När Bindeshwar Pathak, själv högkastig brahmin, var tio år råkade han komma åt en lågkastig oberörbar kvinna. Hinduisk tradition sa att han därmed befläckats och måste genomgå en reningsprocess: hans farmor tvingade honom att svälja kourin och kodynga.
Till Bindeshwars och många andra familjers hem i staden Patna i norra Indien kom oberörbara kvinnor för att tömma latrinen. Deras utanförskap var dubbelt. Högkastiga hinduer skydde dem dessutom för deras närkontakt med skiten.
I tjugoårsåldern utbildade han sig till sociolog och bestämde sig för att göra något åt diskrimineringen av de oberörbara, som idag kallas daliter, ”de förtryckta”.
– Som en del av fältarbetet för min doktorsavhandling levde jag tre månader med dalitfamiljer som tömde latriner, berättar han.
Hans pappa var ledsen. Brahminer och latriner går inte ihop, suckade han. Svärfar var arg och hotade med att ta tillbaka sin dotter om han inte slutade med sina fasoner.
Bindeshwar stod på sig och till slut besinnade sig patriarkerna.
1970 bildade han Sulabh Sanitation Movement, rörelsen han fortfarande leder.
Vad hade du för visioner då för 40 år sedan?
– Jag ville utveckla en hållbar teknologi som skulle befria latrintömmarna och jag ville starta en fredlig social revolution.
På Sulabhs område i utkanten av Delhi finns prototyperna för hans uppfinningar. En spoltoa som bara använder en och en halv liter vatten per spolning jämfört med 10–15 liter i en vanlig toalett och toatankar som är öppna nedtill så att spolvatten och urin sugs upp av jorden under, medan avträdet förvandlas till torr kompost.
Sulabh driver grundskola för fattiga, yrkesutbildning för latrintömmar, kursverksamhet för illitterata kvinnor och dessutom – ett toalettmuseum.
Sammanlagt 50.000 människor är engagerade i rörelsen i Delhi och fem andra indiska städer.
Indiens parlamentsval pågår mellan 16 april och 13 maj. Utmanare till de etablerade partierna heter Bahujan Samaj Party och leds av dalitkvinnan Mayawati Kumari.
Har partierna gett några löften till daliterna i valrörelsen?
– Det gör de alltid, en del infrias, men långt ifrån allt. Partierna övertrumfar varandra med dyra stödåtgärder till daliter.
Skulle Mayawati som premiärminister förändra saken?
– Indien har redan bra lagstiftning för daliter, till och med kvoter för dem som ställer upp i demokratiska val, söker in till universitet eller söker statliga jobb.
Problemet är inte regeringspolitiken, utan seglivade fördomar ute i byarna.
Bindeshwars organisation har byggt 1,2 miljoner vattensnåla komposttoaletter. Tekniken har exporterats till Bhutan och Afghanistan och är på gång till Madagaskar, Etiopien, Angola och Dominikanska republiken.
Förra året uppträdde 24 före detta latrintömmare som omskolats till kläddesigner i FN-skrapan med en glittrig modeshow inför en hänförd publik.
– Efteråt genomförde de en ceremoni framför Frihetsgudinnan och skanderade gemensamt ”Vi är fria, vi är inte längre oberörbara!”.
Hur behandlas daliterna i dina barndomskvarter idag?
– Nu släpper man in dem i templen där de förut var bannlysta. En brahmin kan ta emot saker direkt ur en dalits hand. Och denna revolution har skett helt utan våld.
Fotnot: I morgon 16 maj offentliggörs valresultatet i indiska parlamentsvalet. 28 augusti tar Bindeshwar Pathak emot Stockholm Water Prize i Stockholm.
Texten är också publicerad i senaste numret av Sidas tidning Omvärlden.
Läs mer om Bindeshwars livsverk, Sulabh International.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar