Salman Rushdies kritik av filmen Slumdog Millionaire har tidigare publicerats i The Guardian. Nu har artiklen översatts till svenska. Igår söndag publicerades den stort i Göteborgs-Posten med puff i topp på ettan.
Salman Rushdie kritiserar bland annat filmen för att ge en "romantisk bollywoodiserad blick på Indiens oromantiska, ogästvänliga underliv", vilket han tycker är osmakligt.
Själv tyckte jag just det "romantiska bollywoodiserade" är en av filmens poänger. Det gör den till nåt utöver ännu en en angelägen film som ses av ett fåtal. Det romantiska säljer budskapet till massorna.
Han är också kritisk till den exotiserande blicken på slummen och dagens turisters förmodade intresse för fattigdom. Slumturism.
Slumturism på rätt sätt - tror jag - är bättre än många andra former av turism, bättre än att stänga in sig på lyxhotell, bättre än all-inclusive och bättre än att bara ligga på stranden. Slumturism bygger på kontakt med nåt verkligt och osminkat och kan leda till eftertanke. Jag har skrivit om detta i senaste Vagabond där man kan vara med och debattera - kolla mer här. Är slumturism ett osmakligt uttryck för vårt egoistiska behov av allt extremare upplevelser? Ett exotiskt semesteräventyr i andra människors elände? Eller är ambitionen att visa upp den osminkade verkligheten tvärtom bra för vår bild av världen och vårt engagemang mot orättvisor? Vad tycker du?
Rushdie skriver också:
"Filmen staplar så till den grad orimligheter på varandra att de till och med överträffar bokens krassa baktankar. Två pojkar som vuxit upp i slummens Bombay med språken hindi och marathi flyr en eldsvåda och tillägnar sig plötsligt perfekt engelska, god nog att både tilltala och dupera västerländska turister med."
Visst. Men det är ju bara ett publikknipande knep, precis som när Hollywood låter nazisttyskar prata engelska, senast i Valkyria med Tom Cruise och en rad andra amerikanska skådisar (nu för tiden dessbättre utan tysk brytning). Engelskan är inte trovärdig, men den gör filmen lättare att ta till sig för en stor publik. Visst vore det trovärdigare om slumpojkarna pratade matrathi eller hindi filmen ut... men... jag köper engelskan för genomslagskraften.
Ja, läs själva i GP - en för övrigt skarp och välskriven artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar