Det här skrev jag i oktober, men tycker jag är värd att upprepas på grund av en epilog (se längst ner i inlägget) från verkligheten, som inträffade i onsdags, på 60-årsdagen av Mohandas "mahatma" Gandhis död.
Invigningsfilmen på Sifas Indienfilmfestival på Filmhuset i Stockholm igår (8 oktober) hette Gandhi, My father och var gjord av regissören Feroze Khan. Filmen bygger på två böcker om Harilal Gandhi, mahatmas son.
Det gick inte så bra för Harilal. Pappa mahatma frälste Indien men lyckades inte rädda sin egen son, som kände sig negligerad och oälskad av sin krävande pappa, som ville att alla skulle ge upp allt för kampen för ett fritt Indien.
Harilal blev alkolist, konverterade till islam, rekonventerade till hinduism, utnyttjades av andra för att han hette Gandhi (ett användbart namn i Indien om man ville öppna dörrar), blev uteliggare i Bombay och dog ensam och glömd 18 juni 1948, ett halvår efter mordet på pappan.
För mig ett okänt öde - tills nu.
Intressant att göra ikonen mahatma Gandhi mänsklig och visa hans tillkortakommanden. Man har hört historien i andra sammanhang: hyllad av tusental (miljarder i mahatmas fall), men inte omtyckt av sina egna barn.
Epilog:
På 60-årsdagen av mordet på Indiens landsfader mahatma Gandhi spreds resterna av hans aska över havet, väster om Bombay, rapporterar TT-AFP.
En kopparurna innehållande en del av fredsapostelns aska öppnades och askan blandades med vattnet av Gandhis barnbarnsbarn Nilamben Parikh, allt i enlighet med hinduisk ritual.
Dagens ceremoni satte fingret på den en gång välkända konflikten mellan Gandhi och hans äldste son Harilal, farfar till Parikh. Denne ansåg sig förskjuten av fadern och var inte med om begravningen 1948. Han konverterade fram och tillbaka till islam och dog övergiven på sjukhus, bara knappt ett halvår efter fadern. Att Parikh hade en ledande roll i onsdagens ceremoni sågs som en försoningsgest mellan olika delar av Gandhis familj.
Läs mer om filmen på IMDB.
Filmens officiella hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar