Percy och fattigdomen

I dag har jag varit på ett svenskt-indiskt handelsseminarium i Madras.
Där fanns en man som bara pratade om fattigdomen och vad man göra för dem som befinner sig på det indiska samhällets botten.

Han heter Percy Barnevik. Ja, ni känner honom, ABB och allt det där. I dag har han kvar ett syrelseuppdrag – i GM – och för övrigt ägnar han sig åt att bygga medborgarkontor i byar i Tamil Nadu, låna ut pengar (mikrofinanser) till kvinnor och självhjälpsgrupper så att de kan starta kooperativ och småföretag för att försörja sig.

Nu finns Hand in Hands projekt i 100 byar i Tamil Nadu. 150 000 kvinnor är aktiva i självhjälpsgrupper. Snart ska Percy Barnevik starta liknande projekt i Maharashtra, Rajasthan och Bihar. Han har redan börjat i Afghanistan och Sydafrika.

– Talibanerna hatar mig, säger han när vi småpratar i foajén till kongresshallen, jag har ju valt att vända mig till kvinnorna i första hand. De super inte, gamblar inte, de jobbar hårt, de håller ihop familjerna. De är de bästa förvaltarna av verklig uthållig utveckling.

Percy säger att han alltid varit intresserad av Indien. Han känner flera ur Indiens näringslivelit, som Ratan Tata ("Min kompis, vi ska ses i Bombay imorgon"). När hans vanliga karriär tog abrupt slut ville han ägna sig åt Hand in Hand.

- Men, säger han, det handlar inte om att skänka, det handlar om att demokratisera, låna ut pengar, skapa jobb, utbilda – så att de fattiga kan skapa sin egen framtid.

Förbluffad såg jag honom sedan som vilken ung volontär som helst prata om fattigdomen för hundratals indiska och svenska affärsmän i kostymer som är här för att hitta lönsamma businesspartners.

Percy brinner, han är arg, han vill förändra – och han har stålar.