Det nordindiska slättlandet runt floderna Indus, Ganges och Brahmaputra skulle kunna vara jordens politiska och ekonomiska centrum. Under mänsklighetens historia har nästan alltid en femtedel av världens befolkning bott här på de tjocka lagren av bördigt flodsediment.
Här och dess närhet såg mänsklighetens första jordbruk dagens ljus, har flera världsreligioner fötts och några av historiens mäktigaste imperier regerat. Ändå är slättlandet som bevattnas av smältvatten från världens högsta bergskedja en problemfylld region med världens största anhopning av absolut fattiga, politisk turbulens, stora ekologiska problem och ett internationella sett extremt lågproduktivt jordbruk.
Här finns alla förutsättningar för ett gott liv, ändå blev livet så tufft för en så stor del av befolkningen. Gangesdalens rika mylla och vattentillgångar, skrev Lasse Berg i Längs Ganges från 1986, skulle ”teoretiskt räcka för att försörja hela mänskligheten! Ganges bär på löftet om ett gott liv, men orsakar nu i allt större utsträckning lidande och död”.
De nordindiska kulturbygderna Uttar Pradesh och Bihar tillhör i dag Indiens fattigaste områden. Mest hopplösa områden, enligt vissa, med sin höga korruption och sitt utbredda vardagsvåld.
Hur kan det komma sig?
Alla får svara!
1 kommentar:
Det har väl inte alltid varit så, området har under historiens gång varit rikt. Går förresten UP och Bihars misslyckande att skilja från övriga Indiens? I det korta perspektivet är det Nehrus centraliserade stats socialism, all utveckling koncentrerades till ett antal städer ingen av dom låg i UP eller Bihar, dit nådde liksom aldrig det indiska samhället. Så var det även under britterna, en väldigt centraliserad statsmakt. Alla resurser koncentrerades till ett fåtal städer.
Skicka en kommentar