Undergräv terroristernas motiv

Jakten på de ansvariga för bombdåden i Delhi i lördags fortsätter.

Indisk polis tänker idag publicera fantombilder på några huvudmisstänkta bakom dåden som dödade 20 människor. Polisens framgångar med att hitta de skyldiga efter tidigare attentat - senast i Ahmedabad i juli - har dock varit små.

Precis som efter Ahmedabadbomberna har Indiska mujahider (Indian mujahedeen) tagit på sig ansvaret. En organisation som man inte vet så mycket om. Kanske är de frontorgansation för Students' Islamic Movement of India (Simi), kanske är de ett nytt namn för någon grupp med bas i grannlandet Pakistan.

"Vi befinner oss i krig", skriver Times of India i en ledare och kräver hårdare tag. "När ett land befinner sig i krig kan man inte nöja sig med halvmessyrer när det gäller att slå tillbaka ... Nu är det dags för de politiska partierna att sluta träta på varandra och i samförstånd forma en motattacks-strategi", skriver tidningen.

Faran är att diskrimineringen av Indiens muslimer - och kristna och andra minoriteter - ökar när likande tongångar blir standard.

Indiens kongresspartiledda regeringen har tidigare hållit huvudet kallt - och till och med skrotat anti-terroristlagen som oppositionspartiet, hindunationalistiska BJP införde efter elfte september-attaentaten mot USA 2001. Det är bra. Men nu höjs många röster i Indien för att återinföra lagen - om möjligt med ännu hårdare skrivning.

Risken för progromer mot muslimer är alltid stor i Indien efter attentat liknande det som drabbade Indien i förrgår. Terrorister bekämpas inte bäst med krigsliknande motåtgärder, statligt våld. Det har inte lyckats för USA och det kommer inte att lyckas för Indien.

Däremot undergräver bättre förhållanden och mindre diskriminering för Indiens religiösa minoriteter, fler förtroendeskapande åtgärder och mer försoning, det hat som när terroristerna.

Ända sedan självständigheten har det varit en självklarhet att Indien inte ska utvecklas som Pakistan, som i dag är en muslimsk enhetsstat med sharialagar. Vad Indien än är, så är det inte ett ”hinduiskt Pakistan”.

Indiens rikaste affärsman är muslim, några av Bollywoods mest populära skådespelare är muslimer och flera presidenter har varit muslimer. I skrivande stund är premiärministern sikh (Manmohan Singh) och ordföranden i det största politiska partiet född katolik (Sonia Gandhi). Trots islamiseringen i Kashmir är väldigt få av Indiens 144 miljoner muslimer fundamentalister. Istället, har det visat sig, tror de allt mer på det indiska demokratiska systemet. Medan 69 procent av alla indier har stort förtroende för det demokratiska systemet, enligt en nyligen genomförd studie, är motsvarande siffra för Indiens muslimer 72 procent.

På nittiotalet växte sig hindufundamentalismen stark, vilket ledde till fasansfulla våldsutbrott mellan hinduer och muslimer. Vintern 1992-93 drabbades Bombay och i februari 2002 Gujarat.

Historikern Ramachandra Guhas analys av hindutva, den politiska hinduismen, är att rörelsen närs av ett yttre hot. I klartext: existensen av ett muslimskt teokratiskt ”andra Indien”. Så länge Pakistan existerar, skriver Guha, kommer det att finnas hindufundamentalister i Indien. Hindunationalisternas kamplust hålls glödande av rädslan för att Indiens muslimer med hjälp av Pakistan ska utplåna hinduerna, hinduismen och Indien.