Indien tycks existera samtidigt i flera olika epoker. Den västerländska socialantropologen kan i Indien hitta spår av Europas medeltid, 1800-tal, 1900-tal och samtid.
Utveckling och modernitet samsas med fattigdom och feodala förhållanden. Delstater med hyfsat fungerande välfärd samsas med delstater där myndigheterna praktiskt gett upp.
Oxkärran samsas med pentiumprocessorn, skäran med mobiltelefonen, den manuella spinnrocken med rymdraketen.
En morgon vaknade jag hemma hos en familj i en by utan el och rinnande vatten långt ute i The Great Rann of Kutch, en saltöken i västra Indien. Rökdoft från veden som sprakade under tevattenkitteln, plingelingljudet av getternas klockor, känslan av det mjuka torkade jordgolvet under fötterna.
Familjen i sina traditionellt broderade kläder, illitterata småbönder med redskap och prylar som med undantag för radioapparaten hörde hemma i historieböckernas beskrivningar av 1800-talets europeiska landsbygd. Jag tog morgonbussen till staden Bhuj, gick ombord på ett Indian Airlines-plan som tog mig till Bombay och drack samma kväll en importerad öl på en bar omgiven av unga sms:ande och mobiltelefonpratande Bombaybor klädda i jeans, tajta toppar från Armani, Dolce & Gabana och Louise Vuitton.
Då undrade jag i mitt förvirrade, brusande huvud, som inte riktigt förstod vad som hade hänt, om det där planet jag flugit med kanske var magiskt och hade förflyttat mig mellan olika sekel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar