En oberörbar som dyrkas av braminer. När PK (läs Pi-Kej) Mahanandia åker hem till sin by i det före detta kungadömet Athmallik i östra Indien möts han av en välkomstorkester. Den går framför vår fyrdjulsdrivna Chevrolet på bygatan och spelar en galen melodi. Trummor, klarinett, bastuba. Gnisslande, vinande, bankande. Bybor kantar huvudgatan, stirrar gör respektfulla hälsningar. PK får en blomstergirlang runt halsen.
Och det här är ändå ingenting mot den gången för tio år sedan. Då hade polischefen i delstaten Orissa ordnat en helikopter – och PK hans följe kom ner från himlen som gud med sina änglar. En berörbar gud.
Nu bor vi i hans hus mellan bergen och floden. Det byggde han för några år sedan för att kunna ha en plats att återvända till nån gång om året och stödja lågkastiga bybor med olika projekt. Här kan han också minnas... berget, ängen, trädet, huset… barndomslandskapet framträder – som en film som spelas upp för hans inre blick.
I år är det 30 år sedan han flyttade till Sverige. Kärleken till Lotta tog honom till ett hus i skogen i Västergötland, jobb som teckningslärare, familj, två barn. Han har blivit svensk, men ändå inte.
Han återvänder allt oftare till Athmallik i östra Indien. När han var liten fick hans familj emellanåt utstå spott och spe av de högkastiga. Prästerna kastade sten på honom om han närmade sig templet och brahminpojken som var olydig och lekte med PK blev efteråt ”tvättad” med kospillningen för att renas från den ovärdiga beröringen.
I dag är allt annorlunda. PK är byns hjälte sedan han har hjälpt till att finansiera vattenpumpar och en skola och skapat ett aktivitetscentrum som arrangerar studiecirklar för kvinnor i byarna runtomkring.
Hans oberörbarhet har förbytts i en vilja att beröra. Även braminer i byn kommer fram och hälsar vördnadsfullt, böjer ner huvudet i respekt och vidrör hans fötter med fingertopparna – en traditionell hälsning när man möter sina föräldrar, en äldre, en överordnad.
Men rykten florerar. Många bybor anser att den nya bensinmacken också är PK:s förtjänst, liksom det för säsongen ovanligt kraftiga regnet (regn är alltid välkommet i en risodlingsbygd) som smattrar mot plåttaken. När allt kommer omkring, praktiskt taget allt positivt som hänt på sistone är det nog faktiskt PK som fixat.
2 kommentarer:
Du har skrivit tvättad av koskit inom citationstecken. Dock tycker jag en förklaring fattades att koskit har inte samma betydelse in Indien och i Sverige. Jag minns då jag och min flickvän bodde i ett ashram i Goa, och då menar jag inte i turistdelen Goa. I alla fall förklarade de att koskit ansågs inte vara smutsigt eftersom det kom från kon och inget som kommer från kon kan vara smutsigt. Tvärtom användes det för att rena köket, smetas utanför restauranger etc just för att rena.
För övrigt var de väldigt roade i ashramet över att ett västerländskt par hade kommit eftersom baban var känd för att bota infertilitet, vilket vi ansågs lida av eftersom vi hade kommit dit. Som botemedel kunde man dricka en mixtur av kokad koskit och aska. Läckert! (Det gjorde vi inte.) De berättade om andra västerlänningar som hade kommit dit av just samma anledning som vi med lyckat resultat.
Jo, kospillning har en rituell/religiös status som rent/renande, visst är det så. Tänkte att läsaren gjorde den kopplingen själv, eftersom det förmodligen inte undgått någon att kon är helig för Indien troende hinduer (braminer). Kul att det kan hjälpa mot barnlöshet också - men jag, som ateist - har mina tvivel.
Skicka en kommentar