Den heliga kon

Såväl i Induscivilisationen som i de tidiga indoariska rikena åt man biff och offrade kor för att blidka gud. Men under de första århundradena efter Kristus hände något. Allt fler jägar- och samlarsamhällen övergick till jordbruk och kon och tjuren förvandlades från jaktbyten till viktiga inkomstbringande ägodelar. Samtidigt växte sig buddhismen och jainismen starka med sin betoning av ickevåld och vegetarisk kost. Ungefär samtidigt började kon få status som helig.

Dwijendra Narayan Jha, professor i historia vid universitet i Delhi, har skrivit boken The Myth of the Holy Cow. I den argumenterar han för att kons transformation till helig hänger ihop med jordbrukets utbredning. När man lät kon och tjuren förvandlades från mat och offer till arbetsredskap och mjölkproducent var det praktiskt att skydda kon genom att ge henne religiös status.

Tjuren är Shivas riddjur, men för övrigt, resonerar professor Jha, har det aldrig funnits en kogud eller några tempel tillägnade kon som skulle kunna ge heligheten någon djupare innebörd.

I samband med de senaste decenniernas hindunationalistiska strömningar har den heliga kon blivit politisk. Heligheten har propagerats av politiker och flera delstater styrda av hindupartiet BJP har förbjudit koslakt.

Frihetshjälten mahatma Gandhi beskrev beskyddandet av kon som hinduismens gåva till världen – och sant är att många hinduer aldrig skulle kunna tänka sig att äta biff. Men skrapar man lite på ytan är verkligheten komplex. Det är inte sant att hinduer aldrig någonsin äter kött från nötboskap. Andelen vegetarianer i Indien är högre än i något annat land på jorden, men enligt Anthropological Survey of Indias underökning av indiernas matvanor är bara 15 procent av alla hinduer strikta vegetarianer, 20 procent äter ibland biff och en majoritet äter fisk, kyckling, get och lamm.

Det finns många myter kring Indiens heliga kor. En myt är att om en ko ställer sig i en gatukorsning blir trafiken stående eftersom ingen vågar gå fram och sjasa bort kossan. Men en sådan vördnad skulle vara alldeles för opraktisk. Vad som händer är att första bästa bilförare kliver ur bilen, plockar upp en pinne och bryskt kör bort kon.

En annan myt är att Indiens fattigdom skulle vara puts väck om man bara slutade tramsa runt med korna och istället slaktade och åt upp dem. Men energiåtgången för att hålla nötköttdjur är högre än för att producera grönsaker och spannmål. Dessutom ger kon mjölk, spillning (som används som bränsle i vedspisen) och arbetskraft till dem som ännu inte har råd att köpa traktor. Att införa storskalig köttproduktion är ingen ekonomiskt fördelaktig modell för att råda bot på fattigdomen.

Sant är dock att religiösa braminers ovilja mot att slakta kon innebär att det ofta är lågkastiga hinduer som jobbar på slakterier och garverier.