lejonet fanns för tusen år sedan i stora mängder från Grekland i väster till Indien i i öster. Men fler människor, jakt och ökenutbredning har gjort att lejonen i västra Indien idag är de enda som finns kvar.

Girskogen kan man givetvis besöka som turist. Ligger mellan för detta portugisiska kolonienklaven Diu och före detta muslimska furstestaten Junagadh. Jag traskade runt i lejonskogen för tolv år sedan och tog då den tyvärr lite missfärgade bilden du ser här ovanför.

Såg jag något lejon?

Tyvärr, men jag tyckte jag hörde dem morra.

Bra finanssystem, usla bostäder och vägar

På grund av sin katastrofalt dåliga bostadssituation, evighetslånga bilköer, gropiga gator och extremt underdimensionerade kollektivtrafik hamnade Bombay ganska långt ner på listan enligt ett stort kontokortföretags index - som publicerades igår - över utvecklingsländernas bästa och sämsta städer för finanser och affärer.

När det handlade om kvaliteten i kärnan av verksamheten - det finansiella nätverket, handeln med aktier etc - hamnade dock Bombay i topp.

Vilket kanske förklarar paradoxen att Indien på en besökare ger ett så rangligt, rörigt och sönderfallande intryck, samtidigt som de företag som sysslar med teknisk forskning och utveckling och IT-, service och tillverkningsindustrin levererar saker av världsklass.

Vilket också bekräftar min visuella bild av hur det ser ut runt Bombaybörsens höghus på Dalal Street i Bombay Fort, Indiens finasiella centrum.

Inte långt från börshuset med den moderna plasmaskylten som visar aktiekurserna står två kor och betar blast, cyklar mjölkmannen med spenvarm mjölk i buckliga aluminiumkannor hängande från pakethållaren på sin cykel, sitter en pojke på trottoaren och kavlar chapatideg på en kartongskiva, som om de inte befann sig mitt i 16-miljonerstaden Bombay utan i en av Indiens tusentals fattiga byar.

Tittar man noga ser man också att det mellan järnstaketet och den slitna fasaden mittemot börsen hänger kläder, filtar och påsar med tandborstar, kammar och tvålar. Den nyanlända besökaren undrar förstås vem som äger dessa personliga tillhörigheter. Och varför de hänger på ett staket på Bombays börsgata?

Ägaren till tandborsten och filten som är inklämda mellan fasaden och staketet heter Anil Singh och jobbar på Dalal Street. Han distribuerar matlådor – små runda dosor av rostfritt stål – från hemmafruarna i förorten till deras män på kontoren i Indiens ekonomiska centrum.

Han tjänar pengar som försörjer både honom själv och hans föräldrar, syster, fru och barn i hembyn hundra mil norrut. Han är en ekonomisk motor som ser till att ett tiotal människor får mat för dagen. Frågar man honom hur han ser på sitt liv svarar han att det går bra för honom i Bombay. Men vad är det för liv han lever?

Han har ingenstans att bo och hans toalett är en öppen stinkande rännsten med utsikt över plasmaskärmens börskurser ...

Tillbaka till listningen av de bästa städerna för finansaffärer: Sammanlagt 65 städer i utvecklingsländer betygssattes. Bombay blev bäst i den indiska klassen med sin 19:e-placering, högt ovanför Delhi (28:e plats), Bangalore (38:e plats), Madras (39:e plats), Hyderabad (46:e plats), Calcutta (48:e plats) och Pune (52:a plats).

Vilken stad vann då denna tävling om att utses till utvecklingsekonomiernas bästa affärs- och finnansstad?

Jo, Shanghai. Och tvåa? Gissa! Peking förstås.

Ladda ner hela listan här.

Indien förebild för mångfald – trots allt

Trots en stundtals förskräckande nutidshistoria med progromer mot minoriteter och våld mellan olika grupper kan Indien bli en förebild i världen för hur man ska handskas med religiös och kulturell mångfald. Det säger Jorge Sampaio, chef för FN:s Allians för Civilisationer och före detta president i Portugal, enligt dagens Hindustan Times.

Han syftar på det faktum att den indiska nationella identiteten inte bygger på en religion, ett språk, en etnisk grupp, utan är sammansatt och mångfärgad.

Kanske just på grund av religiösa motsättningar har de mest ansvarskännande indiska politikerna blivit mästare på att hantera olikheter. Deras strategier och policys kan vara något att lära ut till ledare för andra länder som ser minoriteter som problem som måste lösas.

I få andra länder kan marxister, kristna, muslimer, hinduer, parser, liberaler etc - som dessutom pratar olika språk och kommer från olika etniska bakgrunder – samverka utan att landet bryts itu.

Det är gott om oroande undantag: muslimsk och hinduisk fundamentalism, regional chauvinism och en våldsam maoistisk gerilla.

Men helhetsbilden är en tro på att man kan hålla ihop, att man tjänar på att hålla ihop och att det faktum att man håller ihop är en del av "det indiska". Utan mångfalden, inget Indien. Vad Indien än är så är det inte ett "hinduiskt Pakistan", alltså inte en enhetsstat med ett officiellt språk och en påbjuden religion.

USA skimrar inte längre lika fint

Med anledning av valet i USA idag återpublicerar jag här ett inlägg:

Det fanns en tid när det fanns skäl för resten av världen - särskilt den så kallade tredje världen - att se upp till Amerika. Nu är allt annorlunda. USA representerar idag snarare västvärldens uppblåsta maktfullkomlighet.

Det har funnits flera goda skäl att beundra landet i väster. Där fanns och finns de bästa universiteten, den vassaste forskningen, den mest expansiva och innovativa ekonomin och på - på gott och ont - den friaste marknaden och mest prestigefyllda globala politiken.

Vad finns kvar av det idag?

En ekonomi i kris, en klumpig Mellanösternpolitik som påminner om britternas kanonbåtsdiplomati gentemot Kina för över hundra år sedan, en ovilja att satsa på alternativ energi och ta itu med miljöproblemen och ett krampaktigt grepp om de globala maktinstitutionerna.

Det är inte längre lika självklart för duktiga, strävande kineser och indier att drömma om USA. Idag finns möjligheterna hemmavid. I Asien finns spetsuniversitet, jobbmöjligheter och - när det gäller Indien - lika diversifierade och vassa medier och fora för meningsutbyte som i väst. Inte ens USA:s underhållningsindustri lockar. Den egna - Bollywood! - ses som nog så avancerad och färgrik.

USA skimrar inte längre lika vackert, Asien - trots sina brister och fula fläckar - har börjat skimra nästan lika vackert - sett ur dessa indiers och kinesers synvinkel.

Gamla trötta, konservativa USA ... Där president Bush hellre åker till Sauidarabien och vädjar till saudiska kungen för lägre oljepriser än försöker minska oljeberoendet genom att sänka hastighetsgränserna och stimulera köp av miljöbilar i USA.

Bush misslyckande att mobilisera den dynamiska och uppfinningsrika amerikanska ekonomin att skapa ett alternativ till oljan har gynnat framväxten av "petrolium-auktoritära" stater som Ryssland, Venezuela och Iran - länder som nu ritar om den globala politiska kartan efter eget huvud - och slår tillbaka med en utmanande politik gentemot USA.

Indiska ledarsidor är idag fulla av västkritiska kommentarer som riktar sin udd ... inte mot västerlandets tekniska kunnande och marknadsliberalism, som man gillar och gärna efterliknar, utan mot västerlands maktfullkomlighet och självgodhet.

En handfull länder som tillsammans rymmer 12 procent av jordens befolkning använder det så kallade världssamfundet - FN, Världsbanken, G7/G8, IMF etc - för att gynna västerländska intressen. De länder där de resterande 88 procenten av mänskligheten bor har inget att säga till om när de globala spelreglerna bestäms.

Världssamfundet ses av många intellektuella i Asien som en politisk sufflé som lanserar pretentiösa men innehållslösa deklarationer om allt från Afrikas kris till global uppvärmning. Uttalandena är skadliga på två sätt: dels skapar de illusionen av att man verkligen tar itu med de globala utmaningarna, dels skildras de i västerländska medier som om de representerade hela världen.

Det största hotet mot stabilitet och säkerhet är inte islamisk terrorism eller bristen på politisk demokrati i Kina, utan denna västerländsk maktfullkomlighet.

Om väst låter resten av världen få vara med och bestämma de globala spelreglerna är framtiden ljus.

Om väst fortsätter leva i villfarelsen att dess egna intressen är globalt allmängiltiga är framtiden mörk.