”Jag är en kvinna från delstaten Punjab … Jag söker en ung man att gifta mig med. Du bör ha fast jobb, vara utåtriktad och ha sinne för humor.”
I våra öron låter det här som rimliga krav att skriva ut i en kontaktannons. Men det har det inte varit Indien. Där har kraven i äktenskapsannonserna snarare handlat om rätt kasttillhörighet och storleken på hemgiften.
Men nu har någonting hänt. Kontaktannonser som betonar personliga egenskaper snarare än social status och religiös tillhörighet, är typiska för de nya vindar som blåser i Indien.
I dagarna börjar en av årets stora bröllopssäsonger i Indien. Nu står stjärnorna rätt för lyckliga föreningar. Surt förvärvade slantar spenderas på ofta överdådiga bröllopsfester med hundratals gäster.
Men hur hittade de tilltänkta varandra?
De flesta känner nog till att Indien är de arrangerade äktenskapens förlovade land. Traditionellt har varken den blivande brudgummen eller bruden haft så mycket att säga till om. Föräldrarna har sökt döttrar och söner i lämpliga familjer, och om det inte gett resultat kanske satt in en annons i tidningen eller på en äktenskapsförmedlingssajt på internet.
De arrangerade äktenskapen är och förblir en mäktig indisk institution och en miljardindustri. Omsättningen på denna ”bröllopsbasar” handlar om tidningarnas intäkter från äktenskapsannonser, om festarrangörernas inkomster för bröllopsfester och om konsumtionsindustrins försäljning av hemgiftsgåvor (gärna en skoter eller ett kylskåp, eller varför inte en bil!).
I det moderna Indien, i städernas och den utbildade medelklassens Indien, har kastsystemet sedan länge förlorat sitt förlamande grepp. Men äktenskapet har föst tillbaka de frigjorda i den traditionella fållan. Man kan studera, jobba och umgås med folk med helt annan kasttillhörighet, men när man gifter sig gör man det inom kasten.
Men nu har även synen på äktenskapet börjat förändras.
Senaste numret av den indiska tidskriften India Today förklarar varför kravet på rätt kast blir allt ovanligare när man ska hitta den rätta. Ursprungligen handlade ju kastsystemet om en indelning i grupper med fallande grad av rituell religiös renhet.
Men kasttillhörighet har mer börjat bli ett politiskt än ett religiöst tillstånd.
”Män och kvinnor som söker äktenskapspartners har blivit flexibla”, säger sociologen Shiv Viswanathan till India Today. ”… så länge de är säkra på att det finns andra kriterier än kast som leder till inflytande i samhället”.
I takt med att medelklassen har vuxit, arbetslivet moderniserats och ekonomin globaliserats har också konservativa, religiösa normer sakta börjat luckras upp. Kan man behålla sin status genom att välja en man med rätt utbildning istället för en man av rätt familj, så är det okej.
Det nya arrangerade äktenskapet innebär också att det inte längre är föräldrarna som enväldigt bestämmer vem som deras barn ska gifta sig med. Framför allt har kvinnornas inflytande ökat.
Det patriarkaliska Indien börjar vittra sönder, åtminstone hos medelklassen, menar Gayatri Ramanathan, som skrivit en doktorsavhandling om det arrangerade indiska äktenskapet vid Bombay University. ”Äktenskapsannonserna har blivit mindre sexistiska och hemgiftskraven är inte lika uttalade”, säger hon. ”Indiska kvinnor är i dag bättre rustade för att stå emot äktenskapsförslag de inte gillar, och ha ett ord med i laget i arrangemanget av sina framtida liv”.
I Indien – som för bara för drygt två år sedan upplevda blodiga pogromerna mellan hinduer och muslimer – har det också blivit vanligare med bröllop mellan religionerna. På 1500- och 1600-talet tog de muslimska stormgulerna, som då styrde över Indien, udden av det hinduiska motståndet genom att låta sina prinsar gifta sig med hinduiska adelsflickor. Kanske kan motsättningarna mellan hinduer och muslimer i dagens Indien lösas på samma sätt: man gifter bort motsättningarna.
Vid sidan om den hinduiska majoriteten bor i dag 138 miljoner muslimer i Indien. Det gör landet till världens tredje största muslimska land. Men när islam i Mellanöstern de senaste decennierna blivit mer reaktionär och bokstavstrogen har islam i Indien blivit modernare och mer sekulariserad.
Och det är de muslimska kvinnorna som är först med att dra nytta av moderniseringen.
Muslimska kvinnor är experter på att utnyttja det demokratiska indiska systemet med alla sina möjligheter. Till skillnad från i de konservativa muslimska teokratierna i Mellanöstern kommer de traditionella kraven i Indien från familjen och inte från samhället. En muslimsk kvinna i Indien kan till exempel bära burqa när gamlingarna i släkten ser på, men kasta av sig den när hon går till jobbet eller kaféet för att träffa vännerna.
En stor studie av Indiens muslimer visade nyligen att 26 procent av de utbildade muslimska kvinnorna har illitterata män. Männen bär traditionen, kvinnorna söker förändringen. Genom att skaffa sig utbildning skaffar hon sig makt att påverka och självförtroende att säga nej. ”Den moderna muslimska kvinnan har hittat sitt eget sätt att uttrycka sig genom att själv sakta men säkert förändra de traditionella spelreglerna”, säger den feministiska skribenten Sheeba Fehmi till tidskriften Outlook India.
Utvecklingen drivs på av att resten av samhället moderniseras i snabb takt. Massmedia med internet och hundratals satellitkanaler visar att det finns andra sätt att leva än det traditionella.
Den nya ekonomin med call centers och dataföretag är en spjutspets i omvandlingen av tankar och idéer, menar statsvetaren Zoya Hasan (som är muslim) och den feministiska bokförläggaren Ritu Menon (som är hindu) i sin nya bok om Indiens muslimska kvinnor. Den nya, globaliserade ekonomin, menar författarna, betonar utbildning och social kompetens framför kast och religion.
Vem vill inte klättra på samhällsstegen? Kastsystemet har hindrat många indier från att ens orkat närma sig stegen. När traditionens bojor lossas och ersätts av ett individuellt val har de åtminstone fått chansen.
Sänd i Obs i P1 i november 2004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar