Kongresspartiet och kommunisterna blir ihop igen

Vallokalsundersökningar på femte och sista valdagen igår onsdag pekar på att Indien kommer att få en koalitionsregering utan egen majoritet. En vanlig analys i dagens internationella medier är att det innebär en svag regering. Men då glömmer man att allianserna förstås kommer att ragga nya bundsförvanter veckorna efter valet för att försöka forma en stabil regering.

Sekulariserade Kongresspartiets allians leder knappt över hindunationalistiska BJP:s allians, enligt tre opinionsinstitut som frågat folk på väg ut ur vallokalerna vad de röstat på.

Kommunisterna gjorde slut med Kongresspartiet i juli förra året. Då hoppade de av regeringssamarbetet i protest mot regeringens kärnkraftsavtal med USA.

Prognoserna säger att kommunisterna förlorar en tredjedel av de 60 platser man har i parlamentet, men hur få platser de än får kommer de att vara attraktiva allianskompisar för Kongresspartiet.

Häromdagen sa premiärminister Manmohan Singh att kommunisterna gärna kan få ta på sig äran för kärnkraftsavtalets utformning. Kort sagt: Singh är beredd att låta kommunisterna skryta och skrävla - och själv framstå i sämre dager – allt för att få till en regeringsduglig koaltion. Kommunisterna behövs om Kongresspartiet ska behålla regeringsmakten.

För kommunisterna är prio ett att undvika en BJP-ledd regering.

Jag tror att CPI (M) (Indiens största kommunistparti) kommer att svälja sin dogmatiska stolthet, dämpa anti-Amerika-retoriken och återförenas med Kongresspartiet. Inget är viktigare för dem: att slippa få se hindunationalisterna bilda regering.

I vilket fall: efter att valresultatet publicerats på lördag väntar veckor av regeringsförhandlingar.

Resonemangsäktenskap är vad som väntar, snarare än kärleksäktenskap.