Stenkvinna med ena handen vilande på höften och den andra runt mannens hals, stenmannens fingrar lätt på hennes klotformade bröst. Stenkvinna som böjer upp benet mot baken, som om hon stretchade lårmusklerna. Stenkvinna och stenman i spektakulär samlagsställning, så akrobatisk att de måste ha hjälp av två kvinnor för att hålla balansen.
Alla dessa detaljrika och konstnärligt avancerade stenskulpturer pryder praktfulla tempel i byn Khajuraho i delstaten Madhya Pradesh. De byggdes av en kungadynasti som kallades Chandellas, som från 900- till 1300-talet styrde över ett område som då kallades Jejakabhukti. Under kung Vidyadhara, som styrde 1017–29, stod riket på sin höjdpunkt med tempelbyggen, poesi och musik. Men man vet från den arabiska resenären Mohammad Ibn Battutas texter att templen användes fram till åtminstone 1335. Någon gång därefter antar man att folk övergav Khajuraho och att templen föll i glömska.
De var gömda i djungeln mitt i Indien i ganska precis 500 år, vilket var deras räddning. Hade templen varit kända för utomstående hade de muslimska härskarna i Delhisultanatet och Stormogulriket rivit monumenten med sina avgudabilder och erotiska scener.
1838 fick den brittiska officeren T S Burt, som var på resa genom kontinenten på uppdrag av företaget Bengal Engineers, höra talas om templen. Först trodde han inte historierna som hans lokala medhjälpare berättade. Sedan vandrade han till platsen och fick se med egna ögon.
Hittills har man grävt fram 25 av vad man tror var totalt 85 tempel. Vad som förvånat arkeologerna är att man inte hittat en enda rest av profana byggnader som bostadshus och affärer. Som om Khajuraho bara var en stad för gudarna och deras tillbedjare.
Frågan många ställer sig är varför man skulpterade samlagsscener här i djungeln för över 1|000 år sedan.
En teori säger att kungarna utövade tantrisk kult, som går ut på att man med sexuell njutning jagar bort demonerna och når upplysning. Skulpturerna skulle alltså vara en beskrivning av det sexuella-religiösa utövandet. En annan teori är att figurerna helt enkelt beskriver scener ur Kama Sutra, den hinduiska kärleksläran. I så fall handlar det snarare om ett slags sexualupplysningslektioner. Ytterligare en teori går ut på att de älskande paren snidades för att underhålla gudarna.
Varje år kommer hundratusentals turister för att beundra Khajurahotemplen, som är världsarvsklassade av Unesco. Byn har för att vara så liten en stor flygplats med direktflyg till flera indiska storstäder och till Kathmandu i Nepal – allt för att göra det möjligt för turister att snabbt nå de avlägset belägna templen i djungeln i Indiens mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar