Människor och tro om BJP:s valförlust

I bröjan av dagens Människor och Tro i P1 pratar jag om varför BJP förlorade valet i Indien.

Finns att lyssna på här. Klicka på antingen Lyssna eller Podradio/mp3. Dessutom kan man lyssna på flera program från redaktionens reportageresa i april till Indien.

Programmet sänds också i repris i morgon lördag klockan 17.00.

Hur sekulariserat är Kongresspartiet?

Valet i Indien handlade inte om sakfrågor utan om avgjordes av de politiker som gjorde sig bäst i medierna.

Förvånande analys? Knappast! Så har man sagt om de flesta demokratiska länder i världen de senaste decennierna.

Men kanske var årets indiska val ändå ovanligt osakligt, saknade ovanligt mycket reella politiska trätofrågor.

Partha Banerjee är männiksorättsaktivist, bor i USA och är författare till "In the Belly of the Beast: Hindu Supremacist RSS and BJP of India". Han skriver i en artikel i kommande numret av indiska magasinet Outlook att valet inte handlade om stort mer än reklamkampanjer för Sonia Gandhi och hennes barn (Rahul och Priyanka). Reklam som funkade: Kongresspartiets stora valvinst kan till stor del förklaras av medieexponeringen av familjen Gandhi.

Valet kan också ses som ett starkt mandat för sekulariserad politik. Kongresspartiets - och därmed Indiens - signum ändå sedan självständighetsrörelsens barndom har ju varit ett mångfalds Indien med alla språk, religioner och etniska grupper jämställda - i kontrast till utmanaren BJP:s hindunationalism (en politik som är en paradoxal reaktion på muslimsk teokrati/fundamentalism eftersom den föreslår samma hopblandning av religion och politik som de muslimer den föraktar och vill sätta på plats).

Men hur sekulariserat är egentligen Kongresspartiet, frågar sig Partha Banerjee i Outlook. Kongresspartiet har ju använt sig av religionen och kastsystemet för att maximera sin egen makt, menar han.

Kongresspartiet har under sin historia förlitat sig, skriver Partha, "på muslimer i Kerala, daliter/"oberörbara" i Karnataka, Orissa, Andhra Pradesh, Uttar Pradesh, Rajasthan och Bihar och spelat ut det kristna, anti-bengaliska kortet i nordöstra Indien...".

Kort sagt: Kongresspartiet är ideologiskt religionsneutralt, men maktpolitiskt religionsfixerat.

Fotnot: I fredags presenterade Manmohan Singh 19 ministrar. Idag var det dags för resten. Läs mer om vilka de är i Times of India.

Författare slog kommunister i Kerala

Kommunisterna backade i indiska valet, framför allt i de delstater där de sedan länge varit starka och leder de regionala regeringarna: i sydliga Kerala och östliga Västbengalen.

Vinnaren i årets parlamentsval i dessa delstater var Kongresspartiet. Författaren Shashi Tharoor hoppades för några år sedan på att bli utsedd till FN:s generalsekreterare. Det blev han inte. Nu fick han en liten revansch. Han utmanade Communist Party of India (Marxist), kandiderade för Kongresspartiet - och knep parlamentsplatsen i New Delhi som Trivandrums kandidat (Trivandrum är delstatshuvudstad i Kerala).

Som författare skriver han ofta om fenomenet Indien, som är hans största intresse. Mest känd är han kanske för "India: From Midnight to Millenium" från 1997. Hans senaste bok heter "The Elephant, the tiger and the cellphone" och handlar om de senaste decenniernas snabba men också ojämna utveckling av Indien.

Han har en gång sagt att eftersom han bryr sig så mycket om Indien hoppades han att Indien en dag skulle bry sig om honom.

Kerala var nog den enda del av Indien där utrikespolitik blev en stor valfråga. Kärnkraftsavtalet med USA och Indiens relation till supermakten i väst var ett hett ämne under valrörelsen i den prunkande tropiska delstaten, främst för att kommunisterna är så USA-kritiska.

Att Tharoor med sin liberala och västvänliga syn på internationella relationer valdes kan förstås ses som att Keralaborna är trötta på kommunistledarnas halvsekelgamla retorik om USA som folkets fiende nummer ett.

Enligt rykten blir han nu kanske ockå minister i den nya regeringen. Nån sorts minister på utrikesministeriet ...

Ministrar svär eden

Ikväll svär premiärminister Manmohan Singh och 19 ministrar eden hos president Pratibha Patil i presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan, i New Delhi.

Därmed har den nya alliansregeringen ledd av Kongresspartiet börjat ta form. Alliansen vann oväntat stort valet. Ett rungande starkt mandat för fortsatt sekularisering och religionsneutralitet och mot oppositionspartiet BJP:s hindunationalism.

Några av ministrarna i nya regeringen är Kongresspartiets Pranab Mukherji och ledaren för Trinamool Congress i Calcutta Mamata Banerjee, liksom nuvarande handelsministern Kamal Nath och ministern för social rättvisa Meira Kumar. Fler ministrar tillsätts i nästa vecka.

Det indiska valet har på flera håll i världen beskrivits som en ljuspunkt i Sydasien, där etniska, lingvistiska och religösa olikheter närapå slitit itu flera länder. Indien är ett bra exempel på hur man bygger nationell enhet på annat än chauvinistiska värden. Igår sa amerikanska Vita husets talesperson Robert Gibbs att det indiska valet är något alla, inte bara indier, kan känna stolthet inför.

Indisk ljudresa i kyrka i Stockholm

Nästa fredag kan du göra en ljudresa till varanasi via Allhelgonakyrkan i Stockholm.

Ljudresan startar i flygplanet till New Delhi och slutar med de skällande vildhundarna på natten vid Ganges strand:

"Du får vara med vid soluppgången, när den heliga ceremonin på huvudghaten görs varje dag året runt. På kvällen är det dags för kvällsceremonin - en fantastisk vacker föreställning av de unga brahminerna - prästerna. Du får också höra hur det moderna Varanasi låter - i de trånga gränderna ovanför Ganges - där backpackers sitter på Internet-caféerna. Kontrasterna mellan det gamla och det nya kan aldrig bli större på samma plats. Konserten spelas upp via åtta högtalare i kyrkorummet med s.k. surround-teknik, vilket gör upplevelsen speciellt intensiv och levande."

Plats: Allhelgonakyrkan på Söder
Tid: Fredag den 29 maj 2009 kl 19:00
Entré: Gratis Frivillig kollekt går till lunchverksamheten vid Allhelgonakyrkan
Inspelning/Redigering/Producent: Eva Erbenius
Konsertens längd: 45 minuter plus kort inledning av Eva Erbenius

Rahul blir inte minister

Kongresspartiets "unga" hopp, Rahul Gandhi, 38 år, blir förmodligen inte minsiter i den nya regeringen.

Hans jobb blir istället att resa land och rike runt och reformera Kongresspartiet.

Till Hindustan Times säger personer som står Rahul nära att han föredrar det inre organsatoriska arbetet framför det mer offentliga som minister.

- Det finns mycket att göra inom Kongresspartiet. Det ansvar det innebär att vara minister skulle ta för mycket tid från Rahuls uppgift att jobba med interna frågor inom partiet, säger en högt uppsatt politiker som vill vara anonym.

Mörka besked för dem som hoppats på att Rahul kanske skulle ta över efter Manmohan Singh efter säg halva mandatperioden.

Eller inte: kanske bygger partiet bara grunden väl för att till slut lansera Rahul Gandhi inför nästa val som ska hållas senast 2014.

Kongresspartiets stora problem imagemässigt må vara dess åldrade ledare. Men ett ännu större problem är partiets - och de flesta indiska partiers - brist på interndemokrati. Värst lär det vara i dalitbaserade Bahujan Samaj Party (BSP) där Mayawati styr enväldigt. Hon har ju rest statyer av sig själv. Nästan som i Kazakstan, där diktatorn Nursultan Nazarbajev på gammalt sovjetiskt vis får nästan 90 procent av rösterna i valen som hålls.

En avhoppad BSP-politiker sa häromdan att det inte finns någon andra- eller tredjeperson inom partiet. Mayawati, sa han, har platserna 1-10. Först på elfte plats kommer nästa i hierarkien...

Mayawati må va värst. Men det är inte bra i något parti. Därför är uppgifterna om Rahuls intresse för interndemokratin i Kongresspartiet ett bättre besked än att han siktar på en prestigefylld ministerpost.

Marknaden gillade valresultatet

Börsen i Bombay steg igår - första handelsdagen sedan valresultatet offentligjorts - med drygt 17 procent. Biltillverkaren Tatas aktie steg med drygt 40 procent.

Rupien har också kraftigt stärkts gentemot dollarn.

Ökningen var så stor att börsen fick stänga tidigare än vanligt, eftersom många aktier har gränser för hur mycket de får stiga på en dag.

Väljarna har gett ökat förtroende för Kongresspartiet, samtidigt som hindunatikonalistiska BJP och kommunisterna backade.

Att marknaden fick glädjefnatt kan inte tolkas på annat sätt än att den nu förväntar sig fortsatta marknadsliberala reformer.

En av de stora nationella bastionerna som står på tur att fall är matvaru- och detaljhandeln, där det fortfarande inte är fritt fram för utländska företag, vilket bland annat stoppat Ikea och amerikanska Walmart från att etablera sig i Indien.

Jag tycker att regeringen ska skrida långsamt: att snabbt låta mulitnationella jättar slå omkull indiskägda småbutiker är inget drömscenario.

Indien kan lära av misstagen från väst.

Köplador i städernas utkanter och ett miljövidrigt beroende av bilen.

Så måste inte framtiden se ut.

Läs PR- och kommunikationsbyrån Springtimes blogg från valets Indien.

Läs också Karin Lundbäcks efter-valanalys i Svenska Dagbladet.

Valresultat i detalj.

Seger för Kongresspartiet

Kongresspartiet och dess allierade vann indiska valet oväntat stort. De fick 263 platser i parlamentet, medan hindunationalistiska BJP fick 154, Tredje fronten 60 and övriga partier 66.

Det innebär att Kongresspartiet inte behöver stöd från kommunisterna, som hoppade av regeringssamarbetet förra året i protest mot ett kärnkraftsvtal med USA.

Kongressspartiet behöver förmodligen heller inte söka stöd från dalitbaserade partiet BSP och dess karismatiska ledare Mayawati, som hoppats på en vågmästarroll och siktade på premiärministerposten.

Det totala valdeltagandet steg något järmfört med förra valet, från 58 till 60 procent.

En förklaring till den stora segern kan vara ungdom versus gamlingar-faktorn. Rahul Gandhi - 38 år och Rajiv Gandhis barn, Indira Gandhis barnbarn och Jawaharlal Nehrus barnbarnsbarn - kampanjade hårt i hela landet och särskilt i delstaten Uttar Pradesh, varifrån han själv kandiderade.

Rahul, som många vill se som nästa premiärminister, skapade en air av ungdomlighet kring partiet, trots att stora delar av kandidaterna närmar sig pensionsålder och premiärminister Manmohan Singh är 76. Det faktum att han är medlem i familjen Nehru-Gandhi är förstås också en förklaring till att han lyckades lyfta partiet.

BJP hade ingen framtträdande ung kraft utan fick förlita sig på sin premiärministerkandidat Lal Krishna Advani, 81, och blev kvar i en image av ett rakt igenom ålderstiget parti.

Även kommunistpartiet, som har många ålderstigna ledare, backade stort, särskilt där de traditionellt är starka och leder delstatsregeringarna, i Kerala i söder och Västbengalen i öster.

Daliter tar inte längre skit

När Bindeshwar Pathak, själv högkastig brahmin, var tio år råkade han komma åt en lågkastig oberörbar kvinna. Hinduisk tradition sa att han därmed befläckats och måste genomgå en reningsprocess: hans farmor tvingade honom att svälja kourin och kodynga.

Till Bindeshwars och många andra familjers hem i staden Patna i norra Indien kom oberörbara kvinnor för att tömma latrinen. Deras utanförskap var dubbelt. Högkastiga hinduer skydde dem dessutom för deras närkontakt med skiten.

I tjugoårsåldern utbildade han sig till sociolog och bestämde sig för att göra något åt diskrimineringen av de oberörbara, som idag kallas daliter, ”de förtryckta”.

– Som en del av fältarbetet för min doktorsavhandling levde jag tre månader med dalitfamiljer som tömde latriner, berättar han.

Hans pappa var ledsen. Brahminer och latriner går inte ihop, suckade han. Svärfar var arg och hotade med att ta tillbaka sin dotter om han inte slutade med sina fasoner.

Bindeshwar stod på sig och till slut besinnade sig patriarkerna.

1970 bildade han Sulabh Sanitation Movement, rörelsen han fortfarande leder.

Vad hade du för visioner då för 40 år sedan?

– Jag ville utveckla en hållbar teknologi som skulle befria latrintömmarna och jag ville starta en fredlig social revolution.

På Sulabhs område i utkanten av Delhi finns prototyperna för hans uppfinningar. En spoltoa som bara använder en och en halv liter vatten per spolning jämfört med 10–15 liter i en vanlig toalett och toatankar som är öppna nedtill så att spolvatten och urin sugs upp av jorden under, medan avträdet förvandlas till torr kompost.

Sulabh driver grundskola för fattiga, yrkesutbildning för latrintömmar, kursverksamhet för illitterata kvinnor och dessutom – ett toalettmuseum.

Sammanlagt 50.000 människor är engagerade i rörelsen i Delhi och fem andra indiska städer.

Indiens parlamentsval pågår mellan 16 april och 13 maj. Utmanare till de etablerade partierna heter Bahujan Samaj Party och leds av dalitkvinnan Mayawati Kumari.

Har partierna gett några löften till daliterna i valrörelsen?

– Det gör de alltid, en del infrias, men långt ifrån allt. Partierna övertrumfar varandra med dyra stödåtgärder till daliter.

Skulle Mayawati som premiärminister förändra saken?

– Indien har redan bra lagstiftning för daliter, till och med kvoter för dem som ställer upp i demokratiska val, söker in till universitet eller söker statliga jobb.

Problemet är inte regeringspolitiken, utan seglivade fördomar ute i byarna.

Bindeshwars organisation har byggt 1,2 miljoner vattensnåla komposttoaletter. Tekniken har exporterats till Bhutan och Afghanistan och är på gång till Madagaskar, Etiopien, Angola och Dominikanska republiken.

Förra året uppträdde 24 före detta latrintömmare som omskolats till kläddesigner i FN-skrapan med en glittrig modeshow inför en hänförd publik.

– Efteråt genomförde de en ceremoni framför Frihetsgudinnan och skanderade gemensamt ”Vi är fria, vi är inte längre oberörbara!”.

Hur behandlas daliterna i dina barndomskvarter idag?

– Nu släpper man in dem i templen där de förut var bannlysta. En brahmin kan ta emot saker direkt ur en dalits hand. Och denna revolution har skett helt utan våld.

Fotnot: I morgon 16 maj offentliggörs valresultatet i indiska parlamentsvalet. 28 augusti tar Bindeshwar Pathak emot Stockholm Water Prize i Stockholm.

Texten är också publicerad i senaste numret av Sidas tidning Omvärlden.

Läs mer om Bindeshwars livsverk, Sulabh International.

Kongresspartiet och kommunisterna blir ihop igen

Vallokalsundersökningar på femte och sista valdagen igår onsdag pekar på att Indien kommer att få en koalitionsregering utan egen majoritet. En vanlig analys i dagens internationella medier är att det innebär en svag regering. Men då glömmer man att allianserna förstås kommer att ragga nya bundsförvanter veckorna efter valet för att försöka forma en stabil regering.

Sekulariserade Kongresspartiets allians leder knappt över hindunationalistiska BJP:s allians, enligt tre opinionsinstitut som frågat folk på väg ut ur vallokalerna vad de röstat på.

Kommunisterna gjorde slut med Kongresspartiet i juli förra året. Då hoppade de av regeringssamarbetet i protest mot regeringens kärnkraftsavtal med USA.

Prognoserna säger att kommunisterna förlorar en tredjedel av de 60 platser man har i parlamentet, men hur få platser de än får kommer de att vara attraktiva allianskompisar för Kongresspartiet.

Häromdagen sa premiärminister Manmohan Singh att kommunisterna gärna kan få ta på sig äran för kärnkraftsavtalets utformning. Kort sagt: Singh är beredd att låta kommunisterna skryta och skrävla - och själv framstå i sämre dager – allt för att få till en regeringsduglig koaltion. Kommunisterna behövs om Kongresspartiet ska behålla regeringsmakten.

För kommunisterna är prio ett att undvika en BJP-ledd regering.

Jag tror att CPI (M) (Indiens största kommunistparti) kommer att svälja sin dogmatiska stolthet, dämpa anti-Amerika-retoriken och återförenas med Kongresspartiet. Inget är viktigare för dem: att slippa få se hindunationalisterna bilda regering.

I vilket fall: efter att valresultatet publicerats på lördag väntar veckor av regeringsförhandlingar.

Resonemangsäktenskap är vad som väntar, snarare än kärleksäktenskap.

Vita tigern på svenska

Aravind Adigas Bookerprisvinnare 2008, The White Tiger, kommer denna vecka i svensk översättning (Schibsted Förlag).

Det är en spännande, ganska ruskig och omskakande bok med ett driv som gör sträckläsning nödvändig och med en sarkastisk ton som får själen att rysa.

Jag recenserade boken när den kom på originalspråk förra hösten och skrev om Adiga och några av hans indiska 70-talistkollegor i Dagens Nyheter häromdan.

Läs gärna:

Recensionen av The White Tiger publicerades först i DN 28 oktober 2008 och senare här på bloggen.

Globala indier på frammarsch, DN 9 maj 2009.

Indien i Paris

Det bor lika många indier i Frankrike som i Sverige. Ganska få med andra med andra ord, fransmännen är ju så många fler än svenskarna. I Paris drivs de flesta indiska krogar av pakistanier (Bradypassagen) eller av srilankeser (La Chapelle, Rue Cail).

Paris enda riktiga indiska restaurang drivs av Kiran och hennes man Rajan, heter Kirane´s och ligger på 85 Avenue des Ternes (metro Porte Maillot) och serverar sagolik mat. Blev visad dit igår av Anil, som driver event- och kulturbolaget India Calling i Paris.

Enligt Anil är skälet till att de flesta indiska krogar i Frankrike, Sverige och på europeiska kontinenten drivs av pakistanier, bangladeshier och srilankeser att de flesta indier helt enkelt valt att bosätta sig i Storbritannien, som förstås är nummer ett om man ska uppleva riktig indisk matkultur i Europa. Måste finnas någon mer förklaring... funderar vidare på den.

Till efterrätt: konjaksflamberad gulab jamon. Frankrike och Indien i skön förening.

"Modi skulle sänka Indien"

Valet i Indien handlar till stor del om styrande sekulära Kongresspartiet och utmanande hindunationalistiska BJP.

BJP:s premiärministerkandidat heter Lal Krishna Advani och är 81 år. En gammal fabror som kanske inte ens överlever mandatperioden.

BJP:s hopp står därför till högste ansvarige ministern i delstaten Gujarat, Narendra Modi, som av många betraktas som omutbar, rakryggad, handlingskraftig och bra på att skapa jobb och utveckling. Samtidigt har han och hans polisväsende anklagats för att ha vänt ryggen till i samband med pogromerna på över 1000 muslimer i Gujarat 2002. Högsta domstolen har till och med liknat Modi vid den romerska kejsaren Nero, som spelade lyra medan Rom brann ner.

Men nu går premiärminister Manmohan Singh till angrepp mot idéen att Modi skulle leda Indien om BJP vinner nästa val, som ska hållas senast 2014. Med Narendra Modi som premiärminister, säger Singh, kommer Indiens globala position att erodera och bilden av landet som liberalt och sekulärt att tona bort.

- Om människor med extremistiska och trångsynta åsikter kommer till makten skadar det bilden av Indien som en stor liberal, pluralistisk och sekulär demokrati, säger Singh i en intervju som publicerats i dagens Hindustan Times.