Du är 20-25 år. Du har rest i Indien och tycker att landet känns spännande. Du ska börja plugga nåt på universitetet.
Du funderar: kanske specialisera sig på ett land vars roll i världsekonomin och den globala politiken ökar, kanske nån kurs som handlar om Indien.
Du bläddrar i utbildningskatalogen från Stockholms universitet. Du hittar en kurs som heter "Indologi, forn- och medelindisk inriktning" där man mest läser sanskrit. Nä, det går bort. Livet är kort, jag vill ha ett yrke i tiden. Sanskrit, liksom latin, känns förvisso spännande, men inte riktigt nutida ...
Du bläddrar vidare. Ja, men se här: "Indologi, nyindisk inriktning: hindi". Det låter modernt. Hindi är ju faktiskt ett levande modernt språk, Indiens största dessutom. Du läser kursbeskrivningen. Aha, det ingår lite historia också. Du läser "Indiens äldre kulturhistoria, 2500 f.kr. till ca 1000 e.kr...".
Du slår besviken igen kurstkatalogen och konstaterar: Stockholms universitet lär i princip inte ut något som hänt i Indien efter år 1 000 e Kr. Jo, det finns en 7,5-poängs orienteringskurs som heter Sydasien, som verkar ta upp dagens förhållanden, men du vill ju ta en fil kand, bli Indienexpert.
Du slår tanken på att förkovra dig i dagens Indien ur hågen, öppnar katalogen igen, bläddrar vidare och letar efter nåt om Kina istället.
Då hittar du kurser i kinesiska som till slut kan leda till "Kinesiska - kandidatkurs med inriktning mot affärsliv" som i högsta grad handlar om nuet, och en kurs som heter "Östasiens politik och ekonomi" som också verkar vara fokuserad annat än den äldre historien.
Du bestämmer dig: jag struntar i Indien, jag satsar på Kina istället.
Du funderar på att skriva ett upprört brev till universitetet.
Du börjar skriva: "Att Stockholms universitet fallerar när det gäller att lära ut aktuella kunskaper om Indien är ett fiasko utan like ..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar