Varun Gandhi fängslad

Indira Gandhis barnbarn och familjen Nerhu-Gandhis svarta får, Varun Gandhi, har häktats för att han hetsar fram religiösa motsättningar under valkampanjen.

Varun Gandhi har trotsat resten av familjen och engagerat sig i hindunationalistiska partiet BJP, huvudmotståndaren till den regerande alliansen som leds av Kongresspartiet.

Varun sitter nu inlåst i fängelset i staden Pilibhit i delstaten Uttar Pradesh, där han greps i lördags. Det var i Pilibhit som Varun Gandhi 6 och 8 mars höll de flammande valtalen som hetsade mot muslimer (bland annat sa han att muslimer som hotar hinduer borde få händerna avhuggna) och som filmades och sändes av indisk tv (se blogginlägget här nedanför).

Det är myndigheterna i Uttar Pradesh som tagit till storsläggan i form av federala National Security Act (NSA) för att komma åt Varun Gandhi. Enligt lagen kan han hållas häktad i upp till ett år, vilket inte är särskilt troligt blir fallet denna gång. Förmodligen kommer han ut i frihet ganska snabbt.

Hets mot religionsanhängare behandlas ofta strängt av myndigheterna, med all rätt.

Den destruktiva kraften hos en förorättad religiös grupp är inte att leka med.

Tidigare har exempelvis filmer under en period inte fått visas för att de befaras röra upp heta känslor bland hinduer, muslimer eller kristna, vilket jag senast skrev om i december 2007. Då skrev jag att ryggmärgsrelfelexen är: kapitulera inte för hot om våld. Men att eftertanken snarare är: Äventyra inte folks liv, som i förlängningen skulle kunna äventyra grundvalen för fungerande demokrati och yttrandefrihet.

Familjen Nehru-Gandhis svarta får

Familjen Gandhi-Nehrus svarta får har skapat rubriker på sistone.

Varun Gandhi, son till Sanjay Gandhi, har inte gjort som flera i hans familj, engagerat sig i Kongresspartiet.

Han har istället valt att alliera sig med fienden, huvudmotståndaren i vårens parlamentsval: hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP).

Pappa Sanjay Gandhi, som 1980 flög ihjäl sig, har också ett svärtat rykte. Det var han som drev mamma Indira att 1975 införa undantagstillstånd, säger vissa. Och det var han som drev steriliseringskampanjen med stort inslag av tvång, säger andra.

Varun Gandhi är nu i hetluften för att på ett valmöte för BJP ha uttalat sig föraktfullt om Indiens 150 miljoner stora muslimska minoritet. Han har sagt att de muslimer som hotar hinduer borde få händerna avklippta. Han har också gjort jämförelser mellan moderata indiska muslimska politiker och Usama bin Laden.

Valkomissionen har sagt att man hädanefter ska ha koll på hans valtal för att se till att han inte ännu en gång går över gränsen och kränker Indiens muslimer.

Varun själv slår ifrån sig.

- Det är en konspiration, det är inte min röst som hörs i videoklippen, det är inte mina ord, har han sagt.

Varun Gandhis hets mot muslimer är kanske helt fruktlösa, även sett ur ett strategiskt perspektiv. De flesta hinduiska väljarna har enligt en opinionsundersökning sagt att de hellre se ekonomiska än religiösa frågor diskuteras i valrörelsen.

Och BJP:s regionala framgångar är störst i delstater som Madhya Pradesh där man tonat ner hinduchauvinismen till förmån för en handlingskraftig realpolitik som går ut på att förbättra livskollkoren för fattiga.

Till och med hårdföre Narendra Modi, chefsminister i delstaten Gujarat, har relanserat sig själv som en mjukare, mer tolerant politiker.

Varun Gandhis skri för hårdare tag mot muslimerna akompanjeras desssbättre inte av partikollegorna.

Bortkomna flamingor i Bombay

Varje vinter samlas tusentals flamingos i Sewri Bay i Bombay. Vackra rosa fåglar i en avloppsstinkande bukt.

Fåglarna är i Siddarth Dhanvant Shanghvis roman ”The Lost Flamingoes of Bombay” en metafor för det vackra folket som lockas av megastadens frestelser.

Romanen kretsar kring fyra övre medelklassindier. En homosexuell pianist som slagit igenom för tidigt. En ung fotograf som har en relation i smyg med en äldre gift kvinna. Och en Bollywooddiva som blir mördad, vilket anspelar på ett känt rättsrötefall där sonen till en hög Kongresspartipolitiker frikändes, trots vittnen, för mordet på fotomodellen Jessica Lal på en nattklubb i Delhi 1999. Sju år senare togs fallet upp igen efter att tidskriften Tehelka och tv-bolaget NDTV drivit fallet hårt. Förövaren dömdes i december 2006 för mord.

Ett tjusigare Indien än det som skildras i ”Slumdog Millionaire” och Bookerprisvinnaren ”The White Tiger”. Samtidigt ett Indien där allt inte står rätt till.

Shanghvi, född 1977, säger i en intervju att raseriet som fanns hos självständighetsrörelsen mot britterna har återvänt.

Upprördheten har resulterat i flera nya spännande romaner, men också i ökat politiskt engagemang inför valet senare i vår.


Publicerad i DN Boklördag 21 mars.

Indiska 16 000-kronorsbilen är här

Den länge omtalade indiska 16 000-kronorsbilen Tata Nano börjar säljas i Indien 9 april.

Tatas försäljningsidé är att bilen ska vara lockande för de miljoner indier som idag anser sig ha råd med moppe/skoter, men inte med bil. En Tata Nano kostar ju lika mycket eller obetydligt mer än en skoter.

Motorn är svag, 624 kubik. Å andra sidan behövs knappst mer på indiska vägar där maxhastigheten sällan kan bli så mycket mer än 70 kilometer i timmen.

Basmodellen har inga airbags, ingen luftkonditionering, ingen radio, ingen servostyrning. Men lyxigare och dyrare modeller kommer också att finnas.

2011 ska Tata lansera en europeisk version. Den blir större, kommer att uppfylla de säkerhetskrav som ställs i EU och kosta runt 50 000 kronor.

Indiska bilanalytiker tror att bilen kommer att bli en hit och att Tata kommer att få svårt att leverera så många bilar som efterfrågas. Bristen på biler kommer inte att vara avhjälpt förrän den nya fabriken i delstaten Gujarat blir klar nästa år.

Förseningen beror på att Tata först tänkte bygga bilen i en ekonomisk frizon (SEZ) i delstaten Västbengalen, men stötte på motstånd från bönder och politisk opposition. Förespråkarna för bilfabriken var paradoxalt nog Communist Party of India (Marxist), ett på papperet doktrinärt men i praktiken pragmatiskt parti som leder koalitionen som styr delstaten.

Miljörörelsen i Indien har varit kritisk till Tata Nano, eftersom den kommer att innebära ökad bilism. Bland annat har Tata kritiserats av ansedda Centre for Science and Environment (CSE) i Delhi.

Själv väntar jag på att Tata ska lansera en Nano som går på metangas.

Salman dissar Slumdog

Salman Rushdies kritik av filmen Slumdog Millionaire har tidigare publicerats i The Guardian. Nu har artiklen översatts till svenska. Igår söndag publicerades den stort i Göteborgs-Posten med puff i topp på ettan.

Salman Rushdie kritiserar bland annat filmen för att ge en "romantisk bollywoodiserad blick på Indiens oromantiska, ogästvänliga underliv", vilket han tycker är osmakligt.

Själv tyckte jag just det "romantiska bollywoodiserade" är en av filmens poänger. Det gör den till nåt utöver ännu en en angelägen film som ses av ett fåtal. Det romantiska säljer budskapet till massorna.

Han är också kritisk till den exotiserande blicken på slummen och dagens turisters förmodade intresse för fattigdom. Slumturism.

Slumturism på rätt sätt - tror jag - är bättre än många andra former av turism, bättre än att stänga in sig på lyxhotell, bättre än all-inclusive och bättre än att bara ligga på stranden. Slumturism bygger på kontakt med nåt verkligt och osminkat och kan leda till eftertanke. Jag har skrivit om detta i senaste Vagabond där man kan vara med och debattera - kolla mer här. Är slumturism ett osmakligt uttryck för vårt egoistiska behov av allt extremare upplevelser? Ett exotiskt semesteräventyr i andra människors elände? Eller är ambitionen att visa upp den osminkade verkligheten tvärtom bra för vår bild av världen och vårt engagemang mot orättvisor? Vad tycker du?

Rushdie skriver också:

"Filmen staplar så till den grad orimligheter på varandra att de till och med överträffar bokens krassa baktankar. Två pojkar som vuxit upp i slummens Bombay med språken hindi och marathi flyr en eldsvåda och tillägnar sig plötsligt perfekt engelska, god nog att både tilltala och dupera västerländska turister med."

Visst. Men det är ju bara ett publikknipande knep, precis som när Hollywood låter nazisttyskar prata engelska, senast i Valkyria med Tom Cruise och en rad andra amerikanska skådisar (nu för tiden dessbättre utan tysk brytning). Engelskan är inte trovärdig, men den gör filmen lättare att ta till sig för en stor publik. Visst vore det trovärdigare om slumpojkarna pratade matrathi eller hindi filmen ut... men... jag köper engelskan för genomslagskraften.

Ja, läs själva i GP - en för övrigt skarp och välskriven artikel.

Ansvarsfull turism

Jag är på Skandinaviens största turistmässa, Tur, i Göteborg, och snappar upp två indiska positiva nyheter.

Befria turisterna från all inclusive-hotell och överexploaterade badorter. Släpp ut dem i verkligheten!

I Indien finns de som försöker. Chefen för Indiska turistbyrån i Amsterdam, Manas Ranjan Pattanaik, berättar om ett spännande projekt. 36 byar över hela landet har fått extra pengar för att förbättra infrastrukturen för att kunna ta emot turister. Det handlar inte om artificiella upplevelse-miljöer, utan riktiga byar där turisterna är gäster.

Pengarna kommer från indiska turistdepartementet (5 miljoner rupier) och FN:s utvecklingsfond UNDP (2 miljoner rupier).

Tanken är att byarna ska visa upp allt från sina sedvanor till hantverk och konst och på så sätt också få ekonomiska incitament för att bevara traditioner.

Satsningen på by-Indien presenteras på Explore Rural Indias hemsida.

I Kerala Tourisms monter (första gången någonsin de deltar i skandinavisk resemässa) träffade jag Gopinath Parayil från Nilaflodens dalgång i mellersta Kerala. Nilafloden är idag en före detta flod, uttorkad och förödd av människans utnyttjande av naturen.

Det sporrade Gopinath att dra igång ideella organisationen Nila Foundation och turistföretaget Blue Yonder. En del av vinsten från den senare går direkt till den förra.

Tanken är att turisternas närvaro ska få folk i området att bevara konstformer och musiktraditioner som är på utdöende och öka medvetenehteten kring oöm exploatering av naturresrurser.

Gopinaths turism för bevarande av traditioner-idé har nu spritts. Idag har han liknande projekt i Karnataka, Rajastahn, Sikkim och i Spitidalen, där många tibetaner bor.

Läs mer på Nila Foundations och Blue Yonders hemsidor.

Bombay Noir

Vad är den sanna bilden av Indien? Framgång eller bakslag? Nu är tvisten avgjord. Svaret är: det finns ingen korrekt bild, bara en serie motsägelser.

Vikas Swarups debutroman ”Vem vill bli miljardär?” handlar om slumpojken som vinner högsta vinsten i ett frågeprogram i tv. Den var ett försök att säga flera saker samtidigt om ett land i snabb förändring. Callcenter, pogromer, IT- och byggboom, glamour och slum. Trots mångtydigheten var det för många indier en chockerande bild, även om det dröjde tills boken förvandlades till filmen ”Slumdog Millionaire”, nu åttafaldigt Oscarsprisbelönt, innan den indiska reaktionen kom. Filmen kritiserades framför allt för att saluföra indisk slum i väst.

Efter succén på Oscarsgalan verkar dock alla älska filmen, inklusive regeringspartiet som i måndags slog fast att filmens framgångar är en del av det kreativa, presterande Indien. Jag gillar det, trots populismen. Det innebär att man anammat det motstridiga.

Om det finns en indisk litterär trend så är det böcker som ger en komplex och ganska mörk bild av det moderna. Aravind Adiga vann Bookerpriset i höstas för den rasande romanen ”The White Tiger” om en fattig pojke som via list, mord och entreprenörskap förvandlas till framgångsrik företagsledare – ett globalt koncept, skulle lika gärna kunna handla om familjen Kennedy på uppgång i efterkrigstidens Amerika.

Bara några månader efter debuten släppte Adiga uppföljaren ”Between the Assassinations”: en novellsamling om klass, kast och rasism i en fiktiv sydindisk småstad på 80-talet – en samling berättelser som India Today beskrev som ”råa, arga och hungriga”.

Adigas båda böcker säljer stort i Indien, liksom Tarun J Tejpals ”The Story of my Assassins” – en berättelse om en journalist som en dag vaknar av morgonnyheterna i tv som berättar att yrkesmördare försökt döda honom och gripits. En story lik författarens egen. Tejpal, redaktör för nyhetsmagasinet Tehelka, mordhotades och levde med polisbeskydd sedan hans tidning 2001 smygfilmat försvarsministern när han accepterade mutor från en fiktiv vapenhandlare.

Mordhoten gjorde honom rikskänd som grävande journalist. Nu gör han succé som författare. Om hans debutroman ”The Alchemy of Desire” skrev Sir V S Naipaul: ”Äntligen, en ny och brilliant originell roman från Indien”.

En annan indisk exilförfattare, Pankaj Mishra, anser att Tejpals nya roman ”tagit indisk engelskspråkig litteratur till en ny och mycket högre nivå”. Boken får beröm för att den skildrar en värld som varken briljerar eller ruttnar, en värld ”som är som den är”, där förövare ibland är offer och offer ibland förövare.

Publicerad i DN 7 mars.

Läs varför Tarun J Tejpal tycker att Slumdog Millionaire är en film i misionärsställning.

Kommunisterna kan bli vågmästare

Parlamentsvalet i Indien står fram för allt mellan:

1. En allians som leds av Kongresspartiet som är sekulariserat, har rötterna i självständighetsrörelsen, och...

2. En allians som leds av Bharatiya Janata Party (BJP), som är hindunationalistiskt, men med åren allt mer moderat.

Nu har det tredje alternativet tagit form. Third Front som de kallar sig presenterade igår vilka som ingår och hur de ska samarbeta. Tredje fronten består nu av nio partier som idag har 70 av parlamentets 543 mandat, det vill säga cirka 13 procent av platserna.

Största parti i tredje fronten är Communist Party of India (Marxist), ett på papperet gammelkommunistiskt, doktrinärt men i praktiken ett företagarvänligt och mycket pragmatiskt parti.

Målet är att också få med Bahujan Samaj Party (BSP), ett parti med stark dalitidentitet och bas i delstaten Uttar Pradesh, och Biju Janata Dal (BJD), som idag regerar i delstaten Orissa.

Trots att tredje fronten är mycket mindre än de andra två allianserna kan den spela en stor roll i valet. Blir det lika jämnt mellan Kongresspartiet och BJP som i förra valet kan fronten helt enkelt bli vågmästare.

Vad blir det då för politik om tredje fronten får regeringsmakten?

Eftersom kommunisterna dominerar tror många att det innebär stopp för ekonomisk liberalisering, att tullmurar börjar höjas igen, och att det åter blir svårare för utländska företag att äga indiska företag.

Kort sagt: en återgång till den protektionism som kännetecknade indisk politik 1947-1991.

Å andra sidan talar erfarenheterna från de kommunistpartistyrda delstaterna Västbengalen och Kerala för att även tredje fronten blir en regering som näringslivet kan krama. I de delstaterna har kommunisterna gjort sig kända för att vara positiv till allt från ekonomiska frizoner (Västbengalen) för stora utländska och indiska företag till rejäla satsningar på IT-infrastruktur åt småföretag (Kerala).

Kommunisterna var dessutom fram till sommaren 2008 stödparti till Kongresspartiet i parlamentet i New Delhi - och stödde det mesta av regeringens politik. Men till slut hoppade kommunisterna av samarbetet, eftersom man vägrade acceptera avtalet om kärnkraftssamarbete mellan Indien och USA.

- Indien behöver alternativ till de två stora etablerade, nationella partierna, säger Chandrababu Naidu, ordförande i Third Front-partnern Telegu Desam Party, ett regionalt parti med sin väljarbas i delstaten Andhra Pradesh.

- Kongresspartiet är korrupt och BJP är chauvinistiskt. Vad är det för alternativ? fortsätter han, enligt Reuters.

Valrörelsen kommer förmodligen att bjuda på flera försök från de två huvudallianserna att locka över partier från Third Front till sig.

Första valdagen är 16 april och sista 13 maj. Rösterna räknas 16 maj.

Valrörelsen har dragit igång (det svänger friskt)

Kolla in det här bildspelet från indiska valrörelsen.

Partierna håller på och formerar sig i allianserna. Fortfarande är mycket oklart exakt vilka partier som kommer att ingå var.

Här om dagen hoppade Biju Janata Dal - som har sin bas i delstaten Orissa - av samarbetet med BJP i oppositionsalliansen NDA.

NDA-alliansen utmannar Kongresspartiledda UPA-alliansen som nu regerar.

Nu ska Biju Janata Dal istället samarbeta med kommunisterna i CPI (M), förmodligen inom ramarna för Indiens tredje politiska allians, Third Front.

Rörigt? Läs då de föregående meningarna en gång till och utbrist sedan: Vilket byte! Från nationalistiska hinduhögerpartiet BJP till dogmatiska marxist-kommunistiska CPI (M)...

Det svänger friskt om indisk inrikespolitikk där strategier uppenbarligen är viktigare än ideologier.

Indien mindre exportberoende

Ekonomin går knackigare än på flera år, men trots en rejäl inbromsning tuffar den indiska ekonomin på - näst snabbast i världen faktiskt.

2009-10 spår Indiens regering att ekonomin bli sju procent. När den stod på topp - förra året - växte den med drygt nio procent per år.

- Det globala ekonomiska läget är inte uppmuntrande, sa Indiens finansminister Pranab Mukherjee när han här omdan höll tal i samband med att interimbudgeten för 2009-10 las fram.

Många ekonomiska analytiker är mer optimistiska till Indien än till andra asiatiska länder - trots att värdet av Indiens export sjunkit med en procent per månad på sistone.

Skälet till optimism:

- Indiens exportberoende har ökat men är fortfarande mycket mindre än i andra asiatiska länder, säger Rajeev Malik på investeringsrådgivaren Macquarie Securities.

Istället är det de indiska konsumenternas efterfrågan som styr hur indiska företag klarar sig. Och i Indien finns fortfarande en uppåtgående rörelse, även om den börjat sloka lite.

Ännu är det långt till det läge då man börjar prata om kris.

Lyssna på P4 om slummen i Bombay

P4 Extra idag söndag 8 mars kl 13.05 i Sveriges Radio P4.

Programpresentation:

Den tog hem inte mindre än 8 oscar, filmen Slumdog Millionaire. Samtidigt ligger boken Shantaram högt upp på pocketlistorna. Båda handlar om slummen i Indiens Bombay. Men hur är verklighetens Bombay?

Vi pratar med Per J Andersson, reporter på tidningen Vagabond och Maria Lantz vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm som just kommit hem från Bombay.

Kongresspartiet vinner, enligt Times of India

I världens största val med över 700 miljoner röstberättigade, 800 000 vallokaler och 4 miljoner valarbetare röstar man på vissa håll helt digitalt och papperslöst, på andra håll med traditionella valsedlar som transporterats till avlägsna vallokaler på ryggen av en dromedar eller en elefant.

Times of Indias journalister har fått rösta hur de tror att valet kommer att gå utifrån deras bedömning av opinionsläget i landet.

De trodde att den Kongresspartiledda alliansen (UPA) kommer att få 201 platser i Lok Sabha (parlamentets underhus) mot 195 för oppositionsalliansen (NDA) som leds av hindunationalistiska BJP.

Den tredje alliansen (Third Front) - som består av många små partier inklusive kommunisterna - kan bli vågmästare. Enligt Times of India får de 82 platser i parlamentet.

Kongresspartiet och Samajwadi Party - som har socialistisk retorik och bas i Indiens folkrikaste delstat Uttar Pradesh - samtalar just nu om valsamarbete, enligt Economic Times.

Det är dåliga nyheter för ett annat parti med Uttar Pradesh som bas: Bahujan Samaj parti som leds av dalitkvinnan Mayawati.

Mayawati har tidigare sagt att hon kan tänka sig allians med Kongressparetiet - och gärna själv knipa premiärministerposten.

Ekonomi viktigaste valfrågan, religion minst viktiga

Ekonomi är viktigaste valfrågan och hindutva (politisk hinduism) den minst viktiga, enligt en ny opinionsundersökning där 20 000 indier över hela landet tillfrågats.

Enligt undersökningen - gjord av tv-kanalen CNN-IBN i samarbete med Centre for Study of Developing Societies (CSDS) - anser 32 procent att ekonomin i spåren av den globala finanskrisen är viktigaste valfrågan i de nationella parlamentsvalen som hålls i fem omgångar mellan 16 april och 13 maj.

44 procent av de tillfrågade sa att det blivit svårare att få ihop hushållsbudgeten de senaste sex månaderna.

Anledningen är framför allt prisökningar på konsumtionsvaror, vilket drabbar städernas fattiga värst.

21 procent tyckte att säkerheten - i spåren av attacken mot Bombay i november då över 170 människor dog - är viktigaste valfrågan.

Å andra sidan svarade 28 procent att de aldrig hört talas om terrordådet som skakade hela världen (vilket säger mycket om hur stor andel indier som förblir illiterata och sällan eller aldrig kommer i kontakt med nyheter via radio och tv).

18 procent ansåg att arbetslösheten är viktigaste valfrågan.

45 procent trodde att den Kongresspartiledda alliansen får förnyat förtroende att bilda regering.

Före valet 2004, då BJP regerade, tyckte å andra sidan hela 48 procent att BJP-regeringen skulle få sitta kvar (vilket de inte fick, Kongresspartiet vann och tog över).

Och så var det hindunationalismen, som delvis varit oppositionspartiet BJPs valfrågor i de senaste valen. Endast en procent ansåg att de hinduisk-religiösa frågorna är viktigast i valet.

Valdagar: 16, 23 och 30 april respektive 7 och 13 maj.

Valresultatet offentliggörs: 16 maj.

För övrigt: Har Kongresspartiet köpt rättigheterna till oscarsbelönade titelmelodin till Slumdog, Jai Ho (Ärad vare/Låt oss segra). Filmen som fick sex av sex möjliga prickar i recensionen i SvD. Lyssna själv i vilken takt och tonart årets val går.

Från Dr Bombay till Slumdog Millionaire

Lyssna på kulturradion Nya vågen om vad som hände med bilden av Indien mellan Dr Bombay (1998) och Slumdog (2009).

Programpresentation från SR.se:

1998 sjöng den fiktive Dr Bombay om livet som taxichaufför i Calcutta, en karikatyr som upprörde den indiske ambassadören i Sverige, eftersom den byggde på rasistiska stereotyper. Elva år senare vinner filmen Slumdog Millionaire 8 Oscars, bland annat för bästa film. Den utspelar sig i Bombays slum. Har något förändrats i synen på Indien?

I den västerländska kulturen finns den indiska instucken på många platser: från färgglada Krishnabilder och rökelse till kläder, möbler, yogavarianter, restauranger, dieter och diverse vishets- och andlighetsdiscipliner.

Det kollektiva västerländska medvetandet rymmer många bilder av det indiska. Men om vi sållar bland dessa är det svårt att urskilja några enskilda indiska individer. Har indiern blivit en bifigur i västerlandets konsumtion av den indiska kulturen? Antingen en rolig och exotisk sidekick, eller en vis och andlig gestalt som bär inom sig sanningar som ”vi” i väst är för ytliga för att förstå oss på.

I studion Margareta Petersson, professor i litteraturvetenskap, Tobias Hübinette, forskare på Mångkulturellt centrum och Per J Andersson, journalist och författare.