26/11 hade kunnat stoppas

Terrordåden i Bombay i onsdags – som i indiska media kort och gott kallas 26/11 – hade kunnat stoppas. Indisk hemlig polis (Research & Analysis Wing, R&AW) fick i mitten av september veta att islamistiska terrorgruppen Lashkar-e-Toiba (LeT) planerade en stor attack mot Bombay och att den skulle komma från havet. Tidskriften Outlook skrev häromdagen att informationen kom från USA:s underrättelsetjänst. Hindustan Times skriver idag att varslet om en attack kom från ett sattelittelefonsamtal mellan en känd LeT-aktivist och en okänd man som R&AW avlyssnade 18 september.

Indisk polis fick uppgifter också från andra källor, skriver Outlook. Även sonen till en man som gripits för mordet på en minister i Gujarats delstatsregering ska ha sagt till polisen att en attack på Bombay från havet var på gång.

24 september fick R&AW uppfifter om ett pågående träningsläger utanför Karachi i Pakistan. Även här sas att en attack mot Bombay från havet planerades. Hemliga polisen fick också veta att LeT:s operativa chef bett en man i Bangladesh, som kallas Yayah, att skaffa fram internationella sim-kort till mobiltelefoner till en planerad aktion.

I mitten av november hade R&AW pusslat ihop en mängd liknande informationer och hade en ganska klar bild framför sig. Bombay skulle attackeras. Anfallet skulle komma från havet. Hotell Taj Mahal vid Gateway of India i Colaba i södra Bombay var ett av målen.

Hemliga polisen bad 18 november kustbevakningen att hålla utkik efter pakistanskregistrerade eller möjligtvis oregistrerade båtar. Men terroristerna lurade försvaret. De kapade en indisk fiskebåt ute på internationellt vatten, avrättade alla i besättningen utom en, som skulle hjälpa till med navigeringen, och styrde mot Bombay.

De landade nära Badhwar Park vid Cuff Parade, både ett stiligt medelklassområde och en slum ett par kilometersydväst om Colaba. Vid parken väntade andra båtar, som skaffats fram av den muslimske maffiabossen och före detta Bombaybon Dawood Ibrahim (som nu uppges ha sin bas i Karachi, tidigare uppgavs han bo i Dubai), som via ett nätverk av diesel-smugglare har bra kontakter i Bombay.

Hotell Taj Mahals ledning hade fått veta att det fanns förhöjd risk för attentat och hade skärpt säkerhetskontrollerna vid huvudentréerna. Men terroristerna tog sig in bakvägen via ingången för varor och personal på B Behram Marg.

De flesta av terroristerna kom från pakistanska Punjab. De blev tränade i ett år före attacken. Träningen bestod av olika färdigheter som behövdes för att utföra dåden, men också i ideologisk skolning och motivation. Ett argument för att dessa 19-21-åriga pojkar skulle utföra dåden var, enligt den enda levande gripne terroristen, att hämnas tidigare ”grymheter som begåtts mot muslimer i Indien”.

Om man räknar ihop allt religiöst motiverat våld mellan hinduer och muslimer i Indien efter 1947 (alltså våldet i samband med själva delningen borträknat) består cirka 75 procent av offren av muslimer. Senaste stora massakern på muslimer skedde i delstaten Gujarat i februari 2002 och motiverades av hinduerna som utförde den av att man ville ha hämnd för att muslimer strax innan dödat hinduiska pilgrimer ombord på ett tåg.

Att man valde Bombay som mål kan också tolkas som att stan är den mest ogudaktiga av Indiens städer, en stad som kännetecknas av kapitalism, jakten på mammon, sprit, nattklubbar, slum, Bollywooddrömmar, skamlös rikedom, en regnbåge av kulturer, språk och religioner.

Unga pakistanska – och kanske några indiska – muslimer, födda i slutet av 80-talet, närda av Bollywoodfilmer och väl bekanta med Taj Mahals fasad och Gateway of India, slog till mot den dröm som de älskar att drömma … och hatar… eftertraktar och … usch, denna ogudaktiva, syndiga stad, vill förgöra!