Valet i Indien handlade inte om sakfrågor utan om avgjordes av de politiker som gjorde sig bäst i medierna.
Förvånande analys? Knappast! Så har man sagt om de flesta demokratiska länder i världen de senaste decennierna.
Men kanske var årets indiska val ändå ovanligt osakligt, saknade ovanligt mycket reella politiska trätofrågor.
Partha Banerjee är männiksorättsaktivist, bor i USA och är författare till "In the Belly of the Beast: Hindu Supremacist RSS and BJP of India". Han skriver i en artikel i kommande numret av indiska magasinet Outlook att valet inte handlade om stort mer än reklamkampanjer för Sonia Gandhi och hennes barn (Rahul och Priyanka). Reklam som funkade: Kongresspartiets stora valvinst kan till stor del förklaras av medieexponeringen av familjen Gandhi.
Valet kan också ses som ett starkt mandat för sekulariserad politik. Kongresspartiets - och därmed Indiens - signum ändå sedan självständighetsrörelsens barndom har ju varit ett mångfalds Indien med alla språk, religioner och etniska grupper jämställda - i kontrast till utmanaren BJP:s hindunationalism (en politik som är en paradoxal reaktion på muslimsk teokrati/fundamentalism eftersom den föreslår samma hopblandning av religion och politik som de muslimer den föraktar och vill sätta på plats).
Men hur sekulariserat är egentligen Kongresspartiet, frågar sig Partha Banerjee i Outlook. Kongresspartiet har ju använt sig av religionen och kastsystemet för att maximera sin egen makt, menar han.
Kongresspartiet har under sin historia förlitat sig, skriver Partha, "på muslimer i Kerala, daliter/"oberörbara" i Karnataka, Orissa, Andhra Pradesh, Uttar Pradesh, Rajasthan och Bihar och spelat ut det kristna, anti-bengaliska kortet i nordöstra Indien...".
Kort sagt: Kongresspartiet är ideologiskt religionsneutralt, men maktpolitiskt religionsfixerat.
Fotnot: I fredags presenterade Manmohan Singh 19 ministrar. Idag var det dags för resten. Läs mer om vilka de är i Times of India.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar