Rapporter och kommentarer från det moderna och det traditionella Indien av Per J Andersson, författare, Indienresenär, nyhetsredaktör på Vagabond och 2010 utsedd till Årets Journalist.
2008-02-11
Man måste få tala sitt språk och be till sin gud
Många länder hålls samman av ett gemensamt språk och en gemensam religiös tro.
Indien har varken eller. Indien har hundratals språk och visserligen en majoritet hinduer, men också alla stora världsreligioner, däribland cirka 140 miljoner muslimer (13,5 procent av befolkningen) och stora minoriteter kristna (2,3 procent) och sikher (1,9 procent).
Redan på 1920-talet omorganiserade mahatma Gandhi självständighetsrörelsen (Indiska nationalkongressen) efter språkliga gränser. Alla ska med och alla ska få prata sitt språk, resonerade han.
Som författaren Mukul Kesavan (historiker, Cricketfantast, modern sekulariserad muslim, redaktör för en litterär tidskrift, alltså en typisk indisk blandning) påpekat: Nationalkongressen var en politisk Noas ark som försökte få med "varje indisk art ombord".
Katastrofen med delningen i Indien och Pakistan 1947 - mot Gandhis och Nehrus vilja - gjorde de indiska politikerna ännu mer övertygade: Indien skulle vara en sekulariserad republik, och inte ett hinduiskt Pakistan.
Indiens konstitution blev och har förblivit sekulariserad. Där står inget som ger hinduer mer rätt att utöva sin religion än andra, som ger hinduer någotsom helst privilegium över andra trosinriktningar.
Att vara muslim i Indien har ofta inneburit att man utsatts för diskriminering (men utan stöd i lagar och oficiella dokument, som tvärtom predikar lika rätt). Sedan självständigheten har å andra sidan tre presidenter varit muslimer, liksom två riksåklagare (chief justices). Sittande premiärminister är sikh och ordförande i största politiska partiet är född katolik. Indiens rikaste industrialist är muslim, liksom flera av Bollywoods mest populära skådespelare.
Indiens muslimer tror mer på demokratin än genmomsnittsindierna, och muslimerna har också högre valdeltagande än resten av befolkningen. Väldigt få indiska muslimer har gått med i fundamentalistiska islamistiska rörelser.
Däremot finns en stark hindufundamentalistisk rörelse. Historikern Ramachandra Guha har en teori om varför hindunationaliströrelsen växt i styrka de senaste 15 åren: så länge Pakistan ser ut som det gör (med starka muslimska fundamentalistiska krafter) kommer det att finnas hindufundamentalism i Indien, säger han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar