Vad är slum? Kanske stans skitigaste, mest slitna och fattigaste kvarter. Men man bör lägga till ytterligare en definition: ett område där invånarna egentligen inte har rätt att bo. De är papperslösa i alla bemärkelser: inga lagfarter, inga hyreskontrakt. Och en sak till: minimal eller obefintlig kommunal service i form av vatten och avlopp, skolor och underhåll av vägar.
Ett informellt område. Hus som inte finns på papperet. Människor som inte räknas.
Om myndigheterna eller de rättmätiga privata ägarna till marken vill kan de med all juridisk rätt redan i morgon säga åt dig att försvinna, låta några bulldozrar göra om området till en tom grusplan och därefter bygga något annat där. Kanske kan några av sluminvånarna få flytta tillbaka till de nya fina husen, men det finns inga garantier.
Bilden av Asiens största slum, Dharavi i Bombay, har sett ut ungefär så. Och när planerna lanserades på att rivs slumhusen och bygga solida bostadshöghus och shopping- och kontorskomplex var det många som bor i Dharavi i som reagerade med fasa.
Inte minst eftersom Dharavi är lika mycket ett hantverks- och småindustricedtrum som ett bostadsområde. Sluminvånarna bor ofta på övervåningen medan bottenvåningen och gränden utanför utgör en verkstad i någon form.
Krukmakare, läderfärgare, tryckerier, sopåtervinningscentraler, byggfirmor, affärer för allt från mat till elektronik. Inoficiella verksamheter, men mycket verkliga – och födkrok för Dharavis närmare en miljon invånare.
Skulle myndigheterna svepa bort allt detta och ge invånarna små lägenheter i 17-våningshus där man inte har samma möjlighet att utföra sitt arbete?
Men nu börjar farhågorna att förbytas i en mild optimism. Två organisationer – The Society for the Promotion of Area Resource Centers (Sparc) och National Slum Dwellers Federation (NSDF) – har kämpat i åratal för att man dels ska undersöka hur många som egentligen bor i Dharavi och vad de jobbar med, dels starta en dialog med sluminvånarna så att de får vara med i den process som ska förvandla Asiens största slum till ett område i Bombay som inte bara är rent och snyggt, utan också kan bli arbetsplats och hem för de som bor där nu.
Nu i oktober-november startar dialogen. Särskilda råd har inrättats för diskussioner mellan invånarna och myndigheterna.
– Om det här går vägen kan Dharavi och Bombay bli en modell för hur man på ett demokratiskt sätt förvandlar slummen till anständiga stadskvarter, en modell för slumområden i Nairobi, Kapstaden och Rio de Janeiro, säger Jockin Arputam, ordförande i NSDF över en kopp te.
2 kommentarer:
Intressant inlägg, det tackar vi för. När man läst böcker som Vem vill bli miljardär (bra boktips till ev kommande upplaga av guidebok) och Shantaram förstår man att slummen är och kan vara så mycket mer än ett eländigt "bostads"-område.
Skicka en kommentar