Väst har ofta haft en pessimistisk syn på Indien. 1961 skrev Aldous Huxley att landet kommer att bli en militärdiktatur när Nehru avgår. 1967 skrev London Times att det förestående valet till parlamentet förmodligen skulle bli det sista. På 70-talet var Calcutta föremål för domedagsprofetior. Snart brakar hela skiten samman, var slutsatsen.
I år fyller Indien 60 år som självständig nation och praktiskt taget alla förutsägelser har kommit på skam. I senaste numret av tidskriften Outlook publiceras ett utdrag ur historikern Ramachandra Guhas nya bok ”India After Gandhi: The History of the World’s Largest Democracy”. Till skillnad från i väst ökar indiernas valdeltagande, skriver han.
Samtidigt röstar allt fler demokratiskt marginaliserade grupper. Det gäller framför allt i Nordindien, där dalitpartier har skakat om de etablerade partierna i Uttar Pradesh, Indiens folkrikaste delstat. Guha citerar statsvetaren Yogendra Yadav som sagt att Indien förmodligen är det enda land i världen där de lägsta samhällsklasserna har högre valdeltagande än de privilegierade grupperna.
Ramachandra Guha hyllar också indiernas förmåga att känna samhörighet med nationen samtidigt som man identifierar sig med sin regionala kultur. Ett kitt är Bollywood: ”… så länge man tittar på hindifilmer och sjunger med i deras sånger kommer Indien att överleva”.
Publicerad i DN 22 maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar