3 indiska filmer som höjer sig över mängden

Omkara
Regi: Vishal Bhardwaj
2006/DVD/155 minuter

En indisk vilda västern baserad på Shakespeares Othello. Kärlek, intriger, svek, lojalitet, död – och självfallet rytmiskt hektiska och färggranna dans- och sångscener.

Vissa ämnen är eviga och kan iscensättas i olika epoker och miljöer: Danmark för 400–500 år sedan, Amerikas vilda väst för 150 år sedan och den nordindiska delstaten Uttar Pradesh i dag.

Banditgängets ledare Omkara (Othello) stödjer ordföranden i ett politiskt parti som kandiderar till parlamentet. När Omkara utnämner Kesu (Cassio i Shakespeares drama) till general och efterträdare i sitt banditgäng känner sig en annan underhuggare, Langda (Iago), kränkt och börjar intrigera. Langda antyder en otrohetsaffär mellan Omkaras fästmö och Kesu.

Stämningen är ödesmättad, landskapet kargt, stoltheten stor. Katastrofen närmar sig sakta men säkert medan gevärsskotten ekar mellan de blånande bergen och de vackra kärlekssångerna kvillrar över den blanka floden.

Rang De Basanti
Regi: Rakeysh Omprakash Mehra
2006/DVD/162 minuter

Har dagens unga indier glömt de ideal som präglade Mahatma Gandhi och de andra som kämpade för Indiens självständighet? Den frågan ställer sig regissören Rakeysh Omprakash Mehra, som låter en naiv med godhjärtad brittisk kvinnlig filmare som heter Sue fungera som katalysator för en nymornad idealistisk nationalism. Sues förfader var polischef i Indien under kolonialtiden och ledde exekutionspatrullen som sköt upprorsmakaren Bhagat Singh.

Sue beger sig till Indien för att göra en film om de historiska händelserna. Hon kontrakterar ett gäng unga indier på universitetet i Delhi som skådespelare. Till att börja med är de mest intresserade av att dricka öl, dansa och köra bil fort om natten, men så småningom blir de engagerade i självständighetsrörelsen och dess kamp för ett självständigt Indien i början av 1900-talet.

Budskapet är tydligt: dagens medelklass bryr sig för mycket om det materiella och för lite om samhället. Bara genom att blicka bakåt och studera de modiga indier som kämpade mot britterna kan vi få ett moraliskt uppvaknande.

Black Friday
Regi: Anurag Kashyap
2004/DVD/143 minuter

I en serie bomdåd exploderade skyskrapor och fullsatta bussar i Indiens ekonomiska centrum. Pelare av rök från Bombaybörsen och Air Indias huvudkontor, symboler för den indiska nationens modernitet. Det var fredagen den 12 mars 1993. Bombay brann.

Nio år senare kom S Hussain Zaidis bok Black Friday som väckte uppmärksamhet därför att syndabockarna, den muslimska maffian, porträtterades som sammansatta människor.
2004 blev regissören Anurag Kashyap klar med filmen som bygger på boken. Men rädslan för att premiären skulle utlösa kravaller var för stor. Censuren totalförbjöd, ett beslut hävdes av en domstol. I februari 2007 kunde filmen till slut ha premiär i Indien.

Bomberna var kulmen på en våldsvåg som började med att hindufanatiker rev en moské och en mobb frustrerade fattiga hinduer dödade muslimer. Bomberna var muslimernas slutgiltiga hämnd.

Filmen är en spännande rekonstruktion av jakten på förövarna och den efterföljande polisutredningen. Som tur är: polisen är god, men inte perfekt, skurkarna är dumma, men har mänskliga drag.