I de flesta länder på jorden finns vattentäta skott mellan de rika och de fattiga. De har varsitt habitat, så att säga, och sällan mötas de tu (förutom att de fattiga tjänar som pigor och drängar i de rikas hus).
I Indien är det väldigt annorlunda, inte med hierarkierna, utan med bristen på vattentäta skott.
Fattiga och rika bokstavligt talat snubblar över varandra i sitt dagliga liv.
Bilderna är båda från stadsdelen Colaba i Bombay.
Till vänster: fiskarfolket kolis kåkstad i Colaba. En illegal slum med sopberg och brädlappshus.
Till höger: lägenhetshus i Colaba (området ligger tio meter från slummen, eller ja, är ihopvävt med slummen) med utsikt över fiskarfolkets sopstrand. En bostadsrätt i det här huset har jag inte råd med. Räkna med tio miljoner kr för en trea. Minst!
Det tråkiga: Kommunpolitiker i Bombay ser inte slummen ens som ett problem. Stans styrs av en koalition mellan chauvinistiska högerpartierna Shiv Sena och BJP som gör minimalt för att ordna riktiga bostäder, även om en del är på gång sedan gammalt - och då ofta i konflikt med slumboende som då får maka på sig och inte har råd att flytta in i de nybyggda riktiga husen.
Det hoppfullare: närheten mellan rikt och fattigt är i sig katalysator för förändring. När man inte ser varandra kan man fortsätta med hierarkierna i all oändlighet. Men nu ....
Läs också:
Slumdog Millionaires påverkan på Bombayslummen.
Nytt hopp för Asiens största slum.
Andra sidor av slummen. Essä om slumböcker publicerad i DN.
5 kommentarer:
Din blogg är alltid lika intressant, Per. Bra jobbat!
Reason hade en kommentar om den indiska slummen och avsaknaden av en kinesisk slum.
http://reason.com/archives/2011/02/23/chinas-beauty-problem
Den indiska slummen bekämpas inte bäst i de indiska städerna, det kommer under överskådlig framtid alltid att finnas miljontals som är beredda att flytta in. Den indiska slummen bekämpar man på landsbygden.
I Kina, där man inte har samma i ögonfallande slum har man byggt murar mot landsbygden, vilket Indien inte kan göra och inte heller är det önskvärt. Men det visar ändå att lösningen ligger i att få folk att stanna på landsbygden i högre grad.
Intressant, men de slumboendes egna orgnasationer i Bombay har faktiskt kommit till en nästan motsatt ståndpunkt, att det handlar om ta hand om dem i stan. Men visst har du rätt i att bara genom att minska landsbygdens fattigdom minskar man massflykten till staden (39 personer flyttar från landet till en stad per minut i Indien, enligt en bok jag läser just nu).
Det är väl inget konstigt att de som bor i slummen anser att man löser problemet genom att satsa på dom, det är vad man kallar egenintresse. En motsvarande organisation för fattiga på landsbygden skulle nog komma fram till samma sak.
Städernas slum är inte ett tecken på fattigdom, utan att tillväxten sker i städerna. Bygger man bostäder åt fattiga i Bombay så kan jag lova att en ny ännu större slum kommer att dyka upp lite utanför.
Snarare: inflyttning till städerna är en naturlig rörerelse i en snabbt utvecklande ekonomi. Den skapar problem, men den är ofrånkomlig. Och att göra som Kina, reglera den fria rörligheten ... ja det är helt enkelt tvärs emot idén om Indien.
Skicka en kommentar