Ett vanligt påstående om Indien är att den ekonomiska tillväxten visserligen är stark, men att klyftorna mellan rika och fattiga ökar. Jag har själv varit inne på samma spår och i artikeln om olikheter mellan Kina och Indien (Sveriges Radio, Obs, 2 januari 2012) konstaterade jag att Indiens tillväxt till stor del gått de fattigaste förbi.
Men det finns också tecken på motsatsen: på att lågkastiga, stamfolk och muslimer (tre eftersatta grupper) inte bara fått mer välfärd senaste tio åren, utan också fått uppleva en betydligt snabbare välståndsutveckling än befolkningsmajoriteten.
Statliga Applied Manpower Research har gjort en undersökning (India Human Development Report 2011) som bland annat visar att andelen absolut fattiga bland lågkastiga/oberörbara/kastlösa (Scheduled Castes på indiskt myndighetsspråk) sjunkit från 48 procent 1994 till 27 procent 2010.
Räknar man hela Indiens befolkning fanns det 37 procent fattiga 1994 och 20 procent 2010.
Samtidigt har läs- och skrivkunnigheten ökat snabbare bland muslimer, stamfolk och lågkastiga. Samtidigt har arbetslösheten sjunkit mer bland dessa grupper än bland majoriteten.
– En snabb titt visar att när det gäller en rad sociala indikatorer som hälsa, utbildning och inkomst har SC:s och ST:s (lågkastiga och stamfolk, min anm) sett en snabbare förbättring än nationen som helhet, säger Santosh Mehotra, chef för Applied Manpower Research till nyhetsmagasinet Outlook.
Det finns tydliga tecken för att de som tjänar minst i Indien har börjat komma i kapp de som tjänar mest.
Och det är bara ett annat sätt att säga att klyftorna i indiska samhället inte ökar, utan faktiskt minskar - förutsatt att statistiken inte är falsk.
Hans Roslings pedagogiska video om ekonomiska och sociala utvecklingen i världen senaste århundradena:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar