Att förhärliga sitt förflutna, flytta på årtal och överdriva sin egen betydelse är ett populärt sätt att stärka den kulturella och nationella självkänslan.
Hundratals år av muslimskt styre och brittisk kolonisation skapade ett behov att puffa lite extra för den del av historien som handlar om hinduism och indiskt självstyre.
Den indiska historikern, självständighetskämpen och nationalisten Bal Gangadhar Tilak skrev 1903 boken The Arctic Home of the Vedas, där han menar att det finns belägg för att Vedaböckerna skrevs på 5000- eller 6000-talet f Kr. Han gjorde alltså den indoariska och därmed hinduiska historien flera tusen år äldre än vad den är.
Han grundade sin tidsbestämning på referenser till hur stjärnorna stod när vedaskrifterna skapades. Syftet? Att förlänga den hinduiska historien bakåt och därmed göra den mer betydelsefull och grandios.
The Greater Indian Society bildades 1926 i Calcutta och under dess namn publicerade historikern R C Majumdar en serie studier som gick ut på att Indien under första årtusendet efter Kristus militärt erövrat och koloniserat Sydostasien. Han ville visa att Indien också en gång i tiden varit förmöget att kolonisera andra länder. Men krigarteorin har därefter förkastats av de flesta historiker.
Snarare ska man förklara spridningen av indisk kultur i Kambodja, på Malackahalvön och de indonesiska öarna med att braminer och buddhistiska munkar följde med indiska handelsmän på deras resor österut och påverkade folken där. Det handlade alltså inte om indisk vapenmakt, utan om fredliga påverkan, vilket R C Majumdar förmodligen tyckte kändes för mesigt.
Även i dag används historien politiskt i Indien. Det hindunationalistiska partiet BJP beordrade under sin regeringstid 1998–2004 omskrivning av skolbarnens historieböcker för att framhäva det hinduiskt storslagna förflutna.
4 kommentarer:
Du kunde naturligtvis gjort dig en tjänst och påpekat att en politisk historieskrivning knappast är något Kongress eller CPI har varit för fina för heller. Ända sedan självständigheten har Indien skrivit om historieböckerna, det är knappast omotiverat att indier läser historieböcker skrivna ur ett indiskt perspektiv snarare än brittiskt. Men tolkningen av Mogulernas och Britternas välde blir ju inte sällan en politisk tolkning. Den här bloggen är ett ypperligt exempel på det.
Utveckla gärna slutklämmen - låter intressant, men jag förstår inte riktigt vad du menar, Yogi Bear!
Din egen beskrivning av Mogulernas tolerans och Britternas intolerans. En enkel genomgång av dina inlägg över de båda kolonialmakterna så skulle Mogulernas välde beskrivas som tolerant och bejakande av Indiens multikulturalism. Vilket är en mycket selektiv bild av den perioden.
Ok, jag förstår. Min ambition är nog ändå inte att totalt sett ge en balanserad bild, utan att ge motbilder.
Jag vet att mogulriket var diktatur som sysslade med religionsförföljelse, som de flesta imperier på den tiden (inte minst alla europeiska).
Men det faktum att mogulkejsaren Akbar gick mot strömmen, gifte sig med en hindu och bjöd in hinduerna till samförståndsmöten gjorde honom unik i världen för den tiden, liksom kung Ashokas "humanism" nästan 2 000 år tidigare.
Jag skriver ändå för att visa på saker som trotsar gängse uppfattningar, inte för att ge en balanserad helhetsbild, det får läroboksförfattare syssla med.
Skicka en kommentar