Sänkta skatter ska leda till att en rad konsumtionsvaror blir billigare. Satsning på vägbyggen ska skynda på välbehövlig uppgradering av landets usla infrastruktur. Bidrag ska göra det billigare för låginkomsttagare att bygga hus. Statliga bankgarantier ska göra det lättare för småföretagare att ta lån.
Det är indiska regeringens variant av krispaket, lanserat igår, för att få fart på ekonomin. Frågan är förstås, som alltid i Indien, hur mycket som når fram.
Stora delar Indiens ekonomiska liv fungerar målstyrt, effektivt och okorrumperat, medan alla system som innefattar statliga bidrag, subventioner etc tenderar att snabbt förfuskas och bli till intet. Ett typiskt bedrägeri är program riktade till fattiga, där pengarna tas av lägre tjänstemän som därefter bara utför en bråkdel av vad de förutsatts att göra.
Resultat: byskolor utan lärare, vårdcentraler på landet utan läkare.
Hoppas att myndigheterna denna gång byggt in något slags kontrollapparat för att denna indiska förfuskningsplåga inte återkommer med full kraft, som vanligt, utan förhoppningsvis i en mildare form, helst inte alls. En from förhoppning ...
Det är inte bara finanskrisen som drabbar Indien ekonomiskt. Bombays hotell och restauranger har fått känna på den nervositet och försiktighet som drabbat staden efter 26-novemberattacken.
Sedan terrordåden har Bombays små och medelstora hotell förlorat 35 procent av sin omsättning. I första hand handlar det inte om utebliven utländsk turism, utan om Bombaybor som ställt in hotellrestaurangbesök, bröllopsfester i hyrda hotellokaler etc i rädsla för nya attentat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar