Go home Coca-cola!

Min indiska favoritläsk heter Limca och smakar citron.

Fram till för ungefär tio år sedan drack jag den med gott samvete under mina resor i landet. Det var en sant inhemsk produkt, ägd av indier och producerad i Indien.

Det gjorde att den på nåt vis smakade bättre.

För några år sedan fick jag syn på en textremsa längst ner på flaskan. Förbluffad läste jag: ”Produced by Coca-cola Company”. Uppgivet kunde jag konstatera att ett av mina indiska favoritvarumärken hade uppslukats av världens största läskedrycksföretag.

1977 körde Indiens regering ut IBM och Coca-cola ur landet. Skälen var protektionistiska. Man ville helt enkelt skydda sina egna varumärken. ”Var indisk, köp indiskt”, löd den politiska sloganen.

I femton år var Indien världens största Coca-cola-fria zon och de indiska läskedryckerna firade triumfer. Ville man ha colasmak valde man Thums Up eller Campa Cola, som kändes lika indiska som de hemvävda bomullskläderna som politikerna klädde sig i.

När Indien liberaliserade sin ekonomi i början av nittiotalet kom Coca-cola tillbaka, sida vid sida med Pepsi – och tillsammans la de inte bara marknaden under sig, de köpte också upp praktiskt taget vartenda indiskt läskedrycksmärke.

Först tar vi Calcutta, sen tar vi Bombay, kanske Coca-cola-cheferna nynnade i direktörsrummen.

Men nu ser det svart ut för Coca-cola och Pepsi i Indien.

En indisk miljöorganisation har undersökt läskedryckerna och funnit att de innehåller otillåtet höga halter av olika bekämpningsmedel – bland annat DDT. Högsta domstolen har gett de båda multinationella läskjättarna några veckor på sig att svara på anklagelserna.

Ett tiotal indiska delstater har valt att inte vänta på svaret och infört förbud mot försäljning av Coke och Pepsi på skolor och myndigheter – till och med Indiens parlament har kastat ut colaflaskorna från sina serveringar. Sydindiska Kerala, som styrs av en vänsterfront ledd av kommunistpartiet, har gått längst: där har man infört totalförbud.

Striden om Coca-colas och Pepsis vara eller icke-vara i Indien handlar om några av globaliseringsdebattens centrala frågor.
Den handlar om uländers svaga statsapparater, och brist på miljölagar och möjligheter att se till att de efterlevs.

Den indiska miljöorganisationen har nämligen undersökt såväl läsk som säljs i USA som läsk som säljs i Indien. Det är bara den indiska läsken som innehåller rester av bekämpningsmedel. Förklaringen är att Indiens grundvatten, som läskföretagen använder som råvara, helt enkelt inte är lika rent som i den rika världen. En annan förklaring är att medan USA och EU har hårda gränsvärden för gifter i livsmedel, saknar Indien en liknande tvingande lagstiftning. Och det utnyttjar Coca-cola och Pepsi.

Frågan om alla människors rätt till rent dricksvatten är också en central fråga.

Sedan millennieskiftet har bönder och miljöaktivister protesterat mot Coca-colas fabriker som man anser tar upp för mycket grundvatten, vilket lett till vattenbrist för dem som bor i närheten. Det låter verkligen illa: istället för att få riset och vetet att växa används vattnet till något så fullständigt onödigt som läsk.

När rapporterna om gifter i läsken kom i augusti fanns det därför redan en starkt Coca-cola-kritisk opinion, där Coca-cola har en av sina fabriker.

Anledningen till att Coca-cola och Pepsi väckt såna heta känslor är förstås också deras symbolvärde som de yttersta representanterna för den amerikanska livsstilen.

Den hotade grundvattennivån och rapporten om gifter i läsken skulle tas med en axelryckning om det hade varit indiska företag som var skurkarna. Miljöskandaler är dessvärre vardag i Indien. Men när amerikanska företag agerar på samma sätt väcks gamla omhuldade indiska principer till liv. Man skulle till och med kanske kunna prata om en liten renässans för Mahatma Gandhis gamla självförsörjningsprincip och Indira Gandhis sjuttiotalsdevis ”Var indisk, köp indiskt”.

Coca-colas och Pepsis agerande är både en undervärdering av den indiska opinionen och en omedvetenhet om de egna varumärkenas kapitalistiska image.

Självfallet hade inte utfallen mot Coca-cola och Pepsi varit så hätska om företagen nöjt sig med att ta en del av läskedrycksmarknaden och inte skaffat sig oligopol.

Självfallet hade de klarat sig bättre om de minskat på vinstmarginalen, satsat på rening och erbjudit läsk som är lika fri från bekämpningsmedel som den på hemmamarknaden i USA.

När jag åker tillbaka till Indien om några månader får jag se upp – och inte bara undvika de svarta läskedryckerna. Gifterna finns ju i alla läsksorter som Coca-cola och Pepsi säljer i Indien.

Värst ställt är det enligt Centre for Science and Environment med ett gammalt klassiskt indiskt läskmärke: Mirinda med citronsmak.

Mirinda, som ägs av Pepsi, innehåller höga halter av chlorpyrifos – faktiskt 72 gånger mer än vad som är tillåtet i EU. Giftet påverkar nervsystemet och kan leda till illamående och kväljningar.

Den söta citronsmaken, som jag förut gillade, ger mig nu inte bara känslan av att jag sviker Indien, den äventyrar också min hälsa.

Sänd i Obs i P1 i agugusti 2006