Mitt i Bombay finns ett svart hål. Det kallas Dharavi och är Asiens största slumområde.
Där finns ingen fungerande kommunal sophämtning, ingen hälsovård och oftast inget rinnande vatten indraget i husen, som är ruckel av korrugerad plåt och masonit.
På det två kvadratkilometer stora området delar upp till 800 invånare på varje toalett. I områdets utkanter surrar flugorna över högar med avföring och urin, bråte och sopor.
Förstadiet till helvetet, säger många. Anarkistiskt och fult – ja, men laddat med strävan och framåtanda, säger andra som menar att Dharavi är ett unikt livskraftigt stadslandskap.
De riktigt utblottade bor inte här, de bor under bar himmel eller pappskivor på trottoarerna runt om i Bombay. Dharavi är ett snäpp upp i de fattigas statushierarki. Här är arbetslösheten låg och optimismen stor. Här omsätter tusentals småföretag närmare 300 miljoner kronor om året.
Här har staten abdikerat men marknadskrafterna ångar på: trots brist på vatten och avlopp har många av husen såväl sattelitteve som bredbandsinternet.
Men nu har myndigheterna i Bombay vaknat. Planerna är storstilade. Fram till 2010 ska allt rivas och ge plats för kommunala hyreshus – där sluminvånarna kommer att erbjudas hyreskontrakt – sjukhus och skolor. Allt till en kostnad av 15 miljarder kronor och med hjälp av internationella byggkonsortier. År 2020, hoppas myndigheterna, ska all slum i Bombay vara historia, även den i stadens utkanter och den som breder ut sig på trottoarer, längs järnvägsräls och trafikleder.
Invändningsfritt kan man tycka, i alla fall om planerna realiseras. Ändå finns det en stark opposition mot rivningen av slummen. De argaste kritikerna är slumområdenas egna invånare som är rädda för att förlora sina inkomstmöjligheter. Den dag bulldozrarna kommer försvinner de mödosamt uppbyggda brödbutikerna, lädergarverierna, tvätterierna och mekaniska verkstäderna.
Eftersom ingen har papper på sin egendom eller lagfarter på sina hus förlorar de alla investeringar de gjort, blir allt arbete de lagt ner förgäves.
Men de får ju en kommunal hyreslägenhet med wc och rinnande vatten – vad har slumskjulinvånarna för invändningar mot denna gåva?
Vi kanske hamnar i de nya miljonprogramsområdena i Bombays utkanter, säger de, långt från det ekonomiskt dynamiska centrum där vi kan tjäna pengar, svarar kritikerna, som är rädda för att en strävsam slum ska ersättas av en apatisk förortstillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar