Behovet av energi är omättligt i Indien och Kina.
Med ekonomier som växer med runt 10 procent om året är länderna beredda att ompröva gamla säkerhetspolitiska mönster för att få man vill ha – det vill säga energi i form av elektricitet till den växande industrin och tjänstesektorn.
Förra året slöt Indien – som under kalla kriget stod nära Sovjet – en överenskommelse med USA om samarbete kring kärnkraft.
Sådana avtal har de flesta länder tidigare vägrat gå med på, eftersom Indien inte skrivit under icke-spridnings-avtalet (av kärnvapenteknik).
Indien har sedan sjuttiotalet egna kärnvapen i strid mot detta avtal, som säger att bara andra världskrigets vinnarmakter, USA, Sovjet/Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike, har rätt att ha atombomber i sina arsenaler.
Kärnkraftsindustrin kan leverera den för den indiska militären så intressanta biprodukten kärnvapenbränsle och all hjälp till Indien när det gäller kärnkraft skulle kunna vara ett indirekt stöd till landets kärnvapeninnehav.
Avtalet med USA ser ut att inte resultera i konkret samarbete.
Det finns ett starkt motstånd till avtalet från framförallt CPI (M), indiska kommunistpartiet, som är stödparti åt den kongressledda regeringen.
Kommunisterna är inte oroade för att Indien skaffar sig fler kärnvapen, nej deras motstånd beror på att de tycker att avtalet ger USA för stort inflytande i Indien.
Utan kommunisternas stöd kan regeringen falla.
Därför har avtalet hamnat i långbänk.
I tisdags – på toppmötet Kina-Indien i Peking - föreslog istället Indien ett kärnkraftssamarbete med Kina.
Indiens premiärminister Manmohan Singh sa, enligt TT-AFP, i ett tal inför kinesiska statsvetare att de båda länderna borde samverka för att utveckla sina kärnkraftsprogram.
- Samarbetet skulle kunna hjälpa båda länderna att tillgodose sina snabbt stigande energibehov, sa Singh och fortsatte:
- Indiens och Kinas snabba tillväxt kommer att leda till större efterfrågan på energi.
Jag tycker att det är synd att Indien inte lägger mer krut på att utveckla alternativ energi, där man tekniskt sett redan ligger långt framme.
I ett land som Indien – till skillnad från i Sverige – är tillgången på solenergi enorm och skulle kunna stå för den huvudsakliga produktionen elektricitet till hushållen och lantbruket, om än kanske inte industrin.
Varför inte samarbete mellan Indien och Kina om sol- och vindenergi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar